Bokrecension: Buss på villovägar

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Busschauffören Juan Chicoy och alla hans passagerare får uppleva ett äventyr i oväder de aldrig kommer att glömma. Bussen ”Sweetheart” kör passagerare från Rebellknuten där alla vägar korsas till San Juan de la Cruz som ligger i Mexiko. Juan är en erfaren busschaufför och kör passagerare fram och tillbaka på den vägen. Den här dagen var oturens dag, färden började med att bussen gick sönder och alla passagerare fick sova på ett motell vid vägen där Alice och hennes man bodde. Bussen fortsatte sin färd nästa dag och ett oväder växte fram. Ovädret fick ån att stiga och bron riskerade att rasa sönder. Bussen tvingades att ta en annan väg, denna var full med gropar och diken. Bussen fastnade och kunde inte komma loss. En övernattning i vildmarken var inte dessa fina passagerare vana vid. En sagolikt vacker kvinna, Camille ställer till bekymmer för männen som är med på bussfärden. Bråk mellan passagerare gör också stämningen mer konfliktfylld.


Huvudpersonen i boken är Juan Chicoy. Författaren har valt att låta läsaren följa hans känslor, handlingar och tankar mer än någon annan person i boken. Det sättet att bygga upp ett händelseförlopp kring en person tycker jag är ett bra sätt som gör att jag som läsare kunde hänga med i boken bättre. Boken är skriven i imperfekt vilket jag kan se när han har böjt verben som t e x ”började” och ”startade”. John Steinbeck har i boken blandat berättande text med personernas dialoger men den berättande texten har han valt att fokusera på. Texten är också mycket beskrivande, den beskriver mycket väl allt runt om kring som t e x miljö, personer, saker, m.m. En stor del av texten totalt är beskrivningar vilket gör att jag kan föreställa mig hur det ser ut, hur personerna är och deras karaktärer, deras känslor och mycket mer. Tycker också att alla dessa beskrivningar dominerade vilket gör att handlingen kommer lite i skym undan. Jag upplevde att det tog lång tid att komma in i handlingen eftersom beskrivningarna var djupt gående. Just denna del kan göra att boken upplevs lite tråkig och seg men detta beror också på vem det är som läser den. Jag skulle inte föreslå boken till en person som gillar spänning och romantik, men jag skulle däremot rekommendera den till någon som vill ha den som en avkopplingsbok och som vill läsa för att slappna av. Jag tror också att boken riktar sig främst till läsare som är vuxna. När jag läste den kände jag nämligen att den var skrivet i hög grad på ett vuxet språk och texten kunde kännas lite omodern för en ungdom eller ett barn. Boken är skriven 1947 och detta bidrar också till att språket inte känns anpassat till den tid vi lever i nu. Några exempel på lite äldre ord är: förskottera, motsträvlighet, specerier, säjer,dilligenserna och förebrådelser.



Jag upplevde att många av personerna i boken inte blev beskrivna i indelningen av boken, på grund av det var det lätt att blanda ihop dem i början. Lite längre in i boken blev detta mycket bättre och jag fick veta mer om personerna. Busschauffören Juan är ungkarl och utnyttjar gärna tiden han kör bussen till att prata med de vackra flickorna som stiger på. Bernice Pritchard bär alltid smoking och hans fru och dotter är en fin familj som sitter i bussen med sina fina väskor utan att vara behjälpliga med att fixa bussen så att den kan komma upp från diket. Norma är en lite kraftig kvinna som har ett stort hjärta men ser inte så bra ut. Hon skulle ha varit mycket vacker om hon sminkade sig, fixade håret eller klädde sig bättre, men sådant visste inte Norma hur man gjorde. Hon blir kompis med den eftertraktade kvinnan Camille och hon förhöll sig stolt vid Camilles sida. Camille är lång, smal och blond. Hon ser perfekt ut, alla tror att hon är filmstjärna. Hon har ett ärr på halsen vilket hon försöker dölja med sitt långa hår. Camille är charmfull och pratglad. Dessa personer kommer i konflikt med andra och ställer till bekymmer under resans gång.

Jag har svårt att förstå att boken skulle förmedla något speciellt och betydelsefullt. Enligt mina åsikter kan jag sammanfatta boken som ”mysig” och ett budskap kunde jag inte uppfatta. Den inriktar sig inte på ett problem i samhället eller något annat betydelsefullt som många andra böcker gör och som vill förmedla ett budskap redan från början. Det är en intressant berättel...