Den svenska skolan - hur ser den ut?

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

(Citat ur skollagen):
”För barn och ungdomar anordnar det allmänna utbildning i form av förskoleklass, grundskola och gymnasieskola samt vissa motsvarande skolformer, nämligen särskola, specialskola och sameskola.”*

Hur ser den svenska skolan ut idag?
Eftersom att skolan är en arbetsplats för både elever och lärare så bör skolan vara lika trivsam som vilken annan arbetsplats som helst. Ingen borde få bli illa behandlad eller kränkt i skolan, för skolan är ju trots allt början på våra liv. Den nioåriga grundskolan är obligatorisk och inget barn ska känna sig tvingad till att gå till en skola där de inte trivs, för att de kanske blir illa behandlade av lärare eller elever.

Tyvärr så är inte alla skolor i Sverige fria från kränkande behandling och mobbning. Enligt skollagen så ska den svenska skolan vara jämlik, rättvis och etisk välfungerande. Men så är det tyvärr inte i alla skolor.
Enligt Mats Wahl så kan de svenska skolorna delas in i tre kategorier: Välfungerande skolor, otillräckliga skolor och skolor i kris.
Den välfungerande skolan har ett klimat med studiero och vem som helst i klassen har rätt att yttra sig om sina uppfattningar. Den välfungerande skolan erbjuder eleverna en god utbildning som kommer att förbereda dem för de utmaningar de kommer att ställas inför som vuxna.
Den otillräckliga skolan har ett klimat där viss påträngande oro dagligen är för handen. I klassen så är det bara vissa elever som har rätt att ställa frågor och ha åsikter. I den otillräckliga skolan brukar det finnas en slags hierarki i gruppen. Det kan tyckas att vissa elever inte bara är i skolan för att studera utan också använda skolan som en arena.
Vissa av dessa elever går en hård framtid till mötes, eftersom att de arbetsuppgifter som går att hantera utan en väl genomförd skolgång blir allt färre.
I Stockholm har en fjärdedel av grundskoleeleverna inte tillgång till ett nationellt gymnasieprogram eftersom att skolan har misslyckats med att ge dem nödvändiga förkunskaper.
Skolor i kris är ett enda stort kaos. I korridoren är det stökigt och ofta svårt att ta sig fram. I klassrummet infinner eleverna sig lite då och då. De verkar inte ha någon känsla av att ingå i någon grupp utan var och en tycks huvudsakligen agera som en enskild individ.
I klassrummet finns det tydliga placeringsstrukturer. Några pojkar sitter vid dörren, två andra grupper av pojkar sitter vid andra delar av rummet och flickorna sitter i mitten eller längs ena väggen. Eleverna bär också alltid ytterkläder i klassrummet.

Enligt skollagen har Sveriges skolor ett ansvar att ge eleverna den kunskap de behöver för att ta sig vidare i livet och samhället, men det är tydligen inte alla skolor som klarar av den uppgiften.

(Citat ur skollagen):
”Verksamheten i skolan skall ge eleverna kunskaper och färdigheter samt, i samarbete med hemmen, främja deras harmoniska utveckling till ansvarstagande människor och samhällsmedlemmar. [---]”**

*Skollagen (1985) Sveriges riksdag, 1 kap. 1§
**Skollagen (1985) Sveriges riksdag, 1 kap. 2§



Förmedlandet av kunskap
I skollagen står det också att alla barn ska ha tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom. Verksamheten i skolan ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Den som verkar inom skolan ska främja jämställdhet mellan könen och motverka alla former av kränkande behandling.

Jan Hansson, f.d. rektor och lärare och chef för Svenska barnboksinstitutet skriver i en artikel i Läseposten att det finns två allvarliga problem i svenska skolor. Det ena är den vanliga bristen på respekt för mänskliga normer och den andra är föraktet för kunskap. Han kritiserar främst männen för att de borde vara bättre förebilder för sina unga pojkar. Männen borde ta större ansvar för hur pojkarna sköter skolan och hur de behandlar flickor.
Han skriver också att den gyllene regeln, att du ska behandla andra såsom dig själv, skall återupprättas i skolan. Om inte denna regel följs och om det inte blir tillåtet att lyckas i skolan, kommer männen i framtiden att utgöra en outbildad underklass och kvinnorna dess motsats.

Det jag tror att Jan Hansson menar med detta är att det helt enkelt inte anses coolt att plugga och uppnå höga betyg, speciellt inte för killar. Jag tror att i vissa skolor så är det mer acceptabelt att en flicka pluggar mycket.
Om vi ska återgå till skollagen, att skolan ska ge eleverna kunskaper och färdigheter så att de kan klara sig i samhället, så säger det klart och tydligt att alla elever ska få den kunskap som krävs i ett fortsatt liv. Men skolan kan helt enkelt inte ge den kunskapen om eleverna inte vill lära sig. Om det anses ”mesigt” att plugga så låter de flesta elever bli att plugga. Jag tror att många ungdomar har lätt att falla för grupptryck och om det skapas en trend att det är dåligt att plugga så är det inte många som vågar gå emot den trenden.

Barn och ungdomar som läser lyckas ofta bättre i skolan än de som inte läser. I Jan Hanssons artikel står det att andelen läsare har minskat kraftigt bland män. Det skapas en kultur som säger att läsning inte är något för män. Detta kommer antagligen mycket riktigt att leda till att männen i framtiden kommer att bli en outbildad underklass.
Föräldrarna måste ta större ansvar för sina barn och se till att skolarbete sköts och att ingen kränkande behandling sker.

”[---] Jag har mött många pappor som sagt att de själva inte läst en bok, att de inte kan hjälpa sina söner […] De säger att ”pojkar är pojkar” då de hör hur flickorna behandlas. Vad är det för ett grottmänniskoresonemang?”*

Det är inte enbart skolans ansvar att ge eleverna kunskap. Föräldrar måste helt enkelt ta större ansvar för sina barn om de önskar sina barn en bra framtid.
Det måste också vara coolt att plugga och göra sitt bästa och lyckas efter sina egna förutsättningar.

*Hansson, Jan (2006) ”Pappor! Det är dags att vakna!” Läseposten nr 10



Hur var skolan förr?
Fram till 1979 var det tillåtet att aga barn både i skolor och i hemmen. Sverige var det första landet i världen som införde totalförbud mot aga.
Förr hade eleverna heller inte lika mycket att säga till om som de har idag. De fick inte vara med och utforma sin egen utbildning, utan undervisningen skedde helt enkelt genom att läraren undervisade och eleverna satt tysta och lyssnade.

Elever som pratade i klassrummet kunde riskera att agas och då är det ganska förståeligt att eleverna knappast vågade ha några egna åsikter. Detta är tvärtemot Sokrates metod att ställa frågor till de han talade med så att de själva kunde komma fram till egna åsikter.
Jag tror att det är väldigt viktigt att unga människor får utforma sina egna tankar och idéer.

I den svenska skolan idag får eleverna själva vara med och utforma sin utbildning och på så sätt skapar de också egna åsikter. Men detta kan få negativa konsekvenser. T.ex. om eleverna skulle få alltför mycket frihet så kanske skolan till slut skulle bli ett enda stort kaos. Om elevernas åsikter skulle vara kränkande mot t.ex. människor med annorlunda etnisk härkomst så skulle detta innebära att miljön i skolan inte skulle bli demokratisk. Men om man däremot förbjöd elever att tycka på ett speciellt sätt så skulle det inte bli demokratiskt i alla fall.
Frågan är alltså hur mycket frihet eleverna ska få ha? En följdfråga kan då bli; har vi rätt att begränsa elevernas frihet?
Egentligen borde ingen människa ha rätt att begränsa någons frihet, men man måste ändå på något sätt lära barnen vad som är rätt och fel så att de kan växa upp som bra människor i samhället.



Kunskap för små barn
År 1682 fick det svenska skolväsendet en ny läroplan, då kom nämligen den första svenska upplagan av Orbis Sensualium Pictus – Sinnevärlden i bilder. Denna lärobok användes i svenska skolor i mer än 100 år. Boken är skriven av Comenius, som var präst, lärare och författare I Tjeckien på 1600-talet.
Denna bok kom att användas som en faktabok i skolor och det speciella med den här boken var att det inte bara var text i den, utan även illustrationer.
Comenius ansåg nämligen att kunskap börjar och går via sinnena.

(Citat av Comenius):
”Ty sinnena är ungas främsta vägledare, eftersom förståndet ännu inte svingat sig upp till den okroppsliga betraktelsen av tingen.”*

Comenius lära kan vara väldigt bra för små barn som just lärt sig att läsa. För små barn är det lättare att lära sig saker med hjälp av illustrationer.

*Bergqvist, Erik (2006) ”Comenius pedagogik betonade bilden” Svenska Dagbladet 25/11



Är skolan livets mening?
Vi går i skolan för att förbereda oss för en framtid, för att kunna ”bli något” när vi blir vuxna.
Arne Næss skriver i sin bok, Livsfilosofi, att ämnet ”att bli något” förtjänar att bli belyst ur ett känsloperspektiv. Känslolivet kan vara sådant att det bromsar jakten på en högre utbildning och bättre status. Ett högt utvecklat känsloliv kan leda till låg motivation när det gäller ”att ta sig fram i samhället”.

”[---] Jag tänker på en man som dog utan ha blivit något, som det heter. Han tyckte mycket om blommor och att odla grönsaker i familjens trädgård. Efter hand kom han att specialisera sig på färgnyanser hos blåsippa. Han kunde allt om blåsippor och massa annat. Men självfallet hade han inte tillräckligt av den form av kunskaper som krävs för att kunna ta examen i botanik. Han blev inte botaniker.”*

*Næss, Arne (1999) Livsfilosofi

Arne Næss skriver också att vi borde visa stor tacksamhet och beundran för de människor som inte ”blir något” i samhället. För man kan bli något i förhållande till att vara människa.
Kierkegaard påpekar hur viktigt det är att vara människa. Det handlar om att utveckla mänsklighet och det innebär mognad i känslolivet.

Jag tror inte att det är skolan som är meningen med livet, skolan är bara ett sätt att förbereda oss för livet. Det viktiga i livet är helt enkelt att trivas med sitt liv. För det spelar ingen roll hur mycket kunskap du har i ett ämne om du ändå inte tycker att det ämnet är intressant.

”[---] Det kommer inte an på hur mycket vi klarar – om det är stort eller litet, det vi håller på med – utan om det ständigt finns något vi kan le åt.”*

Vi kan heller inte lära oss hur mycket som helst. Alltså borde vi lära oss de saker som vi själva tycker är intressanta så att vårt liv får den mening som passar våra egna intressen.

Gunnar Adler-Karlsson skriver om skolan:
[---] Lika lite som vi kan dricka mer ä...