Singoalla

Singoalla

Singoalla är en kärleks roman. Boken handlar om två unga människor som blir kära i varandra men på grund av samhällets regler går ett tragisk öde till mötes. Boken börjar med en liten beskrivning av vilket årtal och vart det utspelar sig, i Småland på (1300-talet).

Huvudpersonerna i romanen är Erland Månesköld, som är en ung ståtlig riddare och en ung flicka som heter Singoalla. Singoalla tillhör ett främmande vandringsfolk (zigenare). Sedan barnsben har Erland varit trolovad med Helena Ulvsax och Singoalla med Assim.

Erlands och Singoallas första möte är vid en bäck, och mötet var väldigt kort, dock glömmer de inte varandra. Ett år senare, då Singoallas folk återvänder till Erlands fars egendom träffas de igen. Nu blommar kärleken ut och de två gifter sig genom ett heligt löfte. Just den här delen i boken tyckte jag var något speciellt och jag ville lyfta fram den. Kärleksförklaring kan se olika ut dock är det intressant att jämföra denna kärleksförklaring med hur den kan se ut i dagens samhälle.

Citat:

"Och Singoalla framtog en liten platt sten, fäst vid en kedja, som hon bar kring halsen. I stenen var månskäran inristad - symbolen av hennes folks Gud Alako.

Denna sten lade hon i Erlands högra hand och frågade, om han ville älska henne som sin enda kvinna intill döden och svärja henne en trohet, mot vilken den ringaste förbrytelse skulle ge henne rätt att ta hans jordiska liv och med sina böner stänga för honom himlens port. Därtill svarade Erland ja. Då tog Singoalla stenen med månskäran i sin högra hand, avlade samma löfte och tillfogade efter sitt folks bruk, att hon ville vara sin trogne mans trogna slavinna och lida allt av hans vrede men ingenting av hans otroghet."(sid.57)

Det unga paret går till Singoallas far och berättar att de har lovat evig kärlek till varandra. Singoallas far går till synes med på att Erland får följa med hans folk. Det Erland och Singoalla inte kände till är att det resande folket har stulit saker av Erlands folk och att Erland har förgiftats av Singoallas far. Då Erlands folk kom ikapp det resande folket fick de välja mellan de stulna sakerna eller Erland. Traktens folk valde att ta Erland med sig hem och det resande folket fortsatte sin färd. Då Erland vaknade vid vill trodde han att Singoalla var med på det som hände och börjar hata henne. Erland gifter sig med Helena och de får en son tillsammans. Singoalla får dock höra att Erland är död och hon avvisas av sin far.

Den här delen av boken tyckte jag var väldigt intressant. Det är svårt att hitta motsvarighet i dagens samhälle. Citatet visar klart och tidligt hur grymma livs förhållanden har varit på 1300 talet.

Citat:

"Men Assims moder dansade kring Singoalla och pekade på henne med fingret. Och de andra kvinnorna, såväll de äldre, vilka tänkte på Assim för sina egna döttrars räkning, som de yngre, vilka avundades Singoallas skönhet och gillade sina mödrars tankar, ropade:

-Gå! Bort! Gå till din främling!

Singoalla förde lockarne ur pannan, vände sig till sin far och sade:

-Jag skall gå fader. Ja, jag går gärna till den blonde gossen, ty jag älskar honom, och han älskar mig; han är min man, och jag är hans hustru." (sid. 87-88)

Singoalla föder Erlands son, Sagobarn. Flera år senare får Singoalla veta att Erland lever. Sagobarnet söker sig till klostret och uppger att han kommer att vara Erlands slav i hundra dagar och att han kommer att med hjälp av drömmar se var den skatt som har stulits ifrån hans folk finns. I själva verket försöker Sagobarnet påverka Erland till att älska Singoalla. Dock överlistar Erland Sagobarnet och dödar honom i skogen. Han låter Singoalla leva då han tror att det är pesten som kommer att ta hennes liv. Det blir dock inte så som Erland trodde utan efter ett tag får han veta att hans fru Helena har dött i pesten och att en mörk flicka har tagit hans son med sig på sin resa. Erland förstår att det är Singoalla som har tagit hand om hans son. Erland, tillsammans med hans vän Johannes lever som eremiter ute i en grotta i skogen resten av livet. Det händer dock en dag att en ung man kommer och pratar med Erland, han kramar om honom och går. Den unge mannen är hans och Helenas son som har uppfostrats av Singoalla.

Citat:

"Medan brodern Erland ännu vilade vid ingången till sin grotta och drömde sig in i den bleknande aftonrodnaden, sågs på andra sidan bäcken en av främlingarne, en kraftig yngling med brun hy men blonda lockar, närma sig. Han stannade, såg sig omkring likasom med igenkännande blickar, ehuru han säkerligen aldrig förr varit på denna fläck, gick därefter över vattnet och fram till eremiten och satte sig på mossbädden bredvid honom.

Med undran åsåg Johannes, där han stod på något avstånd, detta uppträdde, och hans undran växte, när Erland och ynglingen samtalade med varandra och Erlands anlete under samtalets lopp präglades av kraftig uppmärksamhet. Johannes`undran nådde sin höjd, när han slutligen såg, hur ynglingen, först efter en lång omfamning, med tårar skildes från Erland och gick tillbaka in i skogen." (sid.203-204)

Så slutar berättelsen om Erland och Singoalla, deras liv och deras kärlek.

Tankar kring boken

Handlingen utspelar sig som sagt på 1300 talet, medeltiden. Författaren Viktor Rydberg har använt sig av romantikens alla konsten för att behålla läsarens uppmärksamhet. Han beskriver en levande natur, den gränslösa kärleken, känslorna beskrivs och utageras starkt samt den tragiska delen, dödens många ansikten. Det som förknippas med medeltiden är självklart riddare, som vi inte träffar på i dagens samhälle. Det största problemet på medeltiden var pesten som tog många liv. Tänker vi på dagens samhälle så kan vi konstatera att pesten inte är något hot idag, dock har vi problem med andra sjukdomar.

Den största skillnaden utgör nog hur samhället styrdes på medeltiden och idag. På medeltiden var det kyrkan som hade stor makt i samhället och det var den som styrde sam...