Livet

3898 visningar
uppladdat: 2007-02-10
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Ser man om en människa är deprimerad och inte mår bra, eller stänger den personen de inne?
Mår personen bättre av att stänga de inne eller berätta de?
Den 24 Maj 1990 föddes en liten flicka som skulle få flera bekymmer på vägen framåt i sitt liv. Men hon skulle klara sig igenom det.

Det hela började med att hon hamnade på sjukhus när hon var 1.5 år gammal för att medicinen mot astman som hon hade fått från läkaren hjälpte inte och hon fick tillslut för mycket medicin så hon började klättra på väggarna bokstavligt talat, hon hade väldigt mycket överskottsenergi och hon sov aldrig på nätterna. Hon fick medicin för att det pep i bröstet när hon andades. Så eftersom medicinen inte hjälpte så fick dom åka in med henne.
Under tiden hon låg på sjukhus fick hon en inhalator som hon skulle använda varje dag. Det var inte mycket som hände under dagarna så både hon och hennes mamma hade väldigt långtråkigt.

Hon fick stanna på sjukhuset i två veckor, det kan låta mycket för bara astma, men det släppte aldrig och det utvecklades även till lunginflammation för att hon inte svarade på medicinen så hon fick stanna tills läkarna hade fått kontroll över astman.
Sedan när hon kommit hem fick hon en inhalator med sig som hon skulle använda när det blev ansträngt att andas.
Astman försvann sedan efter åren för att det växte bort ju äldre hon blev.

Det var även så att hon var gluten intolerant och allergisk mot pälsdjur trodde man, det var så att hon bor på en gård så det finns pälsdjur där hon bor, men det var aldrig så att hon var allergisk mot det, men hennes barnläkare trodde det så hon ville att hennes mamma skulle göra sig av med djuren, men hennes mamma tvivlade mot hennes barnläkare och gjorde inte som hon sa och sedan fick dom reda på att hon inte var allergisk mot pälsdjur, men gluten intoleransen växte bort med åren det med.

Den svåraste tiden för henne började i 6: an. Visst dom retade henne bara med en ramsa, men det var jobbigt för henne ändå, för dom slutade aldrig utan höll på med henne hela tiden. Och det fortsatte även i 7: an och 8: an men av andra personer för dom som gjorde det när hon gick i 6: an var ett år yngre så dom gick inte på samma skola när hon började i 7: an. Dom som började när hon gick i 7: an tyckte inte om henne helt enkelt.
På lektionerna kastade dom pappersbollar, suddigumm, pennor, linjaler, typ det mesta som dom kunde komma åt på lektionerna. På rasterna fortsatte dom med att lägga krokben för henne överallt vart hon än gick dom kallade henne massa saker, spred rykten om henne och kastade snöbollar och isbollar på henne på vintern.

Det var många gånger hon åkte hem från skolan för att hon inte orkade med dom så hennes mamma började bli lite sur på henne för att hon åkte hem för att hon bara hade ont i huvudet, för det var vad hon fick höra av henne, för hon ville inte att hennes mamma skulle få reda på något. För hon mådde så himla dåligt av det för det var även så att dom fyra tjejerna som hon gick med i skolan märkte ingenting heller.
Det slutade med att i mitten av 8: an så orkade hon inte med det längre och sa som det var till sin mamma, och hon kunde inte tro på vad hon sa. Hon hade inte en aning. Det var en morgon hon berättade det innan hon skulle gå till skolan. Så hennes mamma sa att hon skulle gå till skolan i alla fall så skulle hennes mamma ringa till en lärare och säga att hon skulle prata med henne. Hon fick tag i Ingela. Så hon och den här Ingela pratade när hon kom till skolan och hon sa sen att hon skulle prata med en annan lärare och så skulle dom prata med dom killarna. Sen så slutade dom killarna att mobba henne efter att dom hade pratat med dom lärarna. Deras förklaring var att dom inte ville göra henne ledsen utan dom tyckte bara att det var en kul grej. Dom blev faktiskt väldigt bra kompisar i nian. Men när hon slutade nian började en annan jobbig faktor att dom tjejerna hon umgicks med i skolan slutade prata med henne efter skolavslutningen den 9 juni. Dom ville inte va med henne. Men hon visste inte om det. Men en dag så ringde hon till en utav dom tjejerna och frågade varför dom hittade på massa roliga saker ihop utan att fråga henne och svaret hon fick var att dom inte ville vara med henne. Dom hade fått nog av henne, dom orkade inte med henne. Det tog den sista gnistan ur henne när hon fick höra det och hon tänkte att det här var droppen nu orkar hon inte längre.

Det var en sval kväll runt den 15 juni som hon hade åkt ut i skogen med mopeden för att ta livet av sig. Hon hade med sig en kniv och hon satt där på stenen med kniven mot handleden för att göra den sista ansträngningen för att slippa det här. Hon tänkte att nu orkar ja inte mer nu slipper ni mig. Men hon hade inte modet att göra det. Hon hade inte vad som krävdes för att göra det sista snittet så att hon slapp allt det här. I stället började hon tänka om. Hon började tänka att hon skulle börja i en ny skola hon skulle skaffa nya kompisar, nya kompisar som skulle tycka om henne för den hon var och inte för den hon vart. Hon skulle börja om på nytt, på ett nytt liv, en ny människa. Så hon slängde kniven i skogen och åkte hem igen.

Hon hade även tidigare fått reda på att dom skulle få nya grannar som skulle flytta in i mitten av juni och det var en familj på tre barn däribland en kille på 16 år. Så hon började tänka att det här kanske blir kul ändå.
Hon och hennes familj åkte till Danmark en vecka under sommaren från den 30 juni till den 7 juli. När dom hade kommit hem så började hon och hennes lillebror som är 13 år att umgås med honom och hans lillasyster som är 9 år. Dom var hela dagarna och hittade på massa kul saker. Och hon hade glömt bort allt som hade hänt i början av sommaren och tänkte att det här är hennes vändning i livet. Den 11 juli blev hon och den killen tillsammans. Och hon tänkte att det var tur att hon inte hade tagit sitt liv för då hade hon inte fått träffa den här killen som skulle förändra hennes liv.

Nu går hon första året på gymnasiet och hon har fått underbara nya kompisar i sin nya skola och dom gamla kompisarna tänker hon inte så mycket på. Förutom att två utav dom tjejerna har hon börjat prata med igen och dom har börjat om på nytt...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Livet

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2007-10-19

    mycket bra skrivet

Källhänvisning

Inactive member [2007-02-10]   Livet
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=7568 [2024-05-22]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×