Livmodercancer

Livmodercancer, corpuscancer

Vad är cancer egentligen?

I vår kropp bildas det hela tiden nya celler på ett kontrollerat sätt. Det får inte bildas fler celler
än vad kroppen behöver. Ibland uppkommer en störning i ”kontrollrummet” så att cellerna
fortsätter dela sig utan att det finns något behov av det. På detta sätt bildas en tumör. Det finns
både godartade (benigna) och elakartade (maligna) tumörer.
Det som alla cancersjukdomar har gemensamt är att vissa typer av celler börjar dela sig
okontrollerat och undviker celldöd genom att stänga av cellens eget program som tar död på
felaktiga celler. Cancercellen kan bilda egna nya blodkärl för att förse sig med näring och syre
som den så väl behöver för att kunna växa och överleva.

Cancer i livmodern:

Runt 1400 kvinnor insjuknar varje i år i livmodercancer (kallas även livmoderkroppscancer),
som är en av de vanligaste cancersjukdomarna hos kvinnor i Sverige, och betyder att man har
fått en tumör inne i livmodern.
Orsaken är hittills okänd, men risken ökar ju äldre man blir och om man är överviktig och tar
läkemedel med östrogen under lång tid. Det påverkas även av hur tidigt man fick sin första
mens och hur sent man fick sin sista mens. Ett stort missförstånd är ofta att könshormoner
alltid framkallar livmodercancer. Därför är många kvinnor osäkra angående hormontillskott,
detta är negativt för de kvinnor som verkligen behöver ett tillskott av hormoner.
Livmodercancer är mycket sällsynt före en ålder av 40 år och är däremot vanligare efter 60-
årsåldern.
Symtomen brukar märkas innan sjukdomen hunnit gå långt och då kan man få behandling i ett
tidigt skede. De flesta kvinnor blir helt friska igen.
Man ska inte blanda ihop livmodercancer och livmoderhalscancer då dessa två är helt olika
sjukdomar, när det gäller celltyp, växtsätt, spridning och prognos och ålder på de kvinnor som
insjuknar. Ganska unga kvinnor kan drabbas av livmoderhalscancer medan livmodercancer är
ovanligt bland kvinnor under 40 år. Mindre än 5 procent av livmodercancer är ärftlig och då
är det ofta kopplat ihop med ärftligheten för tjocktarmscancer.


Symtom:

Livmodercancer upptäcks oftast genom att man får missfärgade flytningar eller blödningar
efter klimakteriet. Har man inte kommit i klimakteriet så är oftast mellanblödningar ett tecken
på att något inte står rätt till. En del får mensliknande smärtor i nedre delen av magen och i
ryggen. Under senare skede av sjukdomen kan man även få smärtor i underliv och mage.


Sjukdomsförlopp:

Cancern startar i livmoderns slemhinna och breder senare ut sig i livmoderns muskelvägg.
Tumörcellerna kan spridas till lymfkörtlar, äggstockar, slida, lungor och lever. Man kan inte
förutse ett sjukdomsförlopp då alla reagerar olika på de behandlingar man får.





Behandlingsalternativ:

Vissa vanliga cancerformer, där även livmodercancer räknas med, kan styras med hormoner.
Höga halter av östrogen kan stimulera cancertillväxt hos kvinnor. Då kan man ge en
behandling som motverkar dessa hormoners effekt. Behandlingen kan vara förebyggande eller
som behandling vid påpekad cancerspridning. Behandlingen ges oftast i tablettform, men även
injektioner förekommer.
Den vanligaste behandlingen vid livmodercancer är att man opererar bort livmodern,
äggledarna och äggstockarna. Ingreppet är mindre än vid livmoderhalscancer och utförs allt
oftare med s.k. titthålsteknik. Efteråt ges ofta, men inte alltid, strålbehandling, cytostatika
(cellgiftsbehandling) eller hormonbehandling.
Man räknar med att ca fyra av fem kvinnor blir friska efter behandling.


Komplikationer/Biverkningar:

Om livmodern opereras bort brukar inte själva operationen vara mer komplicerad än när man
opererar bort en livmoder pga muskelknutor eller andra skäl. Allvarliga komplikationer är
sällsynta, men man kan dock drabbad av sårinfektion eller urinvägsinfektion. Man kan få
problem vid sex efter behandlingen. Problemen kan vara både psykologiska och kroppsliga.
Vanligaste problemet är torrhet och sveda i slidan. Detta brukar man lösa med hjälp av
slidpiller eller kräm med östrogen.
Om man behandlas med cellgifter är det vanligt att man tappar delvis eller allt hår. Man kan
självklart tappa håret även vid många fler behandlingar. Ofta börjar man tappa håret ca 1
vecka efter första behandlingen. Håret kan falla av i tussar när man borstar håret eller så kan
man hitta tussar med hår på kudden när man vaknar. Har man genomgått strålbehandling och
tappar håret är detta ofta tyvärr definitivt, d.v.s. att håret inte växer tillbaka om inte
strålbehandlingen varit relativt låg.
I samband med en cellgiftsbehandling mår man ofta illa och kräks. Man kan få många olika
medel mot illamående.
Efter en cellgiftsbehandling sjunker antalet vita blodkroppar och man blir mer
infektionskänslig. Värdena ligger oftast som lägst 10-14 dagar efter behandling och då bör
man undvika folksamlingar och förkylda personer.


Prevention:
För att förebygga eller förhindra att man får livmodercancer kan man hålla sig i form och
försöka att inte gå upp i vikt alltför mycket. Man kan även undvika cancerframkallande
ämnen som t.ex. radon. Att rökning framkallar cancer är sedan länge känt.
Hormonbehandlingar kan orsaka livmodercancer och man bör överväga om behandling med
hormoner är livsviktig eller om det finns ytterligare någon form av skonsammare behandling
att prova.
Det finns olika sorters mat som sägs förebygga cancer. Främst den vegetabiliska kosten, det
förebyggande ämnet i maten är då vitamin A och karotten. Ju mer karotten i maten desto
bättre! Kvinnor rekommenderas att äta ca 800 mikrogram karotten/dag.
Man tror att det idag finns flera andra faktorer som kan spela in. Barnafödandet minskar i det
moderna svenska samhället och fler kvinnor koncentrerar sig på sin karriär, man har inte tid
med barn. Kvinnor idag är ofta äldre när de skaffar sitt första barn och kanske enda barn. Det
kan även vara en avgörande faktor om man inte gått igenom någon graviditet alls. När en
kvinna väntar barn så dominerar progesteronet i kroppen. Detta medför att risken för att
utveckla livmodercancer minskar för varje graviditet som kvinnan gå...