reportage Patrik

Patrik, kanske Sveriges
modigaste 14-åring?
Patrik har nu, fyra månader efter sitt
hjältedåd, vant sig vid ”the famous life”.
Men hur ser det verkligen ut i hans liv nu?
Det är fredag. Människor klirrar förbi med
sina omisskännliga lila systemet-påsar. Det
ligger något i luften- utöver den distinkta
lukten av öl och cigaretter. Helgdoften. De
mest efterlängtade två dagarna på hela
veckan då vardagsstressen släpper. Jag står
strax utanför centrum och ser mig omkring i
hopp om att se Patrik, men min blick fastnar
på den mycket stora klockan på den gula
byggnaden. Det måste vara skolan han har
pratat om i alla intervjuer. Klockan slår fem
och det är nu vi ska träffas. Sibyllas lilla
hjälte och jag.
Bara några meter ifrån klockan står det en
tanig liten pojke med blont, kortklippt hår.
Han bär en blå stickad tröja och slitna jeans.
Det måste vara han.
-Hej! Det är jag som är Patrik! Trevligt att
träffas. Ska vi gå in?

Patrik utanför Sofieskolan.
Han verkar väldigt mogen. Han är van vid
detta. Han har säkert bestämt sig för att
använda samma hälsning och samma svar
till alla reportrar.

- När slutade du skolan idag, Patrik? Frågar
jag för att hålla konversationen igång när vi
går mot ingången.
- 14 år! svarar han hastigt. Yes, han har
tränat in svaren så bra att han inte hör
frågan.
Jag drar upp den stora skoldörren. Väl inne
möts vi av vaktmästaren på skolan som glatt
hälsar på mig och rufsar till Patrik i håret. De
verkar vara kompisar på något sätt. Patrik
fortsätter upp för ett par trappor och jag
följer efter, hack i häl. Uppe på andra
våningen finns det tre dörrar. Och just en av
dem leder upp till vinden där Sibylla bott för

bara några månader sen.
Väl uppe på vinden kan jag se klockan igen.
Den ser exakt ut så som Sibylla en gång har
beskrivit den.
Plötsligt hörs det ett kras. Det är Patrik som
har trampat på något som liknar
knäckebrödsmulor.
-Finns det råttor här uppe mån tro? Frågar
jag Patrik skämtsamt, men samtidigt lite
oroligt.
Patrik svarar inte, utan börjar bara skratta
för sig själv. Jag frågar inte varför, utan
inleder min intervju med frågan:
-Hur är det nu mellan dig och Sibylla? Har
ni någon kontakt?
-Ja visst! Nu när hon har skaffat en telefon
brukar vi sitta och sms:a på kvällarna om
roliga saker vi gjort under dagen.
-Jaha, men brukar ni träffas något då?
-Nja, jag har varit hemma hos henne och ätit
middag en gång. Då åt vi revbensspjäll och
drack coca-cola. Hon vet verkligen hur man
festar till det! säger han samtidigt som han
borstar bort damm på den högra axeln.
Under tiden vi pratar börjar Patrik hoppa
upp och ner
-Japp, lika stadigt som alltid. Jag tror att
varningslappen på dörren är till för att
sådana som Sibylla inte ska komma in här,
säger Patrik och skrattar lite.

-Men Patrik, hur hanterar du alla reportrar
och fotografer som ser dig på stan? Hur
reagerar du?
-Jag tycker att det är jättekul att folk tycker
att jag är så intressant. Det tycker nämligen
inte jag att jag är. Man kan säga att jag är
van vid ”the famous life” vid det här laget.
Det är bara att ställa upp och le på alla
bilder! Jag är ju trots allt känd för en bra
sak.
Patrik ser på klockan och säger
-Är klockan redan sex? Jag måste hem! Det
är tacofredag idag!

Faktaruta om hemlöshet

? 2011 rapporterades omkring 34000
personer vara hemlösa i Sverige och
siffrorna sägs bara öka och öka.
? Övervägande del är män.

? Uppsala har f...