Jag är kvar hos er

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag har läst ungdomsromanen Jag är kvar hos er som är skriven av Peter Pohl. boken handlar om vänskap, döden och kärlek, den kärleken som finns mellan Syskon och mellan föräldrar och barn, den starkaste kärlek.

Boken trycktes 2001 och original språket är svenska.



Peter Pohl har skrivit många ungdoms böcker och vissa av dom har fått nomineringar till fina priser såsom Astrid Lindgren-priset, August-priset och Nils Holgersson-plaketten mm. Jag har läst en annan bok av samma författare som heter " jag saknar dig, jag saknar dig" och det finns flera likheter. Båda böckerna handlar om en tonårstjej som dör och hur omgivningen har det. En annan likhet är båda böckerna är verklighets baserade. I jag är kvar hos er så får man följa en tjej som vet att hon ska dö men i den andra boken så blir tjejen påkörd och dör direkt. Hennes tvillingsyster måste fortsätta sitt liv utan sin andra hälft. Lika är det i jag är kvar hos er då bästa kompisen är tvungen att gå vidare utan sin tvilling halva.



Boken handlar om Anna som är 15 år och har haft reumatism ända sedan hon var liten. Hon har under en lång tid ätit många olika mediciner för bl a smärtor i käken och i huvudet. Läkarna skyller på att all värk har med reumatism att göra. Efter många läkarbesök så får hon även problem med synen och åker till en ögonmottagning för att kolla upp felet. Det visar sig vara en tumör stor som en mandarin. Anna blir bara sämre och sämre fast behandling och till slut så kan hon varken prata, se eller röra sig. Efter en lång tid som fånge i sin egen kropp tar Anna sina sista kvävande andetag hemma medan mamma, pappa och syster ser på.



Huvudpersonen i boken heter Anna Jonsson och är femton år. Hon bor tillsammans med pappa och mamma som gör allt för henne. Hennes mamma vänder verkligen ut och in på sig själv för att göra Anna lycklig. En mamma som sitter uppe flera nätter i sträck bara för att vagga sin dotter till söms.

Hennes storasyster Maria har flyttat hemifrån för att fortsätta att studera.

” Maria;

Med dig kunde jag prata om allting. Jag var världens rikaste människa: en storasyster som du. Vad kan man mer äga?”

Anna och Hanna är bästa kompisar och har varit det ända sedan dagisåldern.

”Hanna;

Anna är inte bara min bästa vän, hon är min andra hälft.”

Anna är en jätte omtänksam person som alltid vill andra väl. Hon har alltid kramat den som behövt en kram.

Och den som tog emot kramen har alltid känt att det inte finns någon falskhet i henne. Stackars Anna skämdes över sin kropp som hade blivit lite rund av alla mediciner. Anna önskade att hon kunde berätta för mamma, Maria och alla andra att hon inte alls led av att vara så sjuk därför att HON varsamt lirkade henne ur sin kropp. Men hon var så sjuk att hon varken kunde säga det med ord eller visa med rörelser. Anna är väldigt stark som individ och hon vet mer om sin framtid än någon annan. Hennes kropp förändras jätte mycket i boken men hon är fortfarande samma starka Anna inuti.



I början av boken så bor hon hemma i Lidköping men ju sjukare hon blir desto mer bor hon på sjukhuset. Anna gillar inte att vara på sjukhuset. Den 24 mars så åkte hon till Santa Monica för att bo där i tre veckor. Där får hon behandlingar av alla slag, går på gymnastik, får naturmediciner, massage mm. Hon trivs väldigt bra och känner sig hemma. Den sista sommaren bodde hon i sin sommarstuga med sin familj. Anna älskade att tillbringa somrarna där. Hanna hennes bästa kompis brukade hälsa på henne så ofta hon kunde. Men dom kunde inte bo i det lilla huset på tomten alldeles själva som dom alltid hade gjort alla andra somrar eftersom Anna var för sjuk.



Boken är uppdelad i olika kapitel och i varje kapitel så är det en person i boken som berättar om sina tankar och vad som händer runt omkring. Dom som berättar är; Mamma, Hanna, Maria, Anna och sen är det en massa journaler som berättar om Annas hälsa och mediciner. Varje kapitel är skrivet i jag form så det är lätt att hänga med och verkligen förstå hur dom känner. Det finns även en HON med i boken som berättar för Anna att det snart är dags att gå och att personerna som betyder mycket för henne inte ska bli ledsna när hon lämnar dom. Jag tror att HON är hennes inre röst som förbereder henne inför slutet. HON gör allt väldigt vackert tycker jag.



Boken är väldigt tung och sorgsen eftersom Anna är bara femton när hon får veta att hon snart kommer att dö. Det skapar en dyster stämning runt omkring henne därför att alla som möter Anna tycker så himla synd om henne och tänker att det kanske är sista gången vi får se våran söta Anna. Personer som ser Anna väldigt sällan vill inte heller säga fel saker så dom bara tiger och stirrar på henn. Men HON gör så att Anna mår bättre i själen och inte känner sig deprimerad.

”Anna:
då var jag lugn och följde HENNE, som det var sagt. Ni grät vid min säng, men i sorgen fanns också den glädjen som jag hade lärt er. Och när vi passerade Hanna fick även hon en kram, en hastig kram till tröst, men inte mer, för mellan oss var allt redan sagt. Jag vet att hon hörde min hälsning då:

- Jag är kvar hos er för alltid. ”



Man får följa Anna från vårterminen i åttan ända till hösten då hon ska börja gymnasiet. Allt flyter på i tid och ordning förutom ibland då Anna eller Hanna berättar om hur dom lekte när dom var små. Men det finns också en HON som berättar för Anna i hennes ”drömmar” att hon snart så måste hon gå, fara iväg en lång stund och lämna alla för en obestämd tid. Anna får veta om framtiden, fast hon kanske inte alltid förstår vad som menas.



Författaren har använt ett väldigt lätt språk utan en massa svåra ord. Det fanns en massa journaler med sjukhus termer som var svåra att förstå men man förstod helheten. Dialogerna i boken är väldigt korta oftast bara ett par rader. Det är ganska skönt att det är få dialoger eftersom det gör så att texten blir mer beskrivande av känslor och tankar. Språket är modernt och det finns ingen slang eller svordomar med. Peter Pohl har inte beskrivit miljön så mycket utan han har ägnat sig mer åt att fördjupa sig i karaktärernas känslor och tankar. Han beskriver platsen dom befinner sig på just nu/då med några få ord. Det är tankarna och känslorna som påverkar en. Jag har aldrig känt någon som vetat att den ska dö men när man läser den här boken så förstår man hur jobbigt det kan vara. Han har skrivit boken så bra att jag läste ut den samma dag som jag fick den och jag skulle lätt kunna läsa om den igen.



Texten väcker helt klart känslor hos mig. Boken är jätte sorglig och hemsk men ändå så finns det lite glädje i den. På vissa ställen i texten måste man lägga ifrån sig boken en stund eftersom man blir alldeles tårögd. Det blir ännu jobbigare när man vet att boken är verklighetsbaserad. Jag kan se mig själv i samma situation som Anna. Jag tycker jätte synd om henne och alla personer runt om kring Anna. Det är svårt att förklara vilka känslor boken väcker för mig. Det är som om det växer ett stort tomrum i bröstet som värker mer och mer för varje rad jag läser. Man tror nästan inte att det är sant det som händer i boken. Att läkarna inte upptäcker en tumör stor som en mandarin i Annas hjärna, hur kan man missa den? Och att den inte går att få bort. Det måste vara väldigt tungt att vara femton år och veta att man snart måste lämna alla nära och kära. Att inte kunna säga allt man har velat säga till sin mamma. Att man är så sjuk att det ända farväl man kan ta av alla är att försöka säga det genom ögonen. Helt i tystnad. När jag berättade om boken för min mamma så fick vi båda tårar i ögonen.



Jag tror att budskapet i boken är att Anna ville ta farväl av sina vänner. Att livet fortsätter fast hon är död och att hon själv inte var rädd för döden. Hon ville att alla skulle fortsätta leva sina liv utan att sörja henne eftersom hon tyckte att hon hade slutfört sitt uppdrag. Anna och HON ville inte fortsätta att leva ett liv beroende av andra. Tänk att aldrig få göra det du själv vill. Alltid är det någon annan som bestämmer över dig tex. När du ska ligga, sitta äta osv.



Författaren vill berätta hur det är att vara anhörig eller vän till en som är döende, hur...