Vägen till Jerusalem, ur mitt perspektiv

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag har läst boken, ”Vägen till Jerusalem” av Jan Guillou, utgiven av piratförlaget, år 1998. Jan Guillou (1944-) är en succé författare till en av Sveriges mest berömda historiska romaner; Vägen till Jerusalem. Boken, som skrevs år 1998, är den första delen i trilogin från korstågstid.
Jan Guillou har sedan början av 70-talet blev känd inför svenska folket genom den s.k. IB-affären, mer om affären kan läsas på länken i källförteckningen längst ner. Jan har jobbat som undersökande journalist under 70- och 80-talet. Han var även programledare i TV och fick sitt riktiga genombrott som författare under 80-talet. Mest känd om författare har Jan Guillou utan tvekan blivit mest som "pappa" till Carl Hamilton, alias Coq Rouge.


Bokens handling utspelar sig i Västra Götaland år 1150 och framåt. Vi får följa Arn Magnusson som föds 1150 på Arnäs gård vid Vänerns strand. När Arn som barn råkar ut för en olycka och nästan omkommer lovar hans föräldrar i ren desperation att om Arn överlever skall de skänka honom till Gud, att utföra hans heliga arbete bland människorna på Jorden. Arn hämtar sig mirakulöst och hans föräldrar tvingas med sorg i hjärtat att infria sitt löfte till gud.
Arn lämnas hos munkarna i Varnhem där han sätts i lära. Abboten funderar på vad Gud har menat med att rädda Arn. Vad vill Herren med Arn? Vad vill Gud att Arn skall utföra? Dessutom får man följa Arns grubblerier om Gud och Guds mening med hans liv. Arn fostras i att lära sig både om läkemedel och Guds ord men framförallt får han lära sig att behärska stridskonst av en av munkarna, Broder Guillbert. Denne broder lär honom även att rida och smider också så småningom ett svärd åt Arn, ett svärd som inte liknar något av de svärd som nordborna använder.

Arn själv har ingen aning om hur överlägsen han är med svärdet i hand. Han uppfostras till att vara ödmjuk och utan högmod helt övertygad om att han själv är ganska usel med svärdet. När Arn skickas hem till Arnäs som yngling för att lära sig om livet utanför den skyddade klostertillvaron är han väldigt oskuldsfull och tror gott om alla människor. Hans första möte med verkligheten blir dramatiskt när han av en händelse stöter på en förlupen brud längs vägen. Det uppretade brudföljet anklagar Arn för brudstöld och de vill omedelbart hugga ner honom.
”Arn såg att mannen framför honom var försvarslös och han gissade att det kunde ha med berusning att göra. Men desto bättre, tänkte han, eftersom han då inte riskerade att göra sin nästa illa. För Gunnar i Redberga var det som skedde dock som en ond dröm Hans grannar började skratta åt honom och hur han än högg så var den förbannade demonen, ty en demon måste det vara, någon annanstans, utan att fly, dock hela tiden någon annanstans.
(s 199)
Det visar sig att Broder Guillbert tidigare varit en tempelriddare och slagits för Gud i tolv år. Han har aldrig blivit besegrad i strid men efter en svår synd har han gått över till cistercienserorden.
Arn flyttar hem till Arnäs gård där hans kunskaper så småningom skänker stor glädje.

Han deltar ivrigt i det nya livet som ”storman” och återvinner stor respekt för sin stridsduglighet. Arn blir för första gången förälskad och ett giftermål planeras. Han och hans älskade Cecilia tar ut äktenskapets fröjder i förtid vilket får ödesdigra konsekvenser. Arn luras i en fälla av Cecilias avundsjuka syster. Hon tar Arn till sin bädd när han av en olyckshändelse blir berusad och hävdar att Arn inte kan gifta sig med sin Cecilia. Arns älskade sätts i kloster gravid och utskämd och Arn döms till att göra en pilgrimsfärd till Jerusalem för att göra bot som en Herrens Tempelriddare. Och där slutar första delen som följs senare av ”Tempelriddaren” (2000), ”Riket vid vägens slut” (2000), ”Arvet efter Arn” (2001)

Medeltiden vet vi inte så mycket om då svenskarna var lite ”allmoge och sena i det skrivande Europa”. Jag uppfattar boken om Arn som mycket trovärdig och tidsenlig, medeltiden kan ha sett ut på detta sätt. Kvinnorollen som jag ser det var ganska låg, med undantag för Arns mor Sigrid, som har en mycket stark roll på gården och utövar sin kvinnliga list väl.
Som den äkta mannen Magnus sa:
”Du är i sanningen en märklig kvinna, Sigrid”, viskade han utan vrede i rösten.
”Jag har tänkt på vad du sade och du har rätt i allt.”
(s 17)

Förövrigt ses kvinnorna i denna tidsålder som en handlingsvara genom att många användas till att förena landstycken och egendomar.
Det kvinnor som inte räknades alls är trälarna. Deras roll var sämre eller likvärdiga djur, då man använde detta folkslag till gratis arbetskraft och i mina ögon inte såg dom speciellt mycket.

Männen under denna tid, är väl som män beskrivs under hela tusen talet. De bestämmer även här i boken över hem och familj. Då Magnus Folkesson från Arnäs var ur de gamla folkungasläkt, så hade han även en röst vid tinget där man beslutade vad som var rätt och fel, även utdelade straff, och som i boken mottog straff.

Människor på denna tid bodde i borgar med massa små hus i, som ett litet samhälle. Där fanns rökeri, (för köttet under denna tid skulle hålla längre) arbetarbostäder, (för trälar i de enklaste förhållanden), och huvud huset där familjen bodde. Huvud huset var byggd i tjocka timmer och tegel liknade stenar och man gick på tjocka golvplankor. Sovsalarna bestod av väggfast sängar där man låg under tjocka fällar.
I huvud byggnaden fanns såklart en stor sal med ett stort bord inför alla gästabud. Som troligen ligger till grund för våra vardagsrum i dag.
Utedass fanns som inte riktigt liknar våra idag, men som är föregångare. Tvätt hus och ladugård fanns till djuren.
Det blev många förändringar i och med att kristendomen kom in i Sverige under denna tid, då man länge levt med de nordiska asagudarna. Man hade under många år gjort och haft gudabilder överallt som plötsligt skulle tas bort.
Prästerna kom och kyrkans makt vart stor, men var ännu under denna tid på uppbyggnads fas. Kloster uppfördes och dessa hade stor betydelse inom både skolväsendet, då människor skulle plötsligt lära sig Latin och skrivning. Och även inom sjukvården, då munkarna var väldigt växt kunniga och hade många nya idéer ifrån södra Europa. Annars så gällde det mest i gårdarna att vårda sina sjuka så gott det gick.

Allting under denna tid var ständigt i förändring och kungar levde och störtades, och många kämpade att få andra folkungar att stödja och kyrkan att prästviga dem som Sveriges nya kung, vilket då skedde vid Mora stenar.

”Mora sten och Mora ting
Här hölls Mora ting, där valdes och hyllades de svenska kungarna under forntiden. Kungen ställdes på en flat sten när han valts där folket som valt hyllade honom Bredvid låg andra stenar med runinskrifter som talade om tidigare kungar och drottningar. Med åren började alltsammans vittra. Att det inte hamnade på museum är oförklarligt, det är som om t.o.m. Museum personal inser kultvärdet, och stenarna ligger kvar ännu. Men man lät bygga ett litet hus som skydd.”
(Källa: www.susning.nu)







Jag tyckte att den moral och oskuldfullhet Arn besatt och hela tiden om vad som var rätt och fel var det mest roliga i denna bok. Detta genomsyrade hela boken och gav den status. Det var intressant att läsa om den här tiden som det inte skrivs så mycket om i så stor utsträckning.
Då jag aldrig har gillat Jan Guillou mycket som person, tyckte jag det var spännande att se han gå in på ett stort intresse område för mig, Historia.
Måste erkänna att denna bok inte liknar något annat jag läst. Det är mycket bra skriven, och fakta mässigt så håller den nästan lika långt som en vanlig historia bok. Mycket imponeran...