Bokrecension:

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning
1700-talet kom i historia, som upplysnings epok. Ledande filosofer tyckte att humanistiska idéer skulle kunna förändra världen och mänskligheten förväntade seger av förnuft. Upplysnings epok speglar sig i olika verk, som till exempel Daniel Defoe (1659 – 1739) i ”Robinson Crusoe” (1726), Jonathan Swift (1667- 1745) i ”Gullivers resor” (1726) och Voltaire (1694- 1778) i ”Candide eller optimismen” (1759).
Voltaire var en av ledande författare och filosofer på 1700-talet. Voltaires borgerliga namn är François Marie Arouet. Han har skrivit tragedier och komedier, berättelser, epos och kritiska essäer, lexikon, böcker och avhandlingar om filosofiska, naturvetenskapliga och historiska ämnen. Voltaire framförde sina åsikter i romaner och noveller. Hans mest kända roman är Candide (Bull F., 1948, s.244).
Syfte
Syfte med det här arbetet är att beskriva Voltaires filosofiska åsikter och vad innebär satir i hans bok ”Candide”.
Problemformulering
Varför kritiserar Voltaire Leibniz i sin bok Candide?
Varför är Voltaires bok ”Candide” satirisk?
Huvudtext
Mesta av upplysnings filosofer ansåg att Gud har skapat en världsrymd och inte längre ingriper i världens gång. Den filosofisk teori så kallas deism. Voltaire var också en av de, som tron på deism. Upplysnings idéer är förnuftstron och empirismen. Empirismen innebär att man anser att kunskap kommer från erfarenheten.
Voltaire kämpade mot kyrka och religion men samtidigt han var också emot ateism. Han ansåg att människorna skulle använda sitt eget förnuft och inte bara tro på allt som kyrka sa åt dem. (Olsson B & Algulin I, 1990, s.217).
Voltaire meddelar i ett brev till en kollega: ”Om Gud inte fanns skulle man vara tvungen att uppfinna honom.”(Söderblom & Edqvist, 1985, s.175). Han hävdade att utan Gud skulle inget samhälle kunna finnas.
Den filosofiska optimismen att vi lever i den bästa tänkbara av världar hade sitt ursprung hos tyska filosof G. Leibniz. I ”Candide” kritiserar Voltaire Leibniz filosofisk teori att vi lever i den bästa av världar. (Bull, 1948, s.246)
Grunden för skapande av romanen ”Candide” var jordbävningen som tog livet av tusentals människor i Lissabon 1755. Hela världen var chockad av denna naturkatastrof. Voltaire skrev genast en dikt om detta 1756. Där anklagar han Gud i starka ordalag. Voltaires tron på världsordningen avlöstes av misstro och tvivel. (Stangerup, Traustedt & Billeskov Jansen, 1972, s.258).
”Var är den optimismen? Vilken lidelse att hävda att allt bra när i verkligheten allting är dåligt!”, uttrycker han sig ilsket i boken.(Voltaire, 1975, s.78) Voltaire uttalar sina åsikter i romanen ”Candide eller optimismen” 1759
Huvudperson i Voltaires roman är ung man med namn Candide vilket betyder godtrogen. Candide var kär i en ung kvinna med namn Kunigunda. Hon var orsaken till att han fick sparken från ett slott i Westfalen. Candide var lurad att delta i kriget som bulgarisk soldat. Voltaires gestalter upplevde många besvärliga situationer. Candides lärare Pangloss speglar filosofen Leibniz i romanen. Pangloss påminner om Leibniz genom sina uttryck om att vi lever i den bästa av världar. Candide började snart tvivla angående dessa påståenden. Han funderar om världens ursprung och existens och detta påminner om Voltaires eget filosofiska tankesätt. Men vad är meningen med vår värld?, frågade Candide. Varför har den blivit till? För att reta gallfeber på oss, genmälde Martin (Voltaire, Candide, 1975, s. 87)
Candide med sina vänner hamnar i det utopiska landet Eldorado där är alla människor är lyckliga och där finns inte smärta och lidande, tjuvar och fängelser, armod och svält, krig och avund. (Voltaire, Candide, 1975, s. 66) Eldorado är ett land som inte existerar och beskrivs som den bästa av världar. I Eldorado behöver man inte rikedom för att vara lycklig. Om de stannar i Eldorado kommer de att likna de andra i landet. Vänder de däremot tillbaka till den övriga världen och för med sig lite rubiner och smaragder från Eldorado så kommer de att vara rikare än alla konungar tillsammans (Voltaire, Candide, 1975, s.74). De stannade inte kvar i den bästa av världar och försatt sin färd vidare att leta efter Candides älskade. Efter att Candide hamnade mitt i kriget och upplevde många tragiska situationer började han tvivla på att hans egen värld var den bästa.
I slutet av romanen när gestalter kom hem diskuterade de om världen är och vad har människa för mening i den. De bestämde sig att gå till ryktbar dervisch som var känd som den bästa filosofen. ”Mästare, vi kommer för att be er säga oss varför ett så underligt djur som människa blivit skapat.”
Han gav dem inga konkreta svar. Pangloss var besviken och sa att han förväntade att prata om orsaker och verkningar, själens natur och den förutbestämma harmonin. (Voltaire, 1975, s. 133)
På vägen hem träffade de en turkisk bonde och frågade om vad det är pågick i Konstantinopel. Bonden svarade att han ingen hade aning om det och han måste odla sin trädgård. (Voltaire, Candide, 1975, s. 133-135). Den gamle mannen även sa att arbetet håller tre olyckor borta från människor: tråkighet, det onda och fattigdom. (Voltaire, Candide, 1975, s. 135). I slutet av boken visar Voltaire svar på frågan om tillvarons mening - man ska inte fråga och filosofera utan göra sitt arbete.
Voltaire kritiserar filosofer och romanens sarkasm och satiren ligger i det att en enkel bonde kunde besvara gestalternas filosofiska funderingar om värld och människors existens. Den värld vi lever i är inte perfekt och man behöver arbeta hårt för att kunna göra den till en bättre värld.
Sammanfattande diskussion
Voltaire funderar ironiskt och med förbittring i sin filosofiska roman om den fördomsfulla världen, våld, förtryck och dumheter. Han beskrev sin gestalt renhjärtad Candide och utopiska, idealiska landet Eldorado som motsats till vår världs verklighet. Voltaire kritiserar ”blind öde”, en tillfällighet som förekommer i livet och beskriver optimismen som värdelös (filosof Pangloss). Han menar i sin roman att det enda levnadsvisdom som finns är att arbeta och inte predika. Jag tror att Voltaire ville visa att man alltid behöver kämpa för framgång i livet.
Man drar slutsatsen från Voltaires roman om att Gud inte är allsmäktig för att återställa ordning i världen. Voltaire visar att vi inte lever i den bästa av världar. Det är människor som skapar ondska och oftast är skyldiga för orättvisor i världen och det är de som ska kämpa för att göra världen till en bättre plats.
Den finns ingen direkt humor i romanen och syn på optimismen är sarkastiskt. I boken finns inte någonting rolig att skratta om. Det här att leva i den bästa av alla världar är bara ironi. Vi alla förstår vad det är Voltaire förlöjligar. Jag håller med författare om att hoppet och drömma...