Tv-apparat

Består av

• En bildskärm

• Högtalare

• En antenn eller ett Belling–Lee-antennuttag

Television eller TV som det också kan kallas, är en metod att överföra rörliga bilder med ljud.

Består ibland av andra olika uttag som tex Scart-, HDMI-och RCA-uttag. Till skillnad från förr hade man inte någon fjärrkontroll, då satt knapparna på sidan av TV-apparaten. Idag har man en fjärrkontroll.

I TV-apparater kan det även finnas inbyggd digital TV-mottagare och DVD-spelare.

TV-tillverkarna strävade hela tiden efter tunnare, bättre och energisnålare TV-apparater. Därför krävs det att tekniken på bildskärmarna antingen utvecklas eller byts ut. Tex förr så var den vanligaste tekniken katodstrålerör som gav början till väldigt djupa TV-apparater. Under 2000-talet ersattes det sedan av andra nästan helt platta bildskärmar såsom plasmaskärmar, LCD-skärmar, SED-skärmar och OLED-skärmar.

En tjock-TV kallas också för en televisionsapparat samt innehåller ett (eller flera) katodstrålerör som, även kallas CRT. En tjock-TV är djup jämfört med moderna LCD- och plasmaskärmar. Vid början av 2000-talet började det komma olika sorters platt-TV. Platt-tv är också en televisionsapparat med platt bildskärm. Den är så platt att det går att hänga den på väggen, som en tavla. Den är motsatsen till tjock-TV:n.

Under 2000-talet började platt tv-apparaterna komma ut i butikerna. Under 2010 ersattes tjock-tv apparaterna med platt-TV:n. I nuläget är de konstruerade kring digitala bildskärmar som är baserad på plasma-, lysdiod- eller flytande kristall-teknik.

När TV:n först introducerades var film det enda tillgängliga mediet för lagring av rörliga bilder.

TV-programmen kan nå tittarna på flera olika sätt, exempelvis kan de skickas genom kablar till sändare, har oftast antenner högt uppe i master. De radiovågor som man använder måste ha mycket kort våglängd. När man ska ta emot dem får sändaren inte vara skymd. I hyreshus har man bara en centralantenn, och från den går signalen in till lägenheten genom andra kablar. Signalen kan också gå till en mycket stor parabolantenn som sänder den upp till en satellit. Därifrån kan TV-signalen nå stora delar av jorden. En del satelliter har så starka sändare att det räcker med en liten parabol på jorden för att ta emot programmen. Med en sådan antenn kan man se vissa program som inte sänds ut i det land man bor i. Signalen når tittarna via marksändare, kabelnät eller satellit.

Efter ljuset passerat genom objektivet avbildas alltså en bild av motivet på en eller flera sensorer inne i TV-kameran. I TV-kameran omvandlas bilden till en elektrisk signal, en videosignal. Principen för radsprång innebär att TV-bilden visas som två delbilder efter varandra. Varje delbild innehåller halverat antalet linjer. Därigenom lyser skärmen upp 50 gånger per sekund, trots att det bara är 25 fullständiga bilder som visas.

Varje TV-bild byggs upp av mer än 400 000 individuella bildpunkter. De TV-system som används i Europa idag har en bildfrekvens på 25 Hz och TV-bilden består av totalt 625 linjer. I bla USA och Japan har de 30 Hz och också 525 linjer. Bilden överförs vågrät, varannan linje för linje, två gånger för varje helbild. Tekniken kallas för radsprång och den utnyttjade i äldre TV-apparater med katodstrålerör för att få en jämnare rörelse återgivning och minska flimret i bilden. Rörliga föremål får då sämre detaljåtergivning än vad ett stillastående föremål. Ett exempel till det är att ögat har en sämre förmåga att urskilja detaljer i rörelse. Systemet växlar alltså delbild 50 gånger per sekund, vilket ögat uppfattar det som en flimmerfri bild. De som hade bildstorlekar som var vanligt för katodstrålerör, hade en diagonal på ungefär 70 cm. Idag när vi har platta bildskärmar, är den tekniken ett hinder som försvårar möjligheterna att skapa maximal bildkvalitet. Idag har vi skapat flimmerfri bild genom bildminnen som håller bilden stabil.

Själva TV-bilden består av 575 aktiva bildlinjer. De linjer som ligger utanför aktiv bild utgör bildläcksintervall och var nödvändiga tidsluckor mellan de olika delbilderna, eftersom elektronstrålen som tecknar bilden i bildröret ska hinna återgå från bildens underkant till startpunkten i överkanten.

De första tv-apparaterna hade en mekanisk uppbyggnad. När man hade lyckats kontrollera tekniken för dess syfte blev TV:n en stor succé. Själva syftet var att ljus och ljud omvandlas i kameran och mikrofonen till elektriska signaler. Tekniken hade blivit praktiskt användbar från mitten av 1930-talet. Under senare hälften av 1980-talet byggdes näten för kabel-TV ut, som idag når ungefär 50% av de svenska hushållen. År 1999 inleddes i Sverige en växling till digital sändningsteknik. År 2008 blev alla markbundna sändningar digitala. Den digitala tekniken har gjort det möjligt att kunna öka antalet kanaler som sänds. Den har också öppnat för nya tjänster, betal-TV, beställ-TV och HDTV.

Färgtelevision

Färgsignalen skapas ur de tre primärfärgerna rött, grönt och blått. De primärfärger som vi har idag bestämdes av de fluorescerande ämnen som fanns tillgängliga när färg-TV:n blivit till på 1950-talet. När man skulle införa färg-TV var man tvungen att konstruera systemet så att programmen även kunde fortsätta ses på äldre mottagare, i svartvitt. Den kompletta färgsignalen består därför av en svart del (luminans) och ett färg del (krominans).

Analog sändning

I större TV-stationer används separata sändare för ljud och bild, kopplade till en och samma antenn via en diplexer. Bildsignalen i vårt TV-systems amplitudmoduleras negativt, det betyder alltså att signalen är starkast för synkpulserna och i mörka delar och svagast i vita delar. I TV-apparater används synkpulser för att se till att bildsvep och linjesvep s...