Håkan Nesser

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Håkan Nesser

Håkan Nesser född 21 februari, 1950.

Även om Piccadilly Circus inte ligger i Kumla var det utanför den staden i Närke på Elvesta gård som Håkan Nesser sitt liv. Det enda barnet i familjen där pappa Sven, lantbrukare och mamma Maria, kontorist ingick.

1953 flyttade familjen Nesser från Närke in till staden. Då fadern sålde gården och arrenderade mark som han brukade fram tills pensionering. Nesser gick i flera skolor i Kumla och tog till slut studenten i Hallsberg på Alléskolan 1968. Nesser har skrivit två böcker om dessa barn- och ungdomsår. ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö” (1998) och ”Piccadilly Circus ligger inte i Kumla” (2002). Den förstnämnda gjordes till film i september år 2005 och blev en stor succé. Den andra kommer att spelas in nu i sommar.

Han flyttade från den lilla staden Kumla till Uppsala när han var 19 år där började han studera humaniora. Så småningom bestämde han sig för att bli lärare och 1974 tog han lärarexamen. Han jobbade som lärare på två olika skolor. Valstaskolan i Märsta i några år för att sedan jobba på Tunabergsskolan i Uppsala från 1979 till 1998. Då överfick han till att vara författare på heltid.

Nesser har tillsammans med sin förra fru Anne två barn, Johannes (f.1973) och Sanna (f.1980). Anne och Håkan skildes 1984 och det var något år efter det tog slut mellan dem som han började sitt författarskap. Första boken var ”Koreografen” och publicerades år1988. Detta var en kärleksroman och även om den fick bra kritik i pressen innebar inte det någon försäljningsframgång. Fem år senare däremot, när han kom med sin första (definitivt inte sista) kriminalroman blev även publiken nöjd. ”Det grovmaskiga nätet” och den publicerades 1993. Den belönades med Svenska Deckarakademins pris för årets bästa debutverk i genren. Bokserien som ”Det grovmaskiga nätet” var början på har nu publicerats i tjugofem länder och sålt över sju miljoner exemplar.

Sedan år 2000 är Håkan gift med Elke och har fått två bonusbarn, Johannes och Elina. Sommaren 2006 flyttade Håkan och Elke till New York, där de bor i Greenwich Village.

Alla hans böcker

1988 - Koreografen,
1993 - Det grovmaskiga nätet
1994 - Borkmanns punkt
1995 - Återkomsten
1996 - Barins triangel
1996 - Kvinna med födelsemärke
1997 - Ormblomman från Samaria
1997 - Kommissarien och tystnaden
1998 - Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö
1998 - Münsters fall
1999 - Carambole
1999 - Flugan och evigheten
2000 - Ewa Morenos fall
2001 - Svalan, katten, rosen, döden
2002 - och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla
2002 - Kära Agnes
2003 - Fallet G
2004 - Skuggorna och regnet
2005 - Från doktor Klimkes horisont
2006 - Människa utan hund

Nu i vår kommer andra boken på den blivande kvartetten om poliskommissarien Gunnar Barbarotti. Första boken är hans senaste roman, Människa utan hund.

Såhär skriver han

Nesser skriver på ett otroligt verkligt sätt och jag älskar hans dialoger. Jag har aldrig läst någon bok där karaktärerna, dialogerna eller tankarna varit mer verkliga. Jag tycker han har så fantastiskt bra språk och som jag sagt tidigare (men det går inte att säga det för många gånger) skriver han verkligt och levande. Skillnaderna mellan hur de unga i hans böcker tänker mot de äldre är tydliga. Omognaden jag själv kan känna igen som motsats till de vuxnas tankar om att de är de enda som har rätt. Allt stämmer så exakt.

I dialoger eller när de olika karaktärerna tänker är det fint skriftspråk men samtidigt låter det som om något någon sagt, som om han skriver av en verklig händelse.

Jag har läst ”människa utan hund” och det var den första och enda kriminalroman jag verkligen gillat. Jag brukar vanligtvis tycka att de känns som de är skrivna i all hast och med alldeles för komplicerade historier, massor av personer man inte håller koll på och den mest absurda storyn.
Men denna var helt annorlunda. Den handlade om tusen olika saker där mordet endast var där och band ihop historien. Den satte som de flesta böcker igång oräkneliga tankar i mitt huvud. Men tankarna och frågorna av denna bok kändes mycket närmare och viktigare för mig än tidigare.

Det var en kille som hette kristoffer som beskrev känslan av att bli på kommen med att ha gått på en fest han inte fick gå på. Det var som att Nesser tog tankarna ut ur mitt huvud. Jag diskuterade detta med en tjej som också läst den, det var faktiskt hon som rekommenderade den till mig, och hon höll totalt med.

Vartenda kapitel, varenda sida, vartenda ord är väluttänkt. Han skriver förståss om alla sina böcker åtta-nio gånger. Men med tanke på att han började skriva böcker vid 35 års...