Dansar Elias? Nej!

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Bokrecension av ”Dansar Elias? Nej!”
Citat:
Sida 54
- Det var farsan...
Åh, gud så dumt. Hur fan kan man börja en mening på det viset? Jag ger verkligen en lysande bild av mig själv. En sextonårig pojke som inte kan tänka ut saker själv, som går dit pappa vill att han ska gå.
Egen kommentar: Jag tycker att detta citat var väldigt komiskt. Han ångrar sig att han sa att det var hans pappa som hade fixat så att han hade kommit till ju-jutsi träningen. Och nu när han säger det till en tjej låter det som om han vore värsta pappa grisen. Och eftersom det är just en tjej han säger det till tror han att hon ska tycka att han är värsta pappa grisen. Jag skrattade som bara den när jag läste detta citat i boken. Det var nog nästan det roligaste i hela boken faktiskt. Fast det fanns ju många andra roliga händelser i boken också.

Sida 174
- Tyvärr, den gick ut för ett år sedan.
Egen kommentar: Elias säger det här när Julia har kommit över till honom för att låna bakpulver och han hittar en burk som har gått ut. Jag tycker att detta citat var roligt för att då får man veta att Elias och hans pappa inte bakar särskilt ofta. Om en pappa och en son bor tillsammans kan man ju tänka sig att de varken lagar riktig mat eller bakar. Om en mamma vore närvarande skulle det antagligen ha funnits bakpulver hemma. En mamma bakar ganska ofta och vill gärna ha hembakade bullar och kakor hemma. Det är i alla fall den bilden jag har fått av hur samhället ser ut. Det finns säkert många pappor som gillar att baka, och säkert många mammor som inte gillar det.

Sida 190
Hon pratar högt, nästan skriker, det kommer lite spott ur hennes mun.
Egen kommentar: Det här citatet är helt klockrent! Jag vet själv att när man ibland pratar kan det komma lite spott ur munnen, speciellt om man pratar högt. Författaren beskriver det så himla verklighetstroget och bra. Du har säkert själv varit med om att det har kommit lite spott ur din mun när du har pratat?

Sida 235
Jag har kanske också träffat någon.
Egen kommentar: Detta citat finner jag väldigt hemlighetsfullt och man får inte veta rakt ut om han har träffat någon. Det gör att man vill veta om han har gjort det eller inte. Det är en sådan sak som gör att man vill fortsätta läsa och få reda på svaret. Det gör författaren jätte bra!

Sida 220
- Jag ville säga förlåt. För att jag inte har sagt det förut.
Egen kommentar: Jag tycker att detta citat är väldigt rörande. Elias har hela tiden velat säga förlåt, men har inte gjort det. Han har ångrat att han inte har gjort det och nu gör han det. Jag tycker att det är väldig gulligt av honom att säga förlåt för allt han inte hade sagt förlåt för. Jag tror att det fick honom att lätta och känna sig fri från att hela tiden gå om kring och tänka på att han inte har sagt förlåt. Helt enkelt tok bra!

I klassen har all fått välja en varsin bok att läsa och sedan skriva en recension om. Jag valde ”Dansar Elias? Nej!” som är skriven av Katarina Kieri. Jag anser att Katarina är en väldigt duktig författare. Hon har skrivit bok till som heter ”Ingen grekisk gud precis”, som jag tyvärr inte har läst ännu. Men jag har väl tänkt att jag ska göra det någon gång i alla fall.
Handling
Boken handlar om sextonårige Elias som bor tillsammans med sin pappa i en lägenhet. Hans mamma försvann för några år sedan och har inte kommit tillbaka någon gång. Elias saknar sin mamma och skriver brev till henne. När jag börjar läsa boken är han på sitt 114:e brev. Han får aldrig något svar, men han fortsätter ändå skriva. Kanske i ett hopp om att hon kanske en dag ska dyka upp.
Elias och hans pappa har inte en så bra relation till varandra. Efter Elias mammas försvinnande har deras relation blivit ännu sämre. De säger nästan ingenting till varandra. Men nu har dom börjat förstå att hon inte kommer komma tillbaka, de har helt enkelt släppt taget, och deras relation börjar byggas upp på nytt och de pratar om allt möjligt med varandra. Elias tycker att det är bra att de kan prata med varandra nu och att deras far och son relation är som den ska vara.
Elias pappa anmäler Elias till en ju-jutsi träning som Elias är väldigt skeptiskt till. Elias går på träningen efter många om och men och träffar där en flicka som heter Julia. Dom får bra kontakt med varandra, men efter en liten olycka som hände på träningen har Elias känt sig så dum på Julia för att han inte har sagt förlåt för det han har gjort mot henne.
Olyckan hände på ju-jutsi träningen. De skulle göra en övning och av misstag råkar Elias sätta sig på Julias lillfinger och det visar sig senare att det även var brutet.
I boken får vi alltså följa med Elias och hans kamp mellan de olika relationer till de människor som plötsligt får en plats i hans liv, nämligen Julia, hans pappa, Jusse Bröling, grannen under och grannen mittemot.

Egna åsikter om boken:
Jag tycker att boken var jätte bra. Katarina Kieri beskriver allt i boken så himla bra så att det kan vara taget ur verkliga livet. Personernas känslor får hon fram helt klockrent, och även fast boken handlar om en kille kan man ändå känna igen sig i vissa stunder.
När jag väl hade börjat läsa boken kunde jag inte lägga ifrån mig den. Jag låg och sträckläste i flera timmar, men den tog tyvärr slut väldigt fort. Jag hade gärna velat ha en uppföljare till denna, helt otroligt bra bok.
Författaren använder ett roligt och lätt språk som man förstår precis. Ibland har jag till och med fått ett riktigt gott skratt.
Händelserna i boken beskrivs jätte bra och man får en perfekt bild i huvudet om hur det ser ut, hur människorna känner sig och vad som händer. Det är faktiskt det som gör att man vill läsa boken.
Jag tycker att författaren har delat in boken i många bra och korta kapitel, som gör att man kan läsa flera kapitel åt gången. Annars om det är långa kapitel orkar man bara läsa ett kapitel.
Jag tycker att boken är spännande hela tiden och man vill verkligen inte sluta läsa. Det är kanske för att det är en ungdomsroman. Språket är skrivet för ”unga” och då förstår man bättre. Det är det som är kul, att man förstår.
Jag tycker att man får en bra bild av vissa personer i boken. I alla fall de ”viktiga”. De som jag anser att man får en bra bild av är:

Elias: som är huvudpersonen i boken. Han vet inte vad han ska göra när han kommer hem från skolan, så han spenderar mesta tiden inne på sitt rum. Allt eftersom tiden går upptäcker han att det finns andra saker att göra än att sitta inne på sitt rum hela tiden. Det gör hans pappa glad och deras relation till varandra stärks och det kan äntligen bli far och son igen. Det gör att Elias känner sig glad och framförallt lycklig.
Pappa till Elias: han försöker allt vad han kan för att få Elias intresserad av saker och vill inte att han ska sitta inne på sitt rum hela dagarna. Han lyckas få Elias att gå på en ju-jutsi träning och det förändrar deras liv ganska mycket.
Grannen mittemot Anna: Elias tycker att hon är konstig och det har han tyckt ända från första stunden de sågs. Hon ljög om sitt namn, springer alltid i trapporna när Elias kommer så att de nästan krockar med varandra, och är ovanligt klok för att bara vara åtta år.
Grannen mittemots mamma: Elias såg henne i trapphuset för...