Bokrecension: Da vinci Koden av

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Da Vinci Koden

The Da Vinci Code, eller Da Vinci koden som den heter på svenska, är en bok, tillhörande genren thriller eller pusseldeckare, skriven av amerikanen Dan Brown. I boken blandar Brown fiction med fakta och konspirationer, någonting som han gör väldigt bra.

Berättelsen, som utspelar sig i en mycket modern tid, börjar med att en intendent hittas mördad på det världskända museet Louvren i paris, Frankrike. Mannen har lagt sig själv naken i en mycket märklig formering, en expert i symbolik, amerikanaren Robert Langdon, som just befinner sig i staden kopplas in av polisen, som vad han tror, beror på att de vill ha hans hjälp. I själva verket är det Langdon, som av diverse anledningar, är den huvudmisstänkte för brottet. Utan Langdons vetenskap om detta förs han till mordplatsen där de ser vad han vet om fallet. Vid mordplatsen möter Langdon, förutom kriminalinspektören Bezu Fache, en kvinna vid namn Sophie Neveu. Neveu som är kryptolog, vetande i hemlig skrift, och arbetande för den franska polisen, tror inte alls att Langdon är skyldig. Hon lyckas lura poliserna och locka iväg Langdon ifrån polisutredningen till en plats där hon sedan kan berätta ostört för honom om hur vissa saker och ting ligger till; att Langdon är misstänkt, att Fache undangömt bevis samt att den mördade inte är någon mindre än hennes morfar. De undanröjda beviset består av en text, P.S FIND ROBERT LANGDON föreföljt av raden: O DRACONIAN DEVIL, OH LAME SAINT, som offret hade skrivit på sig själv och som Neveu lyckats fota innan det att Fache tvättat bort det. Tydligen hade den mördade velat berätta en hemlighet för sin dotterdotter innan han dött.
Tillsammans smiter Langdon vidare med Neveu i jakt på att få reda på vad denna hemlighet var. Hela tiden finner de nya ledtrådar, mysterier och pussel då de färdas (oftast i form av konspirationer trots att de målas upp som fakta), med Faches polispatrull samt Interpol i hälarna, på en resa som går från Frankrike till England, en resa där deras kunskaper inom kryptologi och symbolik ständigt sätts på prov i sökandet efter sanningen.


Spåren leder tillslut fram till en organisation kallad Prieuré de Sion, vilken enligt boken ska ha varit verksam i över ett millennium och där kända personer så som Leonardo da Vinci, Victor Hugo och Isaac Newton har varit högt uppsatta medlemmar. Langdon och Neveu finner senare att ingen mindre än Neveus morfar vid livet också varit en topprankad person inom Prieuré. Organisationens uppgift ska ha varit att hemlighålla uppgifter rörande Jesus och en kvinna vid namn, Maria Magdalena. I bibeln pekas hon ut som en hora men The Da Vinci Code hävdar att hon ska ha varit av kunglig släkt. Vad mer är att hon påstås ha varit gift med Jesus, och till och med delat ett barn tillsammans med honom, deras ättlingar sägs numera bo i Frankrike. Dessa händelser framställs allra främst genom en konspirationsteori rörande en av Leonardo Da Vincis målningar, The last supper (troligen Sista måltiden på svenska). I målningen är Jesus och hans tolv lärjungar placerade runt ett bord fyllt med mat. Inget konstigt kan man tänka, men om man begrundar tavlan noga så upptäcker man att en av lärjungarna, den som sitter på höger sida om Jesus (vänster för betraktaren) är en kvinna, kan det vara Maria Magdalena månntro, och om det är det, vad gör hon då där? Diverse symboliska tecken i målningen stärker tron om deras förhållande. Vidare får Nevue och Langdon reda på att den absoluta sanningen om Neveus morfar ligger vid Magdalenas gravplats, vilken vid boken nämner att en okänd del av den heliga Graalen befinner sig, detta blir deras nästa destination, att söka upp Magdalenas grav.
Detta är bara en av alla konspirationer som boken har att bjuda på, och vill man ha reda på de andra, får man helt enkelt ta och läsa boken. Men, bara för att nämna lite av vad de handlar om så kan jag avslöja att de flesta av teorierna ger en ganska, om inte mycket, kritisk och negativ bild av kyrkan, i synnerhet kring dess forna syn på kvinnor. Många av teorierna har Leonardo da Vinci och hans verk i bakgrund för sig.

Jag fann boken otroligt underhållande, frågeställningarna som ständigt dyker upp i skallen, ”Tänk hur det skulle vara om allt som står var sant, målade Leonardo da Vinci dessa ”koder” medvetet, visste han någonting som ingen annan vet?”, gav mig en riktigt intressant funderare. Själva mysterie-lösandet var också det mycket spännande, och trots att det många gånger var svåra mysterier som skulle lösas så lyckades jag ändå, ett fåtal gånger, ligga snäppet före Langdon och Nevue.

Idén att blanda fiktion och konspirationer på det här sättet tycker jag var väldigt genialt av Dan Brown att göra eftersom att man, då mysterierna börjar bli tjatiga, istället får beblanda sig med diverse spänningsmoment uppdrivna i berättelsen. Och när man har tröttnat på det får man en grundligare beskrivning av huvudkaraktärernas förflutna (fast det sker inte speciellt ofta, det är bara N...