Dopingens historia

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Man har redan som ung kommit i kontakt med olika dopningspreparat. Med detta menar jag genom media och kanske på gymmet eller liknande ställen.

Jag tror inte så många vet hur gammalt doping egentligen är. Ordet ”dop” kommer ursprungligen från ett folkslag som levde i södra Afrika, där ordet var en stark dryck, innehållande delar från en nöt, alkohol och xantiner (ett organiskt ämne som finns i b.la musklerna), som användes av männen när de var tvungna att arbeta hårt.


För 5000 år sedan rekommenderade läkare i Kina att man skulle använda sig utav växten ”Ma Huang” som ansågs ha stimulerande effekt. Numera är ”Ma Huang” växten känt som efedrin som används i dagens hostmedicin.

I Latinamerika tuggade de kokablad för att motverka trötthet, vilket vi idag skulle katalogisera under namnet doping. Även gladiatorerna i Antikens grekland använde sig av preparat som svampgifter eller fårtestiklar (innehållande testosteron alltså manligt könshormon) då de ansågs ha en stimulerande effekt vilket leder till att man höjer sin prestationsförmåga.

Men det var i mitten av 1800-talet som doping först uppmärksammades av media. Diskussionen var om de engelska kanalsimmarna skulle tillåtas använda prestationshöjande preparat eller inte.


1886 kom det första dokumenterade dödsfallet där dödsorsaken var doping. Det var under cykelloppet Bordeaux-Paris som en cyklist avled efter att ha tagit stora mängder trimetyltabletter vilket ledde till att hans hjärta inte orkade längre.

Under 1900-talet försökte man hitta ett läkemedel som var vävnadsuppbyggande, alltså som kunde hjälpa kroppen när den utsattes för svåra nedbrytande förhållanden.
Vid sekelskiftet visade det sig att testosteron, alltså manligt könshormon hade den effekten de ville få fram.

Under första världskriget gavs testosteron ut till soldaterna i den tyska armen, med anledning till att de skulle bli aggressivare, inte större och starkare.
Det var något den övriga snabbt tog efter då det visade sig ha önskad effekt.



Under 50 till 70 talet användes olika former av testosteron främst bland kampsporter såsom brottning, boxning mm.
I slutet av 70 talet så gav den dåvarande regeringen sina elitidrottare olika steroider för att de ville visa den ariska rasens överlägsenhet för omvärlden. Birgitte Berendonk (författare till DDR-DOPING) var en utav de som tog en dos tabletter utan att egentligen veta vad hon stoppade i sig. Men hon märkte senare att hon och de andra kvinnorna som tog dessa tabletter fick basröst. Och när världens press också påpekade detta avfärdade tränarna bort det med ”de är inte här för att sjunga, utan för att sätta rekord”.
1998 börjades en rättsprocess mot tränarna som pågick in på 2000-talet.

Idag finns det innan varje tävling dopingskontroller, där man söker efter spår utav dopingspreparat via urin- eller blodprov. Om något sådant skulle hittas så kan personen i fråga bli avstäng från sporten i 2 år, och om man inte lärt sig av sitt misstag och tar preparat inför en tävling ännu en gång, så kan det då leda till livstidsfängelsestraff.
De första dopningskontrollerna infördes 1966.

Förutom de bestraffningar man kan få om man använt preparat inför en tävling, så kan man självklart få biverkningar utav de olika preparaten. Dessa biverkningar kan vara sådana som person- och humorförändringar, nedsatt njurfunktion, förföljelsemani, för stort hjärta, förhöjda hormonhalter vilket kan leda till ett könsbyte, hudproblem och mycket mer.

Man skulle kunna säga att de är Ben Johnsons förtjänst, som fastnade i en dopingkontroll och fråntogs guldmedaljen på 100 meter vid OS i Seoul 1988, då början till ett omfattande antidopningsarbete sattes i rullning.

Jag tycker arbetet om doping har vart intressant, eftersom man lärt sig mycket om ett ämne som berör många i vår närhet. Som jag nämnde i min inledning har man redan som barn hört talas om olika preparat som gjorde att man blev starkare och uthålligare. Fast då hade man inte lika stor inblick i doping som nu. Jag har även genom det här arbetet lärt mig hur dumt det egentligen är med doping, som man brukar säga ”det är bara en lek”. Men vissa tar leken på fullt allvar vilket leder till att de sätter sitt liv i fara genom att ta substanser som skadar kroppen mer än jag visste. Visst kan man få snygga muskler, snygg mage, men doping kan även leda till akne, och hudbristn...