Barnhandel

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

1.1 Problemformatering
Varje år utsätts uppskattningsvis 1,2 miljoner barn världen över för barnhandel. Varje dag köps och säljs barn för att hamna i sexindustrin där män söker efter oskulder för att kunna ”botas från AIDS”, eller för att användas som gratis arbetskraft i smutsiga fabriker med arbetspass på 12 timmar, eller för att bli hustrur åt någon betydligt äldre man i ett främmande land. Situationerna som barnen kan hamna i är många olika men alla ger minst lika förödande konsekvenser. Vilka är dessa barn som köps och säljs som varor världen över? Hur kan de ens hamna i sådana situationer? Vart pågår denna barnhandel? Vilka är orsakerna, konsekvenserna och vad görs för att hjälpa offren för barnhandeln? Det kan du läsa om i denna utredande uppsats om barnhandel.



1.2 Syfte
syftet med detta arbete var att fördjupa mig och skaffa mer kunskap om barnhandel, som jag tidigare nästan inte ens hade en aning om existerade.



1.3 Frågeställningar
Varför vill någon köpa barn och till vilket syfte?
Hur många barn utsätts varje år för barnhandel?

Vad kan man göra åt barhandeln?

1.4 Metoddiskussion

Jag började med att söka information om barnhandel på Internet, och fann att utbudet var så stort att ja ansåg att enbart detta gav ett bra underlag till arbetet. Så jag har inte använt mig av böcker, har väl hänt att jag har läst om det men det är inget som jag har tagit information ifrån. Jag läste igenom den information jag hittat och började sedan utifrån en disposition jag bestämt att skriva uppsatsen. Jag har inte använt någon kladd/mindmap, eller skrivit för hand först, utan satte igång direkt på datorn. Eftersom ja tycker att det är lättare, eftersom man vet vad man har allting och kan komma igång lätt eftersom man vet vart man slutade sist.
Det jag tyckte var bra med att arbeta om just barnhandel var att man lärde sig mycket nytt som man inte hade en aning om tidigare, och jag tror inte att dom som läser detta visste allt som står tidigare.
Det som jag inte tyckte var lika bra med mitt val av arbete var att det fanns så mycket att skriva om så man var tvungen att begränsa sig ganska mycket för att inte få ett alldeles för stort område.



1.5 Materialdiskussion

I mitt arbete om barnhandel tänker jag andvända mig främst av internet efter som det finns ett sånt stort utbud där, jag brukar andvända mig mycket av och www.Altavista.se därför att jag vet att man kan hitta mycket där. Jag har som sagt inte använt mig mycket av böcker eftersom jag tycker att Internet har ett bra utbud när det gäller information. Jag hittade mycket om barnhandel vilket gjorde att det var ett lätt ämne att arbeta med, och det gjorde det också roligare.



1.6 Avgränsning

I uppsatsen har jag tagit med de områden som jag tyckte var mest väsentliga när det kom till ämnet. Och det som jag tror ger läsaren en bra upplysning av vad barnhandel innebär.
Det är viktigt att ett arbete varken blir för långt eller för kort, och med de områden jag har med känns det som om jag fått med allt som behövts. Jag går in på vad som är barnarbete, vem som faller offer, var det förekommer, orsaker, konsekvenser, och vad som görs och kan göras. Med detta har jag fått ett bra grepp om ämnet och ej känt behov av vidare fördjupning. Dessutom måste man anpassa sig efter tiden och inte ta med mer än vad tiden tillåter.



2. Avhandling

Vad är barnhandel?

Barnhandel, eller Child trafficking, sägs av vissa vara den snabbast växande formen av brottslighet idag. Trafficking betyder på engelska olaglig handel, och därför är området väldigt stort. Det finns trafficking där det rör sig om droger, vapen, kvinnor, och barn, etc., Men oavsett vilken form det handlar om så är det inte förrän nu på senare år som trafficking har lyfts fram i rampljuset och kommit upp på den internationella politiska agendan. Barnhandeln som en del av traffickingbegreppet, har blivit allt större i takt med globaliseringen (med globaliseringen växer sexhandeln som är det största dragplåstret i barnhandeln).
Enligt en studie som Unicef i Storbritannien har gjort utsätts årligen 1,2 miljoner barn världen över för trafficking. Enbart i Väst- och Centralafrika dras uppskattningsvis över 200 000 barn in i människohandeln varje år. Men siffrorna kan vara mycket högre i och med att det är svårt att bedöma antalet. En definition av trafficking av FN:s Specielle Rapportör om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi lyder: ”I begreppet trafficking innefattas alla handlingar som har att göra med värvning, eller transport, av personer inom ett lands gränser, eller över nationsgränser, där man använder sig av manipulation, påtryckning eller tvång, skuldberoende eller förfalskning, i syfte att utsätta människor för övergrepp eller utnyttjande, som påtvingad prostitution, slavliknande behandling, misshandel eller extrem grymhet, samt exploatering på arbetsplatser med svältlöner och dålig miljö; i fabriker eller privata hushåll.” Detta gäller handel av såväl som vuxna (oftast kvinnor) som barn.
Barnen luras eller kidnappas in i handeln. De rycks bort från familj och allt vad trygghet innebär och säljs sedan för att bli tex adopterade, fabriksarbetare, tiggare, barnsoldater, hemhjälpare och hustrur, men framför allt prostituerade. Ofta existerar inte barnen officiellt, och ”har därför inga rättigheter”. Arbetsmiljön är fruktansvärd och påverkar barnen hårt både fysiskt och psykiskt, förhållandena är oftast ohygieniska och exponerar dem för sjukdomar och undernäring. Ett arbetspass på 12 timmar är inte ovanligt, och i många fall utsätts barnen för sexuella övergrepp. Dessutom ingår misshandel som straff när ”arbetsgivaren” inte tycker att ett barn har uppnått de mål som satts upp eller om det försökt rymma. Lön är heller inte någon självklarhet, så barnen får aldrig chans att hjälpa sina föräldrar ekonomiskt vilket i många fall är anledningen till att barnen lämnat hemmet i första hand. De hamnar i en situation som de inte kan ta sig ur.
Fattigdom är en av de största anledningarna till hur barn hamnar i sådana situationer. De flesta barnen är runt 10-13 år. De som faller offer för barnhandel är i genomsnitt fattiga flickor från landsbygden som dessutom oftast tillhör en etnisk och religiös minoritet. Även barn från splittrade familjer eller till ensamförsörjare är mer utsatta än andra. Smugglarna utnyttjar fattigdomen, som försätter familjer i situationer där barnen måste hjälpa till med försörjningen istället för att gå i skolan (detta gäller främst på landsbygden där de ekonomiska förhållandena är särskilt missgynnade). Om inte barnen kidnappas, luras de genom att smugglarna lovar dem arbete eller köper dem från deras utblottade föräldrar. Barnen utsätts för bedrägeri då smugglarna lovar dem bättre arbetsmjöligheter i storstaden eller på andra sidan gränsen, och i hopp om en bättre framtid följder barnen med ”handlaren”. De tror att ett arbete i en rik människas hem eller i en fabrik väntar dem men hamnar i en helt annan situation innebärande slavarbete och/eller prostitution.
Barnhandel förekommer över hela världen men vanligtvis går handeln från fattiga underutvecklade länder till rika länder. På senare tid har dock mönstret börjat ändras. Det verkar längre inte finnas någon direkt logik i ”tillflödet”, utan nu handlas det fattiga länder emellan såväl som rika. Exempelvis skickas barn från Kina för att arbeta i sexindustrin i Thailand, medan Koreanska och Vietnamesiska barn fraktas till Kina. Unga kvinnor från Rumänien och Moldavien blir handelsvaror i Kambodja, och det händer att barn från Paraguay skickas till Brasilien och tvärtom. Från Afrika riktas barnhandeln mestadels från västra Afrika till Mellanöstern, och i Asien är områden kring Mekongfloden ett centrum för barnhandel (ett område som omfattar Kambodja, Thailand, Kinas Yunnanprovins, Myanmar, och Laos). I gränsöverskridande handel är det inte ovanligt att tre länder är involverade. Dessa skulle vara ett ursprungsland (landet barnet är bosatt i), ett destinationsland (som tar emot barnet), och ett transitland (genomfartsland). Exempelvis Sverige har tidigare varit mestadels ett transitland, men blir mer och mer även ett destinationsland. En del länder kan falla in i alla kategorierna, tex Guatemala som är ursprungsland där barn skickas till Mexiko
Konsekvenser

Allra mest betyder barnhandel en kränkning mot de mänskliga rättigheter som finns, och dessutom barns rättigheter utifrån barnkonventionen. Följderna är särskilt allvarliga på grund av offrens låga ålder då de förändrar barnens liv för alltid. Barnen som utsätts för barnhandel påverkas på ett traumatiskt vis där situationen de hamnar i ger dem allvarliga skador psykiskt såväl som fysiskt. I de värsta fall händer de att barnen avlider. Sjukdomar och undernäring är inte ovanligt. Barnen rycks bort från sina rötter och förlorar vanligtvis permanent all kontakt med sin familj. De berövas sin rätt till en barndom och en utveckling i den naturliga uppväxtmiljön. De barn som fallit offer för gränsöverskridande handel är till och med ännu mer skyddslösa då språket och kulturen är främmande för dem. Många har inte ens möjlighet att ta sig tillbaka till sitt eget land. Barn som hamnat i sexindustrin blir särskilt förskjutna av samhället och stämpeln sätter sig för livet så det nästan blir omöjligt för dem att gå tillbaka till ett normalt liv. I större proportioner bidrar barnhandeln till ökade klyftor mellan levnadsstandarden i länderna och fördjupar fattigdomen i utvecklingsländerna. Dessutom visar faktumet att barn ens ska kunna utsättas för handel den brist på moral som kan infinna sig i denna alltmer globaliserade värld. Globaliseringen ger inte bara positiva följder.

Vad görs och vad kan göras?

Eftersom barnhandel, precis som alla annan form av trafficking, har börjat uppmärksammas först nu på senare år går bekämpningen långsamt. Barnhandeln anses vara en stor business med anknytning till den organiserade brottsligheten. Den är dessutom svår att övervaka eftersom verksamheten är mycket dold, ständigt ändrar form och utvidgas. Ett exempel är barnprostitutionen i Sydasien, som trots sitt omfång inte är speciellt synlig. Kampen försvåras dessutom eftersom många länder där barnprostitution är ett problem är fattiga med stora skulder. Pengarna räcker i många fall inte till, det finns en bristande lagstiftning och dålig gränsbevakning.
FN har tagit fram en konvention om bekämpningen av barnhandel samt kvinnohandel, och EU arbetar just nu med att få fram en gemensam lagstiftning riktat mot trafficking med bl.a. barn. I Sverige uppkom en speciallag på trafficking-området 1 juli, 2002 där man kan få upp till tio års fängelse för ”människohandel för sexuella ändamål”. Detta eftersom när man förut sprängt en ”trafficking-liga” i Sverige har det inte funnits en speciell bestämmelse att döma efter, utan man fick döma efter flera brottsparagrafer som tex koppleri, olaga frihetsberövande, olaga hot, mm. Ännu har inte en specifik lag gällande barnhandel kommit fram, men barnhandeln är iaf en del av människohandeln och straffet för människohandel kan användas även på området barnhandel. Denna speciallag innefattar varje led inom trafficking och gör även dessa kriminaliserade, så en person som stått för transport eller rekrytering, eller en person som lånat ut sin lägenhet till människohandlarna också kan straffas. Det här är dock bara i Sverige, och eftersom barnhandeln är ett gränsöverskridande problem krävs gemensamma ansträngningar och internationella åtgärder för att kunna komma åt barnhandeln. Barnens rättigheter måste sättas i fokus; information spridas. Man måste skärpa gränsbevakningen och tillsätta en effektivare lagstiftning, samt arbeta förebyggande. Det finns en del nationella och internationella organisationer som arbetar med bekämpningen av barnhandel, exempelvis Rädda Barnen, ILO, Unicef, Plan, Ecpat Sweden, etc. Deras arbete är en viktig del i bekämpningsarbetet. Plan tex har startat ett radioprogram i Guinea för och med barn där syftet är att upplysa om barnens rättigheter. Det har arbetats med projekt i Indien och Nepal gällande barnhandeln, och i Benin hjälps unga flickor som blivit illa behandlade när de arbetat hos en familj. En del organisationer har öppnat så kallade mottagningscentraler i en
del länder dit barn som hamnat i barnhandeln kan tas emot och få hjälp med någon form av
återanpassning till livet. Save The Children Canada har exempelvis öppnat en sådan mottagningscentral i Sikasso, som ligger nära gränsen mellan Mali och Elfenbenskusten. Men dessa organisationer ska fungera som hjälp vid sidan av länders och myndigheters arbete och inte som ersättare. I en del länder där det finns en lagstiftning mot barnhandel betraktas barnet som en lika stor förbrytare som sin köpare/säljare. Det kan även hända att barn skyfflas mellan olika myndigheter och till och med försvinner pga byråkratin. I en rapport från EU-parlamentet kritiseras tex flera medlemsländers behandling av ensamma flyktingbarn. I österrike kan barn som är 14 år eller yngre hållas inlåsta i upp till sex månader innan några bestämmelser tas. Sverige anklagas också för att skicka tillbaka barn utan att veta säkert att det verkligen är till deras hemländer de kommer, eller om det är säkert dit de kommer. Det finns alltså mycket kvar att göra på många områden gällande barnhandeln, men arbetet går sakta framåt, och genom att öka medvetenheten bland människor blir chanserna för att stoppa den större.

En flicka från Nepal berättar här nedanför på engelska om hur hon blev utsatt för trafficking.
Ett typiskt exempel:

“I was 15 years old when I was trafficked to Bombay. My parents could not afford my schooling so I used to look after cattle, work in the field and help my mother in household work. My father was alcoholic since my early childhood. I felt very bad when I saw my friends of my age going to school, but my father never bothered.
One day, I met with a man while I was grazing animals in the field. After some moment when he started talking to me, another man joined us. Then they closed my eyes with a handkerchief and I guess I fainted. When I recovered my sense, I found myself in a train where I was offered a mango drink. Perhaps I was intoxicated. From railway station I was taken to a hotel by rickshaw where I was introduced to a woman. She introduced herself as the "manager."
I was offered a plate of rice with chicken. I asked them why they had brought me there, they said they were only trying to help me to find a job. The lady then took me somewhere by a jeep vehicle, but now the men were not with us.
I don´t know why but it was in that moment that I realized that the place where I was being taken was a brothel and the men had sold me there.
I was shocked and felt terrible; my mother was sick at home; I was scared and started worrying about my family. I felt I would die there.
News spread that a ´new girl´ had arrived. Everybody used to speak a different dialect. I could not understand them. The men offered to take me to hotels, I denied, I prayed to the brothel owner to let me go, but she only used to say that she owned me, as she had paid to the traffickers; in order to go back I had to pay back the amount.

Things were all right for 2 or 3 weeks, but after that I was asked to get dressed up, put on
makeup and attract the customers. When I denied I was beaten. I was told I would be handed over to a group of eunuchs who would bury me alive.
It was then that these men - 2 or 3 - raped me. They played music so loud that my screaming was suppressed in the room. I cried but I could not do anything else. From then onwards I started blaming my fate - perhaps it was pre-destined.
The work started in the morning until late at night. More clients used to come during daytime and I had to serve from 20 to 25 customers per day. I felt awful and always used to cry. I wanted to die rather than living such a miserable life.
I wanted to escape somehow but it seemed impossible. There were huge iron gates and the glass windows were latched all the time. I know that it was impossible to run away from there. Sometime I used to ask my clients to help me escape from there but most of them were married and had family. Where would they take me?
Escape from the brothel seemed impossible until I met a man who said that he stayed in Hetauda. I sent a letter and a photo to my family with him. When he reached home with these things my father demanded to him to bring me back immediately. On the kind man´s return he narrated the story to us, and also to didi (brothel-owner). I don´t know what the man did or what she was thinking, but suddenly she gave me Rs 8,000 - approximately US $100 - my pay for four hard years in the brothel - and permitted me to go home. I was almost 20 years old. .
My return home was difficult. My mother accepted me. We were very poor. My father, Shamsher Lama, was still a drunkard. He used to beat my mother, scold me almost every day and made life even more difficult for all of us.
Then after some time, I started getting sick. I felt very weak. I had fever and sore on my breasts. The local Plan social worker came to visit me and her advice for me was to go to a doctor right away. So I went for a medical checkup with Plan´s assistance. I was found HIV positive...