Bokrecension: Dansar Elias? Nej! av Katarina kieri

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Dansar Elias handlar om en ganska ensam 16 åring pojke som precis har flyttat från radhus till lägenhet med sin pappa. Elias mamma försvann för tre sedan och det har fått Elias liv att bli upp och ner vänt. Allt känns tomt och ensamt i Elias liv, men sen finns det personer i den här boken som får Elias tänka på livet igen. Grannflickan Anna, den 80 åriga tanten signe och Julia som Elias är förälskad i. Gemensamt väcker de Elias till livet igen. I slutet av boken börjar Elias och hans pappa prata med varandra igen. Jag har läst en bok som heter Dansar Elias som är skriven av Katarina kieri. Katarina var på besök här i skolan i slutet av april. Hon berättade bl.a. Om Eliasboken och några andra böcker som hon hade skrivit. Boken är skriven i jagform och det tycker jag är jättebra försatt man lär känna huvudpersonerna mycket bättre på det visset. Skulle det istället berättas i tredje person skulle det kännas som författaren berättar allt och skulle sällan ta hänsyn till känslorna. Jagform passar jättebra i den här boken man lär känna Elias mer. Dialogerna läser man mellan raderna nästan hela tiden, om det kan man inte säga så mycket tycker jag. Breven Elias skriver är nästan som någon slags dagbok som också berättas i jagform. Berättelsen utspelar sig under en vårtid och är ungefär en månad lång. Den börjar i början av april och slutar i slutet av maj. Det är många tillbakablickar och ensamhet som Elias berättar om. Berättelsen är inte kronologisk för den berättas i jagform. Elias bor i en lägenhet med sin pappa i Luleå. Elias beskriver uteplatserna bra men sitt rum och sin egen lägenhet pratar han inte så mycket om. Annars beskriver ha allt annat ganska bra. Elias prat som de flesta ungdomar, men en sak har jag märkt att han pratar ganska vuxenaktig. Som T.ex. Grannflickan Anna, hennes ålder kan man känna igen genom hennes stil och samma sak med är det med signe. Stilen i boken är också bra beskrivet tycker jag. Jag kunde inte känna någon skillnad på dialekten i boken, alla hade väl Luleå dialekt i såna fall. Ju-jutsun var en stor nyckelhändelse i boken tycker jag för där träffar han Julia. Som är en väldig viktig person i boken tycker jag. Anna och hennes mamma var den största nyckelhändelsen i boken. Försatt mamman är lik Elias mamma och deras efternamn är också samma som deras, fast på finska. Signe och Fredrik är också viktiga personer i boken tycker jag försatt de har något gemensamt med Julia. Boken tar upp så många olika teman på så olika sätt men de jag tycker var viktigast är:
• kärlek
• vänskap
• relation mellan far och son
• saknad
• sorg
• ensamhet.
Budskap
När föräldrar bråkar eller skiljer sig drabbas alltid barnet. Ju mindre man är desto svårare blir det i fortsättningen. Jag tror att budskapet är om föräldrarnas kärlek till barnen, och när det föräldrarna inte finns där barnen behöver de kan man känna sig deppad och ensam. Framförallt ungdomar är väldig dåliga på att be om hjälp, och sparar känslorna o tankarna inuti huvudet som påminner de om och om hela tiden, om saknad från mamman eller pappan. Och hela tiden börjar de känna sig svagare och svagare. Allt annat blir tråkigare som T.ex. Skolan framförallt, det blir jättejobbigt att gå med alla problem i skolan. Och lära sig nya saker när man redan har gammalt problem som stör hela tiden.

Boken var jättebra tycke jag, extra bra blir den för en med samma ålder. Boken är ganska lättläst och miljön och känslorna är jättebra beskrivet. När jag först såg boken trodde jag att den skulle handla om att Elias var retad i skolan för att han dansade på friden el...