U-landet Kambodja.

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning.
Samhälle, historia och lite Religion.
Ekonomi - Det ekonomiska läget i landet.
Barnhandel.
Naturtillgångar och energi - Resurser i landet, resursfördelning. > (Miljöproblem)
Utbildning.
Språk.
Befolkning - Befolkningsproblem.
Arbetsmarknaden - Produktion och handel.
Utrikeshandel - Produktion och handel.
Egna slutsatser och reflektioner.
Källor.

Inledning:
Min uppsats handlar om landet Kambodja som ligger i sydöstra Asien.
Det är ett fattigt land med svårt klimat, Kambodja ligger precis norr om ekvatorn så klimatet är tropiskt med en regnperiod i juni till november och en period som är väldigt torr november till maj. Landet Kambodja är ett utav dem mindre länderna i Asien dess yta är 181 035 km². Ett stort problem i landet är barnhandel och slaveri. Man talar språket khmer (Som är landets officiella språk). Landet har också stora problem med minor som ligger kvar sedan tidigare krig.
Jag valde att fördjupa mig lite i ämnet barnhandel och slaveri, för att det är något som förekommer men som man helst inte vill se och prata om. Det är ett stort problem som man måste göra något åt, med tanke på konsekvenserna som blir, hur dåligt barn och unga mår.
Frågeställningar(metod):
Vi har fått frågor, punkter som vi ska jobba med och ifrån de punkterna så har jag ställt två "osynliga" frågor som är: Hur har det blivit så och vad kan man göra åt det. De frågorna har jag ställt till varje punkt, t.ex. Hur ser ekonomin ut, hur det blivit så, hur man göra det bättre/vad kan man göra åt det. Jag har inte med frågorna i texten men svaren på dem finns. Jag har använt mig av Internet för att få fram fakta, jag har även ringt och pratat med en resebyrå och frågat om landets klimat och naturtillgångar.
Varför jag valde att jobba med Kambodja:
Jag valde att jobba med Kambodja dels för att det är ett extremt
U-land och jag tror att jag kan lära mig en hel del och det blir då mer intressant att jobba med det. Jag hoppas som sagt på att lära mig mycket och få fram mycket nytt och intressant.

Samhälle och Historia:
Man vet mycket lite om Kambodjas historia. Arkeologernas material visar att människorna redan 1000 år f. Kr. levde i hus byggda av pålar och huvudsakligen åt fisk och ris, nästan som man lever i Kambodja nuförtiden. Från början av vår tideräkning ända till 500-talet hörde största delen av det nuvarande Kambodja till kungariket Funan i Sydostasien. I kungadömet bodde khmererna, förfäder till de nuvarande invånarna i Kambodja.
Det hinduiska och buddhistiska livet, skrivsättet och risodlingsmetoderna och många andra seder och bruk i kungariket var troligtvis hemma i Indien. Khmerernas samhälle blev starkare i området från och med 800-talet, då kungarna i den stat som nu benämns Angkor inledde sin härskarperiod. Kungarna i Angkor härde ända till 1200-talet till de inflytelserikaste härskarna i Sydostasien. De lät bygga mäktiga tempel åt sig själva. Kändast av alla de tempel dem byggde är Angkortemplen. De tillhör fortfarande Sydostasiens mest överväldigande historiska sevärdheter. Kungarna byggde också ett bevattningssystem som bestod av enorma konstgjorda bassänger och kanaler. Det gjorde det möjligt att året runt bevattna risodlingarna och att få en många gånger större skörd än tidigare. När det var som störst omfattade systemet odlingsmark på cirka 5,5 miljoner hektar
(Ett hektar = 10.000 m2)
På 1440-talet övergav khmerernas härskande klass Angkorområdet. Orsaken till detta var att den buddhistiska tron hade brett ut sig i området, men också att hovet hade splittrats upp i små grupper. Landet firar sin nationaldag den 9:e november och Kambodjas grannländer är; Laos, Vietnam och Thailand. 95 % av kambodjanerna är buddhister. Buddhismen är Kambodjas statsreligion. Runt om i världen finns det 150-300 miljoner buddhister (beroende på hur man räknar). Till de viktigaste tankarna inom buddhismens hör kärlek och vishet. Enligt tron kombineras just dessa principer i ett bra och ärligt liv. Buddhisterna tror att gudarna lever ett långt (men inte evigt) och njutningsfyllt liv i himlen. Gudarna har inte skapat världen och härskar inte över människorna. Därför är det onödigt att tillbe dem. Buddhisten tror på återfödelsen. Levande varelser återföds efter döden som unika individer. Därför högaktar buddhisterna alla levande varelser. Återfödelsen orsakas av Karmas lag, dvs. lagen om orsak och verkan. Enligt det buddhistiska människobegreppet finns det ingen själ, varför återfödelsen inte är en fråga om själavandring, utan människornas separata egenskaper föds till en ny varelse.

Ekonomi:
Kambodja är ett av Asiens fattigaste länder. Över en tredjedel av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Bruttonationalprodukten (BNP) är 270 dollar.
Den dramatiska nedgången i Kambodjas ekonomi började under åren 1997-1998. Orsakerna var den ekonomiska krisen i Sydostasien, våldsdåden i landet och det politiska "kaoset". De utländska investeringarna och turismen upphörde nästan helt. Efter krisen har Kambodjas ekonomi åter börjat repa sig. Det är väldigt svårt att långsiktigt bygga upp ekonomin efter årtionden av krig. Landets befolkning är dåligt utbildad och saknar yrkesfärdigheter, mest på den fattiga landsbygden som lider av bristfällig infrastruktur. Av de fattiga i Kambodja bor nästan 90 procent på landsbygden. Därför har också försöken att lindra fattigdomen riktats särskilt till landsbygden. Det tunga och säsongbetonade arbetet på risfälten tvingar människorna till städerna för att söka utkomst för sina familjer. Då landsortsbefolkningen flyttar till städerna har det allvarliga följder. Det har bl.a. gett upphov till Poipet vid gränsen till Thailand i västra Kambodja, ett slumsamhälle för tusentals människor, som måste kämpa för sin tillvaro. Kambodjas ekonomi bygger idag nästan uteslutande på turism. Landets totala utlandsskuld är drygt 2 700 Miljoner USD, vilket motsvarar ca 18819 svenska kronor . Den kommer från lån, bidrag, moms och exportprodukter. Landet har valutan riel som har ”koden” KHR.
Kambodja har ansökt om bidrag för att klara av att styra landet. Man har lagt upp en plan på hur man ska sköta ekonomin och alla pengar som landet har och får in. Men en stor del av alla bidrag dem har fått har man inte "skrivit in", kontrakten finns helt enkelt inte kvar. I papper som finns om landet så har Kambodja bara fått ett fåtal bidrag med småsummor men i själva verket så har dem fått drygt en tiondel mer än det som finns på papper. Fusk och lögner är en liten del av det som ligger bakom landets dåliga ekonomi. Men tidigare krig är den största ''''boven'''' i det hela. Man har förlorat större summor under och efter krigen. Idag är det inte några krig i Kambodja men landet har stora problem med minor, vilket kostar en hel del.
För att förbättra ekonomin i Kambodja så tycker jag att man kan försöka öka turismen - ännu mer, om fler folk jorden runt besöker Kambodja så får dem in mer pengar och har då fått en liten ''''nystart''''. Bättre utbildning och inga krig, det skulle också öka inkomsterna. Eftersom att färre krig innebär ökad turism, det känns då säkrare att besöka landet. Bättre utbildning ökar yrkesfärdigheterna, fler kan få jobb och specialisera sig inom vissa områden.

Barnhandel:
Barnhandeln är ett allvarligt problem och enligt vissa uppskattningar den snabbast växande formen av brottslighet, eftersom att det är olagligt. Med barnhandel avser man situationer där barn används för ekonomisk vinning och som instrument för handel.
Totalt sett utgör barnhandel ett flerdimensionellt nätverk som huvudsakligen styrs av den växande sexhandelns behov. Dessutom säljs barn för att bli adopterade, fabriksarbetare, tiggare, barnsoldater, hemhjälpare och hustrur.
Bakgrunden till barnhandeln är särskilt fattigdom och ojämlikhet mellan könen och en låg utbildningsnivå. Familjer kan på grund av på tok låga inkomster eller skuldsättning hamna in i en situation där det är nödvändigt för barnen att hjälpa till med för familjeförsörjningen. Alltså måste de sända ut barnen utanför hemmet för att skaffa familjen inkomster. När en utomstående förmedlare kommer in i situationen är konstellationen för barnhandel färdig.
Det är viktigt att förstå att familjerna ofta handlar enbart i hopp om en bättre framtid och dikterade av fattigdom. Dem är omedvetna om vilka förhållanden som barnen kommer att hamna i.
Familjerna tror att det är för barnens och familjens bästa, vilket inte är sant.
Barn är lätta offer på grund av brist på kunskap. Det är en större efterfrågan på flickor på den såkallade "marknaden".
FN-organisationen ´United Nations International Children''''s Emergency Fund´ har kommit på ett sätt där man kan hjälpa och försöka minska handeln med barn.
Framför allt så ska man försöka öka kunskapen och ge ekonomiskt stöd till familjerna.
I Kambodja har man närmat sig dessa mål med hjälp av medborgarorganisationers små projekt och politiska initiativ. Man har grundat flera skyddshem som erbjuder offren för barnhandel en ny möjlighet att lämna barnhandelns farliga nätverk och återvända till sitt eget samhälle och sin egna familj. Om man ser till att alla får lika utbildning och att alla har samma jämlikhet, att få folk förstå alla vi alla är lika värda. Man ser på flickor och kvinnor på ett nervärderande sätt. Dem kan inte utföra lika mycket som pojkar och män kan. Därför betraktas dem som mindre värda. Om man nu skulle öka kunskapen så att alla fick lära sig lika mycket, skulle barnhandeln minska då?
- Jag tror att den skulle det, då får man en annan syn på att kvinnor och flickor kan lära sig exakt lika mycket som pojkar och män, bara dem vill. Dessutom finns det väl kvinnor som har kommit längre än män i framgång, har man inte lärt sig något av det? Eller vill man bara inte inse att alla kan, det kanske är lättast så...

Naturtillgångar och energi:
Skogarna med dess trävirke är Kambodjas viktigaste naturtillgång. Den utnyttjas däremot dåligt, eftersom huvuddelen av avverkningen sker illegalt och skogarna skövlas ner utan återplantering. Pengarna åker direkt ner i fickorna på lokala och militära makthavare.
Naturgummi har av tradition varit en viktig exportprodukt, men de sex stora plantager som stått för nästan all produktion är föråldrade. Staten vill privatisera verksamheten och plantera nya gummiträd, men genomförandet har dragit ut på tiden.
Olja påträffades i Siamviken på 1990-talet, men en utdragen dispyt med Thailand har gjort att oljan inte kunnat utvinnas. Flera utländska företag har fått rätten att borra efter olja på andra ställen. Den viktigaste energikällan i Kambodja är brännved. All annan energi måste importeras. En stor del av befolkningen har inte tillgång till elektricitet och de system för eldistribution som finns, framförallt i huvudstaden, är i stort behov av reparation. Elavbrott är mycket vanliga.
Man har också stora problem med vattentillgångarna i landet. Det är så lite som 31 % som har tillgång till rent dricksvatten (år 2002). På landsbygden är det 29 % som har tillgång till rent vatten. Befolkning utan rent vatten beräknas vara omkring 68 % (2002).
Handel med varor i landet var 92 % av BNP 2001.
Huvudsakliga näringar man har i landet är; jordbruk 75 %, service 20 % och industri 4 %.
Dem viktigaste exportprodukter man har är gummi, trävaror och soja. Det är sånt man har gott om. Sånt man kan skörda själv och sedan sälja vidare till utlandet. Antingen säljer man det eller så byter man det mot något annat som landet inte har så gott om, t.ex. energivaror.
T.ex. Soja - Dem fattiga jobbar och skördar åt dem rika som säljer vidare och tjänar en stor del pengar på det. Dem fattiga, som skördar får inte ens en tiondel av vinsten. Medans dem med makt får en massa pengar och inte behöver jobba för det. Det ända dem behöver göra är att hålla koll på att de fattiga jobbar på och sköter sig. Många dör på åkrarna pga. Bl.a. vattenbrist.

Utbildning:
Brist på utbildade medborgare är ett stort problem i Kambodja. Skolsystemet krossades så gott som fullständigt av Röda khmererna på 1970-talet. En hel generation växte upp utan att lära sig läsa. Den efterföljande vietnamstödda regimen byggde upp skolsystemet på nytt, men många läroböcker var politiskt färgade och högre utbildning reserverades för ungdomar vars föräldrar tillhörde maktskiktet.
Sex års skolgång är idag obligatorisk för barn från sex års ålder. Omkring 90 procent av barnen går i låg- och mellanstadiet, men bara så lite som en fjärdedel fortsätter till högstadiet och en av tio till gymnasiet. Skillnaderna mellan könen är stora. I åldersgruppen 15-19 år går till exempel sex av tio pojkar i skolan, men bara fyra av tio flickor.
Utbildningskvaliteten är låg. Färre än fem procent av lärarna i låg- och mellanstadiet har egen grundskoleutbildning. I Phnom Penh finns universitet, konsthögskola, tekniskhögskola, lärarhögskola och jordbrukshögskola. Den populäraste skolan är jordbrukshögskolan eftersom att då kan man försörja familjen med hjälp av sin utbildning.

Språk:
I Kambodja talar man språket khmer, som tillsammans med ca 120 andra språk bygger khmer på den austroasiatiska språkfamiljen.
När man skriver med khmer ser det ut som insekter eller små kräldjur på raderna. Ordmellanrum finns inte alls vilket gör läsandet besvärligt.
Allra svårast för oss, svenskar i språket khmer är det stora antalet vokaler. När vi i svenskan har bara nio vokaler har khmer trettio stycken!

Befolkningen:
Ca 90 procent av invånarna i Kambodja tillhör majoritetsfolket khmer. Det finns tre lite större minoritetsgrupper och det är vietnameser, kineser och den muslimska folkgruppen Cham, som lever i egna byar eller stadsdelar. Det finns dessutom ett stort antal små folkgrupper som lever i bergen och det främst i nordöstra Kambodja. De kallas med ett samlingsnamn khmer Loeu som betyder höglandskhmerer. De största folkgrupperna bland dem är Pnong, Kui och Brau.
Khmererna sysslar nästan bara med jordbruk, medan en stor del av affärsverksamheten sköts av ättlingar till kineser som kom till landet för flera hundra år sedan. De vietnamesiska invandrarna är också ofta affärsmän eller arbetar som hantverkare, byggarbetare eller fiskare.
Khmer loeu har med hjälp av utländska frivilligorganisationer börjat organisera sig för att få behålla sina traditionella markområden. Befolkningen är ung. I början av år 2000 var över 40 procent av invånarna yngre än 14 år. På grund av gångna års krig och terror råder en påtaglig obalans mellan könen. I åldersgrupperna över 40 år finns många fler kvinnor än män.
Barnadödligheten är 140 stycken på 1000 stycken levandefödda. Befolkning som dör av AIDS är
15 000 stycken på ett år.

Arbetsmarknaden:
De dåliga arbetsförhållandena inom textilindustrin orsakade på 1990-talet demonstrationer och strejker. Men de ledde också till bildandet av flera fackföreningar, vilket var mycket positivt. Dessa lyckades driva igenom en minimilön på 40 dollar i månaden och förbättrade arbetsförhållanden i Kambodja, som dittills saknat arbetsrättslagstiftning. Barnarbete och slaveri är som sakt ett stort problem i landet, det finns mycket man skulle behöva göra för att minska det. 2001 visade en undersökning att 45 procent av barnen (i åldrarna 7-14) i Kambodja arbetade, framförallt inom jordbruket och textilindustrin. Det förekommer också att barn säljs i städerna eller utomlands till personer som tvingar dem att tigga eller prostituera sig.
Med vissa undantag för textilindustrin är de fackliga organisationerna svaga och splittrade. Mindre än en procent av arbetskraften är organiserad. Den totala befolkningsmängden år 2002 var 13.3 miljoner och av det var 11 % arbetslösa. Idag är den totala befolkningsmängden 14,1 miljoner och av det är 18 % arbetslösa. Det beror till stor del på att befolkningen inte har någon bra utbildning eller inte har någon utbildning alls. Bättre utbildning skulle öka yrkesfärdigheterna och arbetslösh...