Feodalismens uppkomst och fall i medeltida Europa

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Enligt feodal samhällsstruktur delades landet in i förläningar där adelsmän blev ”lydherrar” eller s.k. vasaller under kungen, denne hade under denna tid behov av i främsta rummet beskattning, för att hålla ihop landet och samtidigt centralisera makten, men också att styra upp krigsmakten. Vasallerna hade militära förpliktelser mot kungen samt i uppgift att kontrollera tilldelade län eftersom bönderna på dessa ställen i flera fall var själv producerande i ett land där pennigbrist rådde i kombination med ökade svårigheter att ha kontroll över ländernas ytterområden. Spanmål begärdes i skatt från bönderna och det som skickades till kungen gick ofta förlorat i och med dåligt underhåll av infrastruktur eller för långa färdsträckor.
I varje län kunde länsherrarna dela ut egna förläningar till adelsmän, dessa kallades gods. Systemet byggde som sagt på att kungen inte bara gav till adeln utan att vasallerna även ställde upp som men också med soldatar i krig samt i försvar mot inre attacker. Feodalsamhället bildade skillnader i makt och socialstatus inom staten med flera stånd där kung, präster och adel var mäktigast medan borgare och bönder inte hade lika mycket rättigheter eller privilegier, många bönder var livegna. På så vis skapade feodalismen en form av pyramid med bönder i botten och med resten av samhällsklasserna ovanför sig i olika skikt. Län bestod av flera gods, godsen i gårdar, gårdarna i torp och det var genom denna hierarkiska uppdelning som produktionen fördes framåt. Man utgick från ”en enkel ekonomisk relation mellan en utsugande parasitär överhet i form av feodalherrar och en utsugen produktiv bondeklass” för att på så sätt kunna skapa en stark nationalstat.
Skälen till feodalismens uppkomst var alltså både praktiska (skatterelaterade) men även militära. I Frankerriket löste man de stora utgifterna för träning av riddare genom att befriade dem från skatt så att de själva kunde finanisera sin träning och och materiella kostnader, de fick också landområden med underlydande bönder som skulle försörja riddaren.
Från början var den feodala modellen med vasaller och länsherrar inte ett system som tryggade framtiden eller tillät landägare att göra som de ville men efterhand började länen gå i arv och de svarade allt mindre under kungen, många län fungerade inte som de skulle i teorin utan blev istället liksom små men självständiga riken. Riddare till häst blev mindre och mindre effektiv i samband med armborstets intåg, det tillsammans med att det blev populärt att anställa legosoldatar som krigsförare och inte adelsmän gjorde att adelsnyttan inskränktes. Under 1200-talet förlorar adeln ytterliggare inflytande och den ansågs i slutet av medeltiden vara en rest från ett gammalt samhälle.
Revolutionen satte tillslut stopp för feodalismen, som inte tillskrevs just den terminologin innan franska revolutionen bröt ut och man då ville hitta en benämning på det privilegier samhälle som försköts. Feodalism är nu ett begrepp som som beskriver ett ståndsamhälle. Men slutet på feodalismen satte även punkt för ett produktionssätt samt blev början på ett nytt, kapitalism är ju övergång från just feodalism. Så det var också handelns utbredning, penningsystemets spridning och centralmaktens ökade maktambitioner som hade del i att feodalismen tappade fotfäste.
I Sverige anser man att Magnus Ladulås skapade en motsvarighet till ett feodalt produktionssätt genom att knyta ihop kungen med jordägare. Borgar och gods hamnade i storgods, dessa styrdes sedan via ett slott. Under denna period flyttade många adelsmän till Stockholm för att utöka sin makt och vi blev då en ”centraliserad furstestat”, vilket enligt den historiska materialismen är en annan form av feodalism.
Internet och...