Sociopati & Psykopati

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

- Varför valde jag att skriva om psykopati och sociopati?
Jag har valt att skriva om psykopati och sociopati, eftersom det är två allvarliga sjukdomar jag kommit i kontakt med och gärna vill lära mig mer om. Dessa två sjukdomar klassas i nutid som två av de mest svårartade diagnoserna gällande psykiska störningar. Ordet ”psykopat” har idag en hård, nästan lite farlig klang även i mina öron – och jag vill helt enkelt sudda bort den stämpeln från min syn på psykopati. Sociopati är en sjukdom som jag helt enkelt inte vet så mycket om, mer än att begreppet sakta men säkert håller på att ersättas av psykopati. Begreppen kan verka lika, men det finns skillnader. Kanske är det även så att jag har valt dessa två sjukdomar eftersom de är så pass skrämmande. Men, så är väl människan – vi dras till det förbjudna och skrämmande. Kanske även också det som vi är rädda för hos oss själva?
Att psykiskt sjuka bemöts på ett negativt sätt i samhället är ingen nyhet. Att barn och ungdomar i behov av hjälp inte får sina behov bemötta, och att det inte finns resurser är inte heller det någon nyhet. Mitt främsta syfte med det här arbetet är att lyfta fram skillnaderna, om det finns några, samt beskriva i korta drag hur psykopatens omgivning påverkas. Jag ska även göra en fördjupning i varje sjukdom för sig – kartlägga symptom, behandling och eventuell medicinering.
Detta fördjupningsarbete ingår i kursen Psykologi B, höstterminen 2006.

Faktadel: Psykopati

Vad är psykopati?
Psykopati är en sjukdom som drabbar ca 1-2 % av befolkningen. Störningen är mycket vanligare hos män än hos kvinnor, 3 % av den manliga befolkningen lider av störningen, men mindre än 1 % av den kvinnliga befolkningen.
Ordet ”psykopati” kommer från grekiskans ”psyche” som betyder själ eller liv, och ”pathos” som betyder lidande. Sjukdomen är en personlighetsstörning, som präglas av brist på eller saknad av de viktigaste sociala känslorna, ex. medkänsla och empati. Psykopater har även en stark motvilja att följa samhällets regelsystem, och underordna sig det. Psykopater präglas av egoistiska drag, men till skillnad från narcissistisk personlighetsstörning där den sjuke bara har ögon för sig själv, sin kropp och sina tankar, har psykopaten definitivt tid för andra – om deras sällskap och gärningar gynnar hans egna intressen. Sjukdomen psykopati brukar i många fall förknippas med antisocial personlighetsstörning, men är inte helt identiska.
En psykopat kan vara mycket trevlig och social, men vända och begå svåra våldsbrott. Psykopaten är ofta extremt spänningssökande och impulsstyrd. Han lever ut sina impulser utan att reflektera över konsekvenserna och är i regel mycket oberäknelig.


Beteende och symptom
Studier har visat att man redan i tidig ålder hos barnen, förskoleåldern eller tonåren, kan upptäcka psykopatiska drag. En del forskning har visat att psykopater har haft föräldrar som inte varit okapabla till att stimulera dem under barndomen, och därför söker de ständigt efter spänning. Annan forskning visar att genetiska faktorer har betydelse.
En psykopats beteende är ofta mycket manipulativt och egoistiskt. Redan som barn visar de ofta ett avvikande beteende, har svårt att fungera i gruppaktiviteter och är elaka mot vänner, mindre barn och djur. Det är också mycket vanligt att ett liv präglat av kriminalitet börjar redan i unga tonåren. Barn som uppvisar psykopatiska drag är i många fall immuna mot bestraffning och det är omöjligt att ändra deras beteende. Drar man in deras veckopeng skaffar barnet pengar genom att stjäla, ger man barnet utegångsförbud så rymmer det. De ser inte reglerna som är uppsatta som giltiga för sig själva, även om de är väl medvetna om att reglerna finns där och betydelsen av dem. Det händer ofta att barnets beteende leder till att föräldrarna ger upp, vilket i sin tur leder till att det negativa beteende eskalerar.
Sjukdomen är inte förknippad med intelligensproblem, och barnen har ofta inga problem med skolarbeten. Det är snarare i de sociala kretsarna där psykopater stöter på problem. Dock bör jag nämna att diagnosen psykopati inte ställs på barn eller tonåringar, eftersom psyket inte är färdigutvecklat. Däremot har det visat sig att de vuxna som fått diagnosen psykopati, haft ett liknande beteende som barn.

Olika indikatorer på psykopati i tidig barndom;
• En ovanligt lång period av sängvätning i barndomen
• Grymhet mot djur tidigt i barndomen
• Pyromani och annan vandalism
• Lögner "för skojs skull" för att driva med andra
• Skolskolk då barnet anser att hans egna nöjen är viktigare än skolan
• Stölder eftersom användning av andras ägodelar anses vara en självklar rätt
• Aggressivitet mot omgivningen som "ska lyda"
• Förakt mot auktoriteter som psykopaten inte anser sig behöva lyda
Anledningen till att man beskriver detta som indikatorer och inte ”symtom” är för att ingen enskild indikator behöver vara ett problem. Bara för att vissa indikatorer stämmer in på personen, behöver han eller hon inte lida av psykopati. Men, de tre indikatorer som nästan alltid finns hos psykopaten är pyromani, djurplågeri och en längre tid av sängvätning.

Behandling
Enligt dagens vetenskap anses psykopati vara obotligt. Vårdens och omgivningens uppgift blir då följaktligen att lära människor som är drabbade av psykopati att kontrollera sig själva så att de varken skadar sig själva eller andra. Det är alltså inte möjligt för en psykopat att utveckla empati, men han kan lära sig att kontrollera sina manipulativa och egoistiska drag. Psykopater kan lära sig värdet av andra människors känslor och uppfattningar, vilka han måste ta hänsyn till för att hans eget liv ska kunna fungera på ett harmoniskt plan.
Det är ändå mycket svårt med sjukdomen psykopati, eftersom sjukdomsinsikt saknas hos psykopaten. Därför kallar man det sällan sjukdom, utan ser det mer som ett stört karaktärsdrag. Han lider inte av sin psykopati, därför finns det ingen direkt behandling. Han utsätter andra människor för lidande istället, vilket också är det som gör sjukdomen så farlig – inte för den sjuke själv utan för hans medmänniskor. Forskning har dock visat att en socialt stöttande och positiv miljö har en viktig inverkan på personen, som leder till att han/hon kan hantera sin störning på ett socialt, laglydigt, vis i vardagen.


Psykopati, kriminalitet och det sociala livet
Det är inte ovanligt att man delar in psykopatidrabbade i två grupper; kriminella och icke-kriminella. Tyvärr har större delen av forskningen utförts på de kriminella psykopaterna, vilket följaktligen betyder att det knappt finns någon forskning på de icke-kriminella.
Däremot har man kommit fram till att större delen av psykopaterna är icke-kriminella. Man har även spekulerat om att nästan 10 % av världens befolkning är drabbade av psykopati i högre eller lägre grad, eller innehar många egenskaper som är starkt förknippade med psykopati – men de är inte tydliga nog för att ställa en diagnos. Det finns på så sätt olika grader av psykopati.
Som sagt är det inte ovanligt att psykopater är kriminella, detta till följd av deras totala avsaknad av empati, samt deras oförmåga att se konsekvenserna av sina handlingar. De ser inte att de gör fel. I och med deras totala avsaknad av empati och omtanke för andra människor är psykopater oftast mycket svåra att ha att göra med rent socialt. Om man t.ex träffar en psykopat är det ofta mycket vanligt att han charmar en och pratar omkull en, för att senare i förhållande bryta ner en psykiskt och lämna människor som vrak. Det är därför psykopater är farliga, för vad de gör mot sina medmänniskor. Visst kan vissa psykopater vara kallblodiga mördare, men många går bredvid oss på gatan – vilket gör dem så svåra att urskilja. Det är pojkvännen, chefen och kusinen – människor som man inte förväntar sig skulle krossa en som en fluga, och det faktum att det är någon man känner för är jobbigt nog. Många psykopater känner inte ens empati till sina egna familjer, fruar och barn. Och slår det över kan konsekvenserna bli förödande, då de i princip kan behandla folk hur som helst – bara de själva vinner på det.

Faktadel: Sociopati

Vad är sociopati?
Sociopati är en sjukdom som karaktäriseras av att personen inte har förmåga att anpassa sig till samhällets normer. Sociopater kan vara mer eller mindre hämningslösa i sitt handlande, vilket ofta leder till sociala konflikter. Det finns egentligen inte så många påtagliga skillnader mellan sociopat och psykopati, förutom det faktum att psykopati är en form av uppdaterad sociopati. Man har nästan mer eller mindre avskaffat begreppet sociopati, och använder sig numera mest av psykopati – men som även det är på väg bort för att ersättas av asocial personlighetsstörning.

Beteende och symtom
I många fall är sociopaten mycket lik psykopaten; man har brist på empati, manipulativ och egoistisk. Man utnyttjar människor för sina egna syften och sin egen vinning, men är oftast också mycket charmiga – eftersom deras ”offer” mer eller mindre låter sig manipuleras.
I likhet med psykopaterna är de oberäkneliga och mycket impulsiva, och har svårt att se konsekvenserna av sina handlingar.

Behandling
Precis som jag har nämnt om psykopati är det inget man behandlar, eftersom man oftast inte ser det som en sjukdom utan som ett stört karaktärsdrag. Frågan är om det helt enkelt inte är så att sociopater och psykopater helt enkelt har fått sina ”mörka” sidor mer framtonade än vanliga människor. För alla människor kan vara manipulativa och egoistiska, men kan välja när de vill vara det. En psykopat och en sociopat är det hela tiden.

Sociopaten och samhället
I likhet med psykopaterna faller sociopaten lätt in i kriminella livsmönster, på grund av samma orsaker som psykopaten. Brist på respekt för samhället och dess regler, en bild av att man står högre än alla andra och har rätt att göra vad man vill. Med andra ord har både sociopater och psykopater betydligt större egon än vad de ”normala” människorna har.
Vi vet nu hur samhället ser på sociopater – de är farliga och hala som ålar. Men, hur ser sociopaten på samhället?
Det finns teorier som pekar på att en sociopat i tidig ålder har upplevt ett trauma (en våldtäkt, förlorat en nära, osv.) som har lett till total känslomässig avtrubbning, som yttrar sig i hat mot samhället och hela dess väsen. Sociopaten har helt enkelt fått sina ”mörka sidor” förstärkta i och med detta trauma, och sedan fastnat i deras våld. De mörka sidorna är just egoism, impulsivitet, manipulativitet, brist på empati och känslokyla som hela tiden präglar dessa människors handlingar och tankar.

Jämförelse och diskussion
Min främsta frågeställning var att reda ut skillnaderna mellan sociopat och psykopati – vilket jag har gjort. Jag har kommit fram till, genom en djungel av oseriösa källor och rent struntprat, att skillnaden mellan en sociopat och en psykopat är att psykopaten har det medfött, sociopaten utvecklar det efter en händelse.
Anta att Martin, 13 är med om en bilolycka och mister båda sina föräldrar. Efter den här händelsen börjar Martin visa annorlunda sidor av sig själv, han ljuger, är totalt känslokall, egoistisk och manipulativ. Han börjar helt enkelt visa symtom som är typiska för psykopater/sociopater. Skillnaden mellan Martin, 13 och Axel, 25 som precis har fått diagnosen psykopat är att Axel alltid har visat dessa personlighetsdrag. Martin i sin tur började visa dem efter traumat. Sociopater har alltså ett trauma, från barndomen oftast, som har triggat ett hat gentemot samhället och dess regler, till skillnad från psykopaten. Han ser sig själv som den perfekta människan, han tar för sig av livet och lever det till det yttersta – han är bara sig själv. Och där kommer skillnaden – om människor som utvecklar sociopati inte hade blivit traumatiserade hade de inte hamnat i det tillståndet. Deras ”mörka” sidor hade inte tagit över. Psykopater är en människa med en medfödd emotionell störning, något man inte kan rå bot på. En sociopat känner hat gentemot samhället och har således tappat sina känslor för det och dess människor.
En annan tanke som har kommit upp under tiden jag har arbetat med det här är att det som är karaktäristiskt för psykopater – egoism, impulsivitet, manipulativitet, osv. är sidor som alla människor har. Enda skillnaden är att de är mer eller mindre framstående hos olika människor. Som jag skrev där uppe, vi alla påvisar psykopatiska drag någon gång. Det känns rätt skrämmande att tänka, men ändå – skillnaden mellan mig och en psykopat är att jag kan hantera mina ”mörka” sidor. Jag kan vara manipulativ om jag vill, men det är inget som präglar min personlighet och vardag. Psykopaternas mörka sidor är så pass förstärkta att de till slut blir farliga. Men, om man tittar på saken rent teoretiskt – det är vissa karaktärsdrag hos personen som är framstående. Det är som att man skulle varna för människor som är ovanligt givmilda eller kärleksfulla. Visst, att vara givmild och manipulativ är två vitt skiljda egenskaper – men rent teoretiskt så är det samma sak.
Men, om vi nu går tillbaka till skillnaden mellan sociopati och psykopati. Det sägs att det idag inte finns något botemedel mot psykopati/sociopati. Men eftersom sociopati är ett tillstånd grundat i en specifik händelse (inget medfött alltså) så borde man kunna behandla det. Det borde vara så pass enkelt som att ”bara” bearbeta händelsen med ex. psykodynamisk behandling och gå tillbaka till det undermedvetna. Att man inte kan bota psykopati är en sak, för jag tror att psykopati är medfött eller att man har anlag till att utveckla det i alla fall. Det enda som är anlag för sociopati, eller för många av de psykiska tillstånd och sjukdomar är den biologiska sårbarheten. Frågan är då om den psykiska störningen uppstår från ingenstans under traumat som sociopaten upplevde eller om de redan fanns där men blommade upp på grund av den specifika händelsen? Som en god vän till mig sa, för andra som upplever händelsen i samma situation kanske inte alls blir lika påverkade av det. Slutsatsen blir då att människor som utvecklat sociopati lider av en hög biologisk sårbarhet. Man kan likna biologisk sårbarhet vid kroppen immunförsvar. Har man ett bra immunförsvar blir man inte sjuk lika ofta – har man en låg biologisk sårbarhet så är man inte lika mottaglig för psykiska åkommor. Men, har man ett dåligt immunförsvar så blir man plötsligt mer mottaglig för alla möjliga sjukdomar – har man en hög biologisk sårbarhet så har man lättare att hamna i depressioner, osv.

Hur det än är, så har sociopati ersatts av begreppet psykopati, som också är på väg att ersättas av asocial personlighetsstörning. Det finns små, fina skillnader mellan dessa, men de är otroligt svåra att peka på rent konkret. Jag tycker heller inte att de ska klassas som sjukdomar, för sjukdomar är oftast något som man kan bli frisk ifrån. Man blir inte frisk från psykopati, eftersom psykopaten inte lider av sitt tillstånd. För det är precis det det är- ett obotligt tillstånd, avvikande personlighetsdrag som återkommer i alla tre diagnoser. Nu har jag ändå försökt bena upp det lite, men läser man på engelska så står det en annan sak där och alla källor säger olika. Därför har jag varit väldigt noga med att prioritera mina källor, just för att inte skriva något som låter helt tokigt.



Egna reflektioner och kommentarer

Det har varit otroligt intressant att göra det här arbetet, men som sagt så har det varit ovanligt svårt att hitta pålitliga källor. Visst har jag varit iväg till bibliotek, men inte funnit någon lycka där heller. Hur det än är så känner jag mig nöjd med källorna jag har, och jag har värderat dem på ett sätt som har passat arbetet.

Att skriva om psykopati och sociopati som är så otroligt laddade ord har varit en upplevelse, måste jag säga. Jag har lärt mig helt otroligt mycket, men det har varit saker som jag har läst som har gett mig kalla kårar längs ryggraden. Psykopati är en otroligt obehaglig störning, och jag tror att många människor lätt skulle kunna förknippa psykopati med ren ondska hos människan. Jag kan ärligt talat inte säga vad jag tycker i den frågan, helt enkelt. Jag tror inte psykopater är onda, för det finns psykopatiska drag i oss alla. Och, jag antar att det är det som gör att människor är så rädda för dem – de är rädda för de sidor som psykopaterna visar öppet, som de själva inte ens vågar titta på hos sig själva. Jag tror att om man försonas med sina mörka sidor – det faktum att man är egoistisk och att man faktiskt ibland måste agera känslokallt – så slutar man nog vara rädd. Idag är vi så rädda för allt som har med psykisk sjukdom att göra, fast det blir mer och mer utbrett och kommer upp mer och mer på tapeten. Varför blunda? Varför vara rädda? Jag tror vi måste sluta inbilla oss att det finns något som heter ”den perfekta människan” utan defekter på vare sig kropp eller psyke, för hon finns inte. Jag tror vi måste försonas med våra innersta väsen, även det mörka för det finns i oss oundvikligen.

Det känns som att debatten, som nu tyvärr har svalnat, måste tas upp igen. Och det känns som att vi måste sluta låtsas att den psykiska ohälsan inte existerar. Idag handlar det inte längre om den tokiga damen i kvarteret som irrade runt på gatorna i tofflor och mumlade, utan idag handlar det om utbrändhet, depressioner, stress, ätstörningar som påverkar alla. Jag tänker hela tiden att man borde gör en reform på hela samhället, men det är inte möjligt. Men, det minsta man kan göra är att öppna sina egna ögon, och sluta vara rädd för det som faktiskt är en del av varje män...