Diktanalys

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Diktanalys
Dikten Jag fryser om dina händer skrevs av Bo Bergman.
Den handlar om en person, troligen en man eftersom dikten är skriven av en man, som antingen berättar för en annan, troligen då en kvinna, vad han tycker om denna, eller så berättar personen för sig själv vad han tycker.
Dikten är skriven i en strof och är på rim. Orden rimmar i rad ett och tre, två och fyra, fem och sju, sex och åtta. Dikten berättar inte någonting händelse, utan den förmedlar mer känslor.

Känslan man får när man läser dikten är att berättaren vill ha den andra personen, men inte riktigt kan få henne. Kanske för att hon inte vill, eller för att det vore dumt om de två var tillsammans.

Diktens tema är ju kärlek. Huvudpersonen är troligen kär i den andra personen, bipersonen, och citatet ”när du ler blir jag varm av dig” bekräftar min teori.

Det är bara ett ord som jag anser vara svårt eller ovanligt, det är vorden.

I dikten beskriver berättaren hur han känner för den andra personen. Man får inte reda på var de är eller hur miljön omkring de är. Inte heller vilken tid som det utspelar sig i.

De två personerna som finns i dikten vet man inte mycket om. Troligen känner de varandra eftersom berättaren talar om för oss hur han känner för den andra, det skulle man inte kunna göra på ett sådant sätt om man inte kände personen i fråga.

Författaren använder en del metaforer i dikten. Första meningen ”Jag fryser om dina händer” symboliserar någonting, men jag kan inte komma på vad för något. ”Du är glädjen som allting tänder” kan vara att om hon inte skulle ha funnits så världen tristare och inte lika trevlig. ”Ångesten på min stig” betyder nog att hon är det svåra i livet. Livet skulle vara enklare utan henne.

Det verkar som om huvudpersonen i dikten står inför ett svårt val. Ska han vara med den andra personen, troligen en kvinna, den som han så gärna vill ha? Eller ska han välja att inte ha henne, därför att livet kanske blir lite lättare då?

Första gångerna som jag läste dikten förstod jag knappt någonting. Men...