Vägen till Jerusalem av Jan Guillou

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Vägen till Jerusalem av Jan Guillou

Jag har läst en bok som heter Vägen till Jerusalem och den är skriven av författaren och journalisten Jan Guillou.

CITAT

Sida 13
”Skinnet hängde i ansikte och nackar på många av dem”
Jag tycker att hela meningen är lite äcklig. Man får bilden av köttslamsor som hänger och dinglar i människor ansikten och nackar, i alla fall jag får det. Det är nästan illamående, eller nu tar jag kanske i lite för mycket, men det jag vill ha sagt är att meningen är äcklig helt enkelt.

Sida 17
”…. hur skulle en handelsman kunna få en bättre och trognare hustru än du?”
Den här meningen är så fin och ärlig på något sätt. Man liksom ler när man läser den.
Det är Magnus som säger detta till sin hustru Sigrid och man kan känna deras glädje av att de har varandra.
Det här är nog vad alla kvinnor vill höra någon gång av sin man. Jag vet att jag skulle vilja det. Och då skulle jag bli så himla glad och lycklig att jag inte vet vart jag skulle ta vägen.

Sida 17
”Han upptäckte att hon såg på honom i smyg och log fortfarande när han lutade sig fram och kysste henne på kinden”
Här har vi en till vacker och fin mening/händelse som verkar så kärleksfull. Man kan verkligen se scenen framför sig, hur han sakta lutar sig fram för att kyssa sin älskade på kinden.

Sida 85
”Arn grät bitterligen och stod på knä och såg bakåt mot Arnäs som blev mindre och mindre i fjärran. Han förstod att han aldrig mer skull se sitt hem och det var omöjligt för Sigrid att trösta honom.”
Den här meningen tycker jag är väldigt sorglig. Inget barn vill väl bli släpad bort från sitt eget hem? Det är ju där man känner sig som allra tryggast, jag vet i alla fall att jag gör det. Jag kan förstår hur förtvivlad Arn måste känna sig i denna scen. Inte ens hans egen mamma kunde trösta honom. Då kan man verkligen förstå hur mycket Arnäs betydde för honom.

Sida 90
”Fader Henri reste sig sakta och betraktade Sigrids vanställda ansikte där ena ögat var så igenmurat av var och orenlighet att det inte syntes och där andra ögat bara var halvt öppet.”
Denna mening tycker jag är väldigt äcklig. Man kan verkligen se bilden av hur Sigrid ligger där på båren med sina igenmurade ögon. Hon verkar liksom inte vilja stanna kvar i livet längre, vilket jag tycker är väldigt ledsamt. Det kan inte vara kul för lilla Arn att se sin mor må så himla dåligt. Jag vet själv att det inte är kul att se sin mamma må dåligt.

INNEHÅLL
Vägen till Jerusalem handlar om en pojke som heter Arn Magnusson som föds på Arnäs, några mil nordost om Skara. Han är son till Magnus och Sigrid som båda är av gamla stormannaätter.
I boken får man läsa om hur Arn som tas hand om cisterciensermunkarna vid Varnhems kloster efter sin mamma Sigrids död. Cisterciensermunkarna märker snabbt att Arn inte är som andra barn, han kan nämligen använda båda sina händer lika bra. Det vanligast att man antingen är höger- eller vänsterhänt, men Arn kan använda sig av vilken som helst. Arn lär sig att använda svärd och både med båda sina händer av broder Guilbert de Beaune. Men han lär sig inte bara att strida utan han får även utbildning av världsklass.
Enligt cisterciensermunkarna är Arn inte ämnad för att bli en klosterbroder utan skulle göra mer nytta som en stridsman och trons försvarare i Det heliga landet.
Arn vet ingenting om deras planer och när han sedan återvänder till fädernegården dras han ovilligt in i intriger mellan tronpretendenter. Då är han endast sjutton år.
Efter uppväxten i klostret möter han för första gången kvinnan, lusten och kärleken. Två flickor blir föremål för hans ”låga”, men tyvärr visar det sig att de båda flickorna är systrar. Detta är ett brott som kräver det allra strängaste straffet, så Arn döms vid nitton års ålder till botgöring som tempelriddare i Det heliga landet.
Vägen till Jerusalem har börjat.

MILJÖ
Medan man läser boken så får en bra bild av hur allt ser ut. Jan Guillou beskriver hur husen ser ut inne och ute, vad det finns runtomkring jätte bra.
Det är så mycket som Jan beskriver i boken så jag kan nog inte skriva om allt. Jag kan beskriva hur långhuset på Arnäs ser ut inomhus i alla fall.
Huset är indelat i två hälfter, med en jättestor dörr på mitten. Går man in genom dörren kommer man in i ett litet rum och kan därefter gå vidare till husbondens halva eller trälarnas och kritternas halva. Kritterna och trälarnas halva har två våningar. Övervåningen är en foderlada och nedervåningen är ett stall och ett fähus. Där finns ingen eldstad.
I den andra halvan, husbondens halva, är bortre gaveln gjord i sten. Nedanför gaveln finns stora flata hällar som är sammanfogade till en stor eldstad som nästan är lika bred som huset.

PLANERING
Jan Guillou har nog fått gjort en massa eftersökningar innan och medan han skrev boken. Eftersom det är så mycket historia inblandat i boken, så är det mest troligt att han har gjort det.
Boken är indelad i få långa kapitel som jag tycker var väldigt jobbiga att läsa. Jag vill alltid läsa tills det kommer ett nytt kapitel. Men eftersom ett kapitel kunde vara på ungefär 40-50 sidor så var det inte så lätt att göra så.

SPRÅK
Jan Guillou använder, i alla fall till den här boken, väldigt svåra ord. Därför var den väldigt svårläst. Det var jätte många ord som aldrig hade hört talas om förut. Men man förstod ibland ändå meningen om man läste sammanhanget.
Jan Guillou använde många långa meningar, och det tycker jag är väldigt jobbigt att läsa.

EGNA KOMMENTARER
Jag tycker inte att denna bok var läsvärd. Jag trodde att den skulle vara mycket bättre än var den var. Jan Guillou använde många svåra ord som gjorde det förvirrande och man förstod inte ibland. Men boken är kanske ämnad för lite vuxnare människor. Jag fick i alla fall de...