Segregationens onda cirkel

Segregation är en naturlig konsekvens av variation i ekonomiskstandard kring invånare i ett samhälle. Men hur ska man arbeta emot den? Att sänka priset på innerstadsbostäder, för att minska bostadssegregationen, verkar helt banalt. Och det kanske det är, men det ändrar inte faktumet att boendesegregationen har konsekvenser. Och dessa konsekvenser är det som bör motarbetas för att ge alla samma förutsättningar i livet.

Figur 1 Andelen invandrare bland de 409 400 närmsta grannarna. Akalla är bland annat röd markerat och Bagarmossen är till störst del gult.

En av slutsatserna vi nu kan dra, är att den pågående boendesegregationen är fundamentalt relaterad till inkomst. Den ekonomiska segregationen påverkar alltså boendesegregationen, större ekonomiska klyftor bidrar till större skillnad i boenden. En orsak till ökade inkomstskillnaderna är jobbskatteavdragen. SCB skriver i sin artikel ”vanligare med låg ekonomisk standard bland utrikesfödda” att reformen ledde till högre disponibla inkomster för de som arbetar, medan arbetslösa inte mottog någon ökning av disponibla inkomster. Arbetslösheten är högre bland utrikesfödda, vilket innebär att inkomstskillnaderna mellan inrikes och utrikes födda ökade.

Socialdemokraterna anser att EBO-lagen orsakar en fortsatt segregation. EBO- lagen förser asylsökande rätten till statliga och kommunala bidrag utan hänsyn till var de väljer att bosätta sig. Lagen modifierades och från år 2020 har 32 kommuner haft möjlighet att göra undantag för asylsökande bosätter sig i områden med socioekonomiska utmaningar. Syftet var att lock asylsökande till områden med goda förutsättningar för snabb integration. Om utlandsfödda snabbt integrerar med svenskfödda minskar klyftan mellan olika etniciteter och socioekonomiska grupper, vilket innebär en minskad segregation. Socialdemokraterna skriver däremot att för en mer effektiv och långvarig lösning mot segregation krävs det att EBO-lagen avskaffas helt.

Som tidigare nämnt bor stor del utrikesfödda i områden med en lägre socioekonomisk standard, vilket figur 1 visar. Enligt delmos påverkas en individs studier och utbildningsnivå av att individen bor eller går i skolan i något av ovannämnda områden. Detta samband kan vi hitta utifrån statistik från SCB, i artikeln 3 av 10 tar inte examen från gymnasieskolan.

Figur 2 Nybörjare i gymnasieskolan höstterminen 2011 (inklusive ungdomar som skulle påbörjat gymnasieskolan höstterminen 2011) och deras resultat i gymnasieskolan. Andel i procent

I diagrammet kan vi se att andelen studenter som inte påbörjar ett nationellt program är betydligt större blad studenter med utländsk bakgrund (nyinvandrad och inv. efter skolstart) i jämförelse med studenter med svensk bakgrund. Skillnaden är även stor mellan utländsk bakgrund (födda i Sverige) och svensk bakgrund. Detta stärker påståendet att bostadssegregationen påverkar individens studier. Utan en högre utbildningsnivå (som kräver examen från ett nationellt gymnasieprogram) är det utmanande att få ett högavlönat jobb. Detta innebär att det bildas en etnisk arbetsmarknadssegregation, eftersom de som saknar examen från ett nationellt gymnasieprogram vänder sig till låg avlönade jobb i större uträckning än de som har examen från ett nationellt gymnasieprogram. Detta förlopp sker på grund av den rådande bostadssegregationen enligt Delmos.

Delmos skriver också att boendesegregationen bidrar till diskriminering vilket kan bero på en ökad ”vi- dem” uppfattning hos olika etniciteter när svensk födda koncentreras i ett visst område och utländsk födda koncentreras i ett annat område. När denna diskriminering sammanfaller med bristen på ett starkt kontaktnät, vilket är sällsynt för folk med låg socioekonomisk standard, kan det vara en bidragande faktor till att inblandas i kriminalitet. Vilket de som bor i områden med låg socioekonomisk standard löper större risk för, då de utsätts för diskriminering och saknar starkt kontaktnät.

Boendesegregationen, skolsegregationen och arbetsmarknadssegregationen bildar tillsammans ett samhälles segregation. I det samhälle som har koncentrationer av invånare med likartade bakgrunder och förutsättningar utvecklas det också diskriminering (vilket bryter mot diskrimineringslagen) vilket skulle innebära ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

Regeringskansliet skriver att för att minska segregationen har regeringen framställt ett reformprogram vars 10 reformer ska verkställas under perioden mellan 2017 och 2025. Några av dessa reformer handlar om att ge stöd till unga i socialt utsatta områden i form av stöd till förskolor och skolor. Detta ska för hoppningsvis ge konsekvensen att skillnaden mellan utbildning i områden med hög- gentemot låg ekonomisk standard ska jämnas ut. Detta ska då hindra boendesegregationen att påverka utbildningen. En reform innebär att erbjuda fler idrottsledare till dessa områden, vilket skulle kunna ha konsekvensen att färre barn rekryteras i gängkriminalitet när de får umgås med andra barn och skapa kontakter med idrottsledare och vänner. Några reformer handlar om att stärka polisen och inslussningsgrupper som ska förebygga återfall i brott. Dessa reformer skulle kunna resultera i minskad kriminalitet.