Multiresistenta Bakterier

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Kort om MRB

De bakterier som är resistenta mot antibiotika (eller flertalet av de antibiotika alternativ som idag finns att tillhandagå) ingår i gruppen multiresistenta bakterier (MRB).
MRB sprids lätt mellan olika sjukhus och runtom i världen. Det gynnas av att upptäckas sent, överbeläggningar, hög arbetsbelastning, dåliga lokaler, bristande hygienrutiner och hög eller ensidig antibiotikaförbrukning.
Sverige har varit ganska så förskonat från MRB men på grund av olika faktorer såsom att resistensproblem i världen blir allt större och att vi reser mer och mer gör att vi inte längre kan försvara oss mot MRB. MRB finns redan på en del sjukhus i Sverige och de sjukhus som inte har det arbetar med att försvara sig mot det.
MRB delas in i fyra huvudgrupper: Meticillinresistenta staphylococcus aureus (MRSA), vankomycin och glykopeptidresistenta enterokocker (VRE), multiresistenta gramnegativa bakterier (MRG) och multiresistenta tuberkulosbakterier.


Meticillinresistenta stafylokocker – MRSA

Meticillinresistenta staphylocuccus aureus hittas periodvis bland annat i näsan och på huden hos vuxna. Meticillinresistenta staphylocuccus aureus, hädanefter kallade MRSA kan bara behandlas med några få, oftast väldigt dyra mediciner som oftast måste ges intravenöst och som kan ge svåra biverkningar.
MRSA ger variga sårinfektioner. De orsakar det som vi i dagligt tal kallar för sjukhussjukan, det vill säga infektioner som har orsakats av bakterier som kommit in i kroppen genom till exempel sårinfektioner efter operationer. Detta händer oftast då grundläggande hygienrutiner har förbisetts. Om MRSA kommer in i blodet eller orsakar infektioner på bland annat hjärtklaffarna kan det ge infektioner med mycket hög dödlighet.
MRSA sprids väldigt lätt och är in princip att utrota om det har kommit in på ett sjukhus därför tillhör den numera normalfloran på flera sjukhus i Europa. Den kan bäras av patienter och personal utan att dessa får några symtom men kan smitta andra vilket till en hög grad bidrar till ökad spridning.
Då MRSA upptäcks ska den enligt smittskyddslagen anmälas i landstinget och Smittskyddsinstitutet eftersom den räknas till en allmänfarlig sjukdom. MRSA är smittspåringspliktig.

Vankomycin och glykopeptidresistenta enterokocker – VRE

Enterokocker finns i tarmen och orsakar för det mesta inte något problem. Bakterierna kan dock orsaka problem om de kommer in i sår eller om de kommer i kontakt med främmande ämnen i kroppen som har satts in för att förhindra eller hjälpa till med andra saker.
Enterokocker sprids lätt på sjukhus och en del av dessa bakterier har utvecklat en resistans mot de vanligaste antibiotika preparaten. De allvarligaste bakterierna har utvecklat en motståndskraftighet mot vancomycin som är ett antiobiotika preparat som använts mycket av intensivvården.
På grund utav att bakterierna sprids lätt har det tillkommit restriktioner om när vankomycin får användas och inte användas.
Sjukdomen är anmälningspliktig och spårpliktig.

Multiresistenta gramnegativa bakterier (MRG)

Multiresistenta gramnegativa bakterier är främst bakterier som Pseudomonas, Enterobacter samt en del E.coli bakterier.
Problemet med MRG ökar snabbt i Europa.

Multiresistenta tuberkulosbakterier

Tuberkulos är en smittsam infektionssjukdom som främst drabbar lungorna. Den kan för det mesta botas av antibiotika. Det finns dock tuberkulosbakterier som är multiresistenta. Denna infektion är då mycket svår att stoppa och det behövs ibland operation. Operation är bara effektiv om det bara är en del av lungorna som drabbats av tuberkulos. Det går att behandla på annat sätt men det är mycket svårt och dyrt. De medlen som man tvingas att använda är dessutom inte lika effektiva som övriga medlen samt att de kan ge svåra biverkningar.
Man kontrollerar i Sverige hur stor motståndskraft tuberkulosbakterierna har.
I Sverige förekommer tuberkulos med multiresistenta bakterier mycket sällan, inte fler än var tionde som drabbas h...