Vännen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Tre månader efter jullovet förändrades mitt liv. Jag ska berätta vad som hände.

Det var första dagen i skolan efter jullovet och jag satt som vanligt och klottrade på min bänk. När det blev tyst i klassrummet presenterade fröken den nya killen, Marcus, som jag ännu inte lagt märke till. Fröken sa åt honom att sätta sig på platsen bredvid mig. Det började med att jag lånade ut en penna, och pang så var jag och Marcus kompisar. Vi hade alltid något att prata om och konstigt nog hade han samma intresse som jag, skräckfilmer. Dagarna gick fort och vi hade väldigt roligt tillsammans. Efter ungefär en månad var Marcus plötsligt borta en onsdag och jag blev den tystlåtna pojken igen.

Dagen efter väntade jag på Marcus i skolkorridoren och hoppades att han skulle komma. Efter några minuter såg jag honom gå in genom skolporten. Jag såg direkt att något var fel. På avstånd såg han hängig ut och när han kom närmare såg jag att han var likblek i ansiktet och att han hade stora mörka ringar runt ögonen. Jag frågade om det hade hänt något men han sa bara att han sovit dåligt. Jag bestämde mig för att inte prata om gårdagen. Vi gick ner till matsalen där de serverade soppa med vitlöksbröd. Jag älskade vitlöksbröd och tog flera stycken men det gjorde inte Marcus. Han sa att han hatade vitlök och höll sedan för näsan resten av dagen. Han tyckte att det luktade så förskräckligt.

Dagen därpå var Marcus sig själv igen och allt var som vanligt. Men efter cirka en månad hände samma sak igen. Marcus var borta en dag från skolan och kom tillbaka med samma bleka ansikte och mörka ringar runt ögonen. Jag började undra och frågade honom flera gånger hur det var med honom, om han var sjuk. Då blev han arg och sa att det inte var något fel på honom, bara att han var lite trött.

Jag kunde inte undgå att märka att det var något konstigt med Marcus. Han visste allt om mig men egentligen visste jag ingenting om honom. Han pratade aldrig om sig själv eller sin familj. Jag visste inte ens var han bodde, bara att det var någonstans inne i skogen. Jag vågade heller inte fråga eftersom jag var rädd att han skulle bli arg. Men en dag, cirka tre månader efter jullovet beslöt jag mig för att smyga efter Marcus från skolan. Det var mörkt ute och fullmånen lyste upp stigen, men när jag kom in i skogen tappade jag ändå bort honom. Han försvann i samma sekund som jag hann blinka. Jag fattade in...