miljögifter

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Miljögifter

Vi använder idag över 20 000 kemiska ämnen inom bl.a. industrin och jordbruk. Våran kunskap om dessa ämnens hälso- och miljöfarlighet är ofta bristfällig men ändå fortsätter man att bruka dem. När man ska bedöma om ett kemiskt ämne är miljöfarligt eller inte söker man svaren på följande frågor. Hur giftigt är ämnet? Hur lätt lagras det upp i organismer? Hur svårt är det att bryta ner ämnet?
Alla slags ämnen är giftiga i tillräckligt stora doser. Människans kropp behöver ungefär ett gram koksalt per dygn om den ska fungera normalt medan en större engångsdos på nått kilo kan leda till döden.
När vi fått i oss ett ämne finns det två sätt att bli av med det. Antingen utsöndras ämnet eller så det ner.
Vattenlösliga ämnen som t.ex. nikotin utsöndras ganska lätt med urinen medan vi har det svårare att göra oss av med ämnen som är fettlösliga t.ex. DDT, PCB och dioxiner. De fettlösliga ämnena samlas istället i organ och kroppsvätskor som innehåller fett, t.ex. hjärnan och modersmjölken.
Miljögifterna är oftast svårnerbrytbara vilket gör att det tar lång tid för kroppen att bli av med dem. Den tid det tar för hälften av ett ämne att försvinna ur organismen kallas dess biologiska halveringstid. För kvicksilver är den två månader och för kadmium tar det hela tio år.

Om en organism tillförs ett ämne fortare än vad det kan utsöndras så stiger koncentrationen. Kvicksilverhalten i gädda ökar med åldern, detta kalls bioackumulation. Det innebär att koncentrationen ökar uppåt i näringskedjan. Ett rovdjur kan därför innehålla tusenfalt högre halter än arter på de lägsta nivåerna.

Tungmetaller:

Tungmetallen förekommer i olika slags mineral i berggrunden och utvinns av oss vilket har lett till ökade halter i naturen. Tungmetaller är grundämnen och kan därför inte brytas ner. När en organism tar upp en tungmetall kommer den att stanna kvar i organismen tills den utsöndras. På samma sätt anrikas tungmetaller i åkermark om man t.ex. gödslar med tungmetallhaltigt slam från avloppsreningsverk.
Trots att utsläppen har minskat med åren ökar halterna i markskiktet vilket kan leda till att mikroorganismer slås ut och nedbrytningen avstannar.
Tungmetallers giftverkan beror på att de binds starkt till olika proteiner, däribland enzymer. De tungmetaller som främst orsakat skador på människan och natur är kvicksilver, kadmium och bly, dessa är nu förbjudna att använda i Sverige.

Stabila organiska ämnen.

Ett allvarligt problem är den omfattande spridningen av svårnerbrytbara organiska ämnen, speciellt de som innehåller klor eller brom. DDT, PCB och dioxiner är några vanliga exempel även då det finns många fler. De är i regel fettlösliga och hittas därför främst i organismers fettvävnad och fettrika organ. Toppkonsumenter i östersjön bl.a. havsörn och säl hittar man höga halter och man kan därifrån dra slutsatsen att man bör undvika att äta stora mängder fet fisk som t.ex. lax och strömming. Massaindustrins k...