Argumenterande text om barn och TV

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Uppfostras av en TV-apparat?

Barn spenderar allt mer tid framför TV: n, TV-tittande är numera något de flesta barn prioriterar framför att leka med sina kamrater. Samtidigt visar ny forskning att barn har allt svårare att utrycka sig och sätta ord på sina tankar. Detta leder till frustration och aggressivitet, finns det ett samband mellan dessa två påståenden? Är ökat TV-tittande en hälsofara eller ett steg i rätt riktning? Förbereder TV barn för deras framtid eller ger den bara dem en falsk bild av verkligheten?
Det är inte svårt att se skadorna på barn som spenderar för mycket tid framför TV: n, jag är övertygad att överdrivet tv- tittande är skadligt för barn. Jag kan hålla med om att TV-tittande kan stimulera fantasin, men till en viss gräns. När det blir ett beroende, när barnet till exempel slutar umgås med sina kompisar i samma utsträckning som förut har det gått för långt. Man ska ta forskningen, om att det är skadligt med för mycket TV-tittande för barn, på största allvar.

På morgonen när jag går upp, vanligtvis klockan 6.30, är det inte ovanligt att min lillasyster redan har suttit och tittat på TV i en timme, det första hon gör när hon vaknar är att springa ner och sätta på TV: n. När hon kommer hem från skolan så sätter hon sig på samma plats som på morgonen, vare sig hon är ensam eller med kompisar. Jag är helt säker på att Amanda kan en stor del av TV-tablån utantill. När man ropar hennes namn reagerar hon, om man har tur, efter tredje gången. Jag kommer själv ihåg när jag var liten och tittade på tecknade serier på morgnarna, man blev som hypnotiserad, jag glömde bort både tid och rum medan jag levde mig in i TV: ns fantasivärld.
Det är säkerligen en lättnad för många föräldrar att sätta sitt barn framför TV: n ett litet tag, bara för att kunna få lite lugn och ro. I mitt fall så var mina föräldrar ganska hårda på att jag inte skulle titta så mycket på TV när jag var liten, det är kanske därför som jag inte tittar så mycket på TV idag. Men om föräldrar låter sina barn spendera så mycket tid som de själva önskar framför TV: n så är jag övertygad om att det kan ge förödande konsekvenser.
Det är nog väldigt lätt för ett barn som är utstött att söka hjälp hos TV: n i hopp om att kunna fly sin vardag en stund, detta kan givetvis leda till isolering. Att växa upp med en verklighetsbild som inte alltid stämmer överens med den riktiga kan med ganska hög sannolikhet leda till ensamhet och depression.

De flesta tekniska uppfinningar finns idag för att underlätta arbetet för människan, stimulera människans lathet och till väldigt stor del vinna tid, exempel på sådana apparater är datorer och TV. De flesta uppfinningar uppmuntrar även barn till att sitta inne, minska sin fysiska aktivitet och detta leder naturligtvis till bland annat övervikt.
Man kan förbereda sig på framtiden på olika sätt, antingen lär man sig av sina och andras misstag eller så iakttar man en påhittad verklighet och lär sig av den. Det senare alternativet må vara det enklaste, men håller det verkligen i längden? Strunta i att spela fotboll med kompisarna och titta på Big Brother istället, en dokusåpa där det bara fylls på med mer och mer sprit för att kunna höja tittarsiffrorna. En dokusåpa vars upplägg lyder som följande: en anorektiker med silikonbröst, en bög, en muskelknutte, en militant feminist och kanske en ”normal människa”. Jag har bara en fråga, på vilket sätt är det här en bra verklighet för ett barn i 10-15-års ålder?

I en artikel med samma titel som Margareta Rönnbergs bok ”TV är bra för barn” av Maria Eivonsdotter (Landsortstidningar 27.10.97) så står det att det påstås följande i Rönnbergs bok: ”TV: n främjar en social fantasi, där barnen lär sig tolka vad människor tänker samt varför genom att betrakta dem, däremot i böckerna talar författaren om vad alla känner och varför, därför är barn mer kreativa framför TV: n”
Jag skulle faktiskt vilja påstå motsatsen, framför TV: n behöver inte barnet använda sin hjärna särskilt mycket, allt den behöver göra är att titta och lyssna. Det har gjorts tester som visar att alfavågorna som kontrollerar hjärnan när man tittar på TV är de samma som kontrollerar hjärnan när vi sover. Allt händer mitt framför ögonen på dem och handlingar på TV: n tolkar barnen som rätt. Barnböcker kan vara väldigt daltande, men en stor anledning till det är att barnet ska lära sig vad som är rätt och vad som är fel. Om man låter sitt barn titta på TV ett par timmar varje dag så kan man omöjligt kontrollera vad de tittar på. Jag, och många med mig, skulle hellre låta mitt barn växa upp med Pippi Långstump än med någon amerikansk tecknad tv-serie som till exempel South park (som visats på TV fyra, men kanalen har nu blivit stämd av upprörda föräldrar så för närvarande visas inte serien).
Ingen kan heller påstå att man inte tar efter det våld som man ser dagligen, det finns flertal program som riktas till yngre som innehåller för mycket våld och ett dåligt språk. Margareta Rönnberg hävdar även att det är bra för barnen att titta på TV- program som innehåller våld för att lära sig vad som är rätt och vad som är fel. Jag tycker precis som Margareta på den punkten, de enda undantaget är att jag är ganska säker på att barn kan lära sig vad som är rätt och fel utan hjälp av våldsamma TV- program. Menar Rönnberg med andra ord att barn inte vet hur man ska bete sig och T.ex. möta konflikter om de inte har tittat på TV?

Min slutsats blir alltså att jag tror TV ger fler bekymmer än nytta till barn, visst finns det en del saker som är bra med TV: n men överkonsumering kan aldrig leda till något bra. När det börjar gå så långt att barnet prioriterar bort saker som vanligtvis tillhör dess liv har det gått för långt. Böcker är bra för barn, i tidig ålder när föräldrarna läser för dem så ger det kärlek och umgänge med föräldern och när barnet har blivit så pass gammalt att han/hon kan läsa själv så ger det ord- och språkkunskap.
Att använda följande argument som Margareta Rönnberg att böcker förskönar verkligheten, till exempel att de onda alltid straffas, för att ...