Människokroppen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Kroppens transportsystem

Kroppen har ett eget transportsystem (blodomloppet), ett system som fungerar medhjälp av en pump som är hjärtat och ett ledningsnät som är blodkärlen. Hjärtat är pumpen i blodcirkulationen och det pumpar ut blod runt om i kroppen, det är även hjärtat som gör så att alla celler i kroppen får syre.

Stora och lilla kretsloppet

Det finns två olika kretslopp, stora och lilla kretsloppet. Dessa två kretslopp tar hand om olika delar av kroppen, lilla går runt lungorna och det stora rör sig över hela kroppen. Dessa kretslopp har även olika ”avgångsstationer” och olika blodkärl.

Lilla: i det lilla kretsloppet (lungkretsloppet) så pumpas blodet ut från höger kammare ut till lungartärerna och sedan ner till lungorna. Där lämnar blodet koldioxiden som snart lämnar kroppen, och sedan tar blodet med sig syre som vi har andats in. Nu när blodet ska återvända så innehåller det syre. Det färdas via lungvenerna ända in till vänster förmak och därefter ner till vänster kammare.

Stora: i det stora kretsloppet så börjar allt där det lilla kretsloppet slutar, d.v.s. i vänster kammare. Först pumpas blodet ut till aorta där det sedan förs vidare till artärerna, och efter detta så förs det via kapillärerna där det transporteras syre och näring till vävnaderna. Sedan tar blodet även upp avfall från ämnesomsättningen.
På vägen upp så förs blodet genom venerna och in i högra förmak.
Förklaring
Syrerikt och näringsrikt blod pumpas ut från hjärtats vänstra del. Det passerar genom aorta och ner genom artärerna där det lämnar syre och näring till cellerna. Samtidigt tar blodet emot avfall från cellerna. Nu är blodet syrefattigt och på väg upp mot hjärtat. Det syrefattiga och smutsiga blodet förs genom venerna och upp via aorta. Det fördelas sedan till levern, njurarna, tarmarna och lungorna för att renas från avfall och bli syrerika. Därefter förs det upp till den högra delen av hjärtat. Blodet är nu syrerikt och rent och förs därför till den vänstra delen av hjärtat så att hela processen kan börja om från nytt.



Hjärtat

Hjärtat är kroppen absolut viktigaste organ, vi skulle inte kunna klara oss utan ett hjärta. Det är hjärtat som håller oss till liv. Men hur kan hjärtat jobba så mycket som det gör? Jo, hjärtat har en speciell hjärtmuskelcell. Hjärtat hinner transportera ca 5 liter blod varje minut.
När vi vilar så slår hjärtat ca 60-80 slag/min. Och när vi anstränger oss mycket genom att t.ex. springa så kan hjärtat så i ca 150 slag/min. Det är tillfällen då cellerna behöver mer syre och de behöver lätta på sina avfall. Det är när hjärtat jobbar snabbt och blodet förs genom kroppen snabbare, som vi kan känna en hög puls.
Hjärtat är indelat i två halvor. Detta gör så att hjärtat jobbar smidigare och effektivare eftersom de båda jobbar samtidigt. Dessa halvor består var och en av ett förmak (dit blodet kommer) och en kammare (som gör så att blodet pumpas vidare). Mellan dessa två delar så finns det en vägg och mellan hjärtats hålrum finns det klaffar som öppnas och stängs vid sammandragningarna.
Det finns även två extra viktiga klaffar i hjärtat. Dessa klaffar sitter mellan förmaken och kamrarna. Utan dessa klaffas så skulle blodet färdas åt fel riktningar.
Jag ska berätta om två olika typer av klaffar:
Segelklaffar är de som jag berättade tidigare om som gör så att blodet strömmar i rätt riktning. När hjärtat drar ihop sig så spänner klaffen till sig så att den blir tät.
Fickklaffarna finns där aorta lämnar vänster kammare. Fickklaffar är effektiva och regerar när blodet försöker ta motsatta vägen och de öppnas endast när blodet pumpas ut ur kamrarna.

Blodkärlen

Blodkärlen är viktiga eftersom det är de som för blodet ut i kroppen och tillbaka. Det finn tre stycken olika slag av blodkärl som är: artärer, kapillärer och vener.

Artärerna

Artärer innehåller tjocka lager av glatta muskelceller och elastiskt bindväv, de har därför tjockare väggar än venerna. Anledningen till detta är för att artärerna ska kunna vara töjbara och kunna ta emot och transportera blod till hela kroppen. Deras uppgift är att föra blodet ifrån hjärtat och ut till kroppen.
Varje gång det pumpas ut i artärerna så blir artärerna större och det är det som gör att vi känner vår puls.
Dess väggar innehåller ju glatta muskler, och därför så förändras blodkärlens diameter när muskulaturen drar ihop sig eller är avslappnad. Om vårt ”stressystem” är aktivt så blir våra kärl trängre, och då minskar blodflödet till alla vävnader. Om vi är mindre aktiva så blir det tvärtom. Vårt blod styrs till de mest behövande organen eftersom att vårt blodflöde kan regleras genom enskilda kärl.

Kapillärerna

Dessa väldigt små blodkärl är de som binder artärerna och venerna. Vätska, näringsämnen och avfallsprodukter kan lätt passera mellan vävnaderna eftersom kapillärernas väggar bara består av ett tunt cellager.
Venerna

När blodet ska tillbaka upp till hjärtat så förs det via vener som har tunnare väggar än artärerna. Dessa vener har små invändiga klaffar som förhindrar blodet att föras åt fel riktning. Dessa klaffar fungerar så att när musklerna klämmer ihop venerna så förs blodet uppåt mot hjärtat. Därför är det viktigt att man motionerar så att muskler spänns, blodet förs igenom klaffarna och mot hjärtat, det är detta som påverkar blodcirkulationen positivt.
Venerna brukar ofta ha kontakt med varandra och de bildar nätverk i kroppen.
Blodet
Blodet är mycket viktigt för oss människor eftersom det har så många funktioner i kroppen. T.ex. att ge syre och näring till cellerna, ta med avfall från cellerna, en del av immunförsvaret och håller den rätta kroppstemperaturen. Blodet innehåller blodkroppar och blodplasma. Det är blodplasman som gör att blodet blir flytande och det är blodkropparna som gör att blodet får den röda färgen. Blodet innehåller 55 % blodplasma och 45 % blodkroppar. Blodplasman består av 90 % vatten och resten är salter, proteiner och även andra ämnen.
Immunförsvaret är det som försvarar vår kropp från bl.a. virus och bakterier.
Blodkroppar
Röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar är alla blodkroppar med olika funktioner och uppgifter. Dess livslängd är inte särkilt lång. De bildas i den röda benmärgen. Där bildas en ursprungscell som efter ett tag blir mogen och blir sedan olika blodkroppar. Vita blodkroppar bildas även i lymfkörtlarna. Det är mjälten och levern som tar hand om de förbrukade blodkropparna.
Röda blodkroppar
Struktur: Röda blodkroppar har lätt att forma sig eftersom att de ska ta sig fram till små kapillärerna . Röda blodkroppar är runda och platta. I mitten är de tunna och runt omkring är de tjocka. Nästan ¼ av alla celler är blodkroppar. Anledningen till att röda blodkroppar inte har någon ämnesomsättning(som andra celler) är den att de inte har någon kärna eller cellorgan. Dessa blodkroppar innehåller hemoglobin, som skapar den röda färgen. Hemoglobin kan lätt ge och ta med sig syre och är därför en fördel vid syretransporten till cellerna. För att hemoglobinet ska kunna ta upp och transportera syre så måste kroppen ha tillgång till järn.

Blodplättar
Man kan egentligen inte kalla blodplättar för celler eftersom de endast är en del av en stor cell. Denna cell som kallas för megakaryocyt finns i benmärgen och det lämnar ifrån sig små celldelar som finns i blodet. Det bildas upp till 6000 blodplättar av en megakaryocyt. Bara för att blodplättarna inte är riktiga celler så betyder inte det att de är oviktiga, de är tvärtom väldigt viktiga eftersom det är dem som gör så att våra sår läker. Detta eftersom att de innehåller ämnen som gör så att såret läker. Om vi skadar t.ex. ett blodkärl så drar muskulaturen ihop blodkärlets väggar och därför så minskar blödningen. Sedan så fastnar blodplättarna vid den skadade väggen. Därefter blir blodplättarna klibbiga p.g.a. att kroppen bildar ämnen vid det skadade området. Blodplättarna bildar ämnen som gör så att det bildas fler blodplättar och dessa gör så att det bildas en slags kork som gör så att hålet täpper till hålet. Dessa ämnen påverkar den glatta muskulaturen i blodkärlets väggar så att kärlet dras ihop.
Vita blodkroppar
Vi har tidigare sagt att de röda blodkropparna är små eftersom de varken har cellkärna eller cellorgan, men det har de vita blodkropparna och är därför större. Deras uppgift är att skydda kroppen mot alla infektioner och främmande ämnen. Det finns olika sorters vita blodkroppar bl.a. granulocyter, lymfocyter och monocyter.
Vad händer i kapillärerna?
Blodet från hjärtat förs via den lilla artären och sedan ut till cellerna. Därefter förs det via kapillären där det tar upp avfallsämnen och ger syre och näring. Blodplasman kan nå alla celler via kapillärernas väggar. Blodplasman som trängt sig ut ur kapillärerna väggar bildar vävnadsvätska. Vissa delar av vävnadsvätskan tas upp av kapillären och andra delar sugs upp av lymfkärl (ett annat kärlsystem). Sedan så förs det syrefattiga blodet via venen tillbaka upp till dess ”avgångsstation”.
Lymfa
Den vävnadsvätskan som blir kvar sugs upp av ett kärlsystem som kallas för lymfkärl. Lymfa är en vätska som renar vävnaderna och håller dem bakteriefria. Lymfa kan bara föras åt ett håll, ifrån vävnaderna och därför så har lymfkärlen likadana segelklaffar som venerna har. Lymfkärlen tillhör även immunförsvaret. Lymfkörtlarna innehåller väldigt många vita blodkroppar och dessa används vid infektioner. T.ex. när vi får ont i halsen så känns våra körtlar svullna och detta beror på att de vita blodkropparna jobbar för att förhindra infektioner.
Kroppens förvar
Våra kroppar skyddar oss för att virus och bakterier inte ska göra någon större skada.

En vit blodkropp som angriper bakterier.

Virus förökar sig snabbt i våra vävnader och bildar (giftiga ämnen)toxiner. Inkubationstid kallas den tiden som det tar för bakterien eller viruset att bryta ut så att våra kroppar känner av det.
Kroppens olika försvar är det yttre försvaret och det inre försvaret. I det yttre försvaret så skyddas vi av huden och slemhinnorna. Utan dem skulle bakterier kunna ta sig in i kroppen hur lätt som helst. Man kan kalla det för kroppens ”mur”. Men bakterier kan komma igenom denna mur om vi t.ex. skurit oss och det blir ett sår. Då kan bakterier ta sig in från den yttre världen. Vårt inre försvar är våra vita blodkroppar. Om det har bildats bakterier på ett ställe i kroppen så ökar mängden vita blodkroppar och de förs med blodet. Och när dem närmar sig bakterierna så lämnar de vita blodkropparna strömmen och fortsätter på egen hand till vävnaden som blivit ”attackerad”. Sedan måste de tränga sig igenom kärlväggarna och vidare till bakterierna. De äter sedan bakterierna.
Antikroppar

De vita blodkropparna klarar inte av allt själva utan de måste ha hjälp. Nu börjar kroppen känna av infektionen och man kan känna sig sjuk. Antikroppar skapas av de vita blodkropparna när de behöver hjälp med att skydda kroppen mot bakterierna. Nu när de vita blodkropparna har fått hjälp av antikropparna med att besegra bakterierna så börjar kroppen känna sig bättre.

Immunitet

Det blir mycket ”rester” av de antikropparna som de vita blodkropparna har bildat. Dessa antikroppar är kvar i kroppen, så om vi blir smittade av samma virus igen så vet blodkropparna hur de agerade och därför så behöver vi inte bli sjuka igen. Man brukar säga att man är immun mot det smittämnen. Då har kroppen bildat ett immunförsvar. Om smittämnet attackerar igen så tillverkar de vita blodkropparna stora mängder antikroppar. De vita blodkropparna kommer ihåg hur de ska tillverka antikropparna för bästa effektivitet.
Detta är anledningen till varför vi ibland bara kan få en smitta en gång, t.ex. vattenkoppor.

Vaccinering

Vaccinering innebär att man ”ger” en person en smitta, så att kroppens vita blodkroppar bildar antikroppar för att skydda oss mot denna smitta. Men smittan bryter aldrig ut och mängden smittämnen är inte särskilt stor. Då har kroppen bildat ett immunförsvar av detta smittämne utan att vi blivit sjuka.


Serumbehandling

Serumbehandling är ungefär samma sak som antikroppar, de fungerar likadant men skyddar bara kroppen tillfälligt. Detta är bra om man t.ex. ska på en resa men man hinner inte vänta till antikroppar ska bildas, då är det bra om man har ett tillfälligt immunförsvar.

Sänkan

När kroppen blir infekterad så bildas det fler vita blodkroppar och många antikroppar kommer ut i blodet. Blodplasmans innehåll förändras även så att blodets blodkroppar sjunker snabbare än vanligtvis ned till botten.
Man kan kolla om man har en infektion genom att mäta sänkan.
Sänkan är ett hjälpmedel för läkare som vill ta reda på diagnosen. Man mäter den genom att först och främst ta ett blodprov, blodet behandlas med salt så att det inte ska levra sig. Man häller sedan blodet i ett rör och låter det stå i 60 min. Då kan man se att de röda blodkropparna sakta sjunker nedåt och om man har en infektion så bildas de klumpar av de röda blodkropparna och de sjunker snabbare. Efter ca 60 min så mäter man vätskan som ligger på ytan.

Antibiotika

Antibiotika kan vara bra när man har t.ex. lunginflammation, då får man ta penicillin. Men om man tar för mycket antibiotika så kan bakterierna som orsakat sjukdomen börja tåla antibiotika (bakterierna blir resistenta) och den har då ingen verkan.
Men antibiotika fungerar bara som skydd mot bakterier. När vi t.ex. blir förkylda eller får halsfluss så är det onödigt att ta antibiotika eftersom den inte verkar på virus.
Man kan säga att virus är en bakterie utan eget liv, som är mycket mindre en än bakterie. När viruset tar sig in i en levande cell i kroppen så säger viruset till cellen att skapa flera virus och på så sett sprids viruset.

Allergi – immunförsvar

Det som har förändrats när man blir allergisk är att immunförsvaret i kroppen överreagerar på ett speciellt ämne. Allergen kallas det ämnet som från början framkallar allergin. När vi får en infektion så bildas ett ämne som heter histamin, detta är ett ämne som får blodkärl att vidgas och läcka vätska. Detta gör så att det blir lätt för de vita blodkropparna (som bl.a. förvarar oss)att ta sig ut i blodkärlen och förhindra de organismer som har skapat denna infektion. Vissa ämnen som framkallar olika allergier kan locka de vita blodkropparna att sprida sig med proteinet immunglobulin E. Dessa är antikroppar som sätter sig på mastceller som bildar histamin. Sedan så avges en stor mängd histamin eftersom mängden frigjorda antikroppar var stor.
Nu så reagerar kroppen på allergin och vart på kroppen allergin utbrister beror på vart histaminet får blodkärlen att bli inflammerade.
Om hestaminet släpps ut i t.ex. näsan, så får man hösnuva och släpps det ut i luftrören så får man astma.

Vad händer när man blir allergisk?
Antikropparna som bildas skyddar histamincellen när antigenerna tar sig igenom slemhinnan. Efter ett tag så sitter det många antikroppar på histamincellen och slemhinnan har nu blivit överkänslig mot antigenerna. Histaminet kommer nu ut från cellen och ut i slemhinnan. Så nästa gång antikropparna stöter ihop med sitt antigen så binds antikropparna och antigenerna. Då signaleras detta till cellen att släppa ut hestamin från hestamincellen.

Blodgrupper

Blod är indelat i fyra grupper. Dessa fyra grupper är nästan likadana bara att de har lite olika innehåll. Man har den blodgrupp man föds med hela livet. Det finns många system som man kan dela in blodgrupperna i, Rh och AB0 är två utav de.
AB0
Det finns fyra olika grupper i AB0 systemet, A, B, AB, 0. Det är antigenerna i de olika blodgrupperna som skiljer dem åt. Dessa antigener sitter på blodkropparnas yta. Man kan jämföra antigenerna med markörer som visar vilket slag den röda blodkroppen är utav. De som tillhör blodgrupp A har A antigener, de som tillhör blodgrupp B har B antigener och de som tillhör AB har både A och B antigener. De som har blodgrupp 0 har varken A eller B. Om man blandar dessa blodgrupper hur som helst med varandra, så bildar de vita blodkropparna fler antigener som attackerar de okända antigenerna. Det är därför det finns ett system som visar hur man kan ge och ta blod från varandra. Det är väldigt farligt om man ger fel blod till fel person eftersom de röda blodkropparna då klumpar ihop sig och spricker, det kan vara livshotande.
(Det bästa är om man får blod från samma blodgrupp som man själv har).
A kan ge blod till: Sig själv och AB
0 kan ge blod till: Samtliga blodgrupper
B kan ge blod till: Sig själv och AB
AB kan ge blod till: Sig själv
I blodplasman finns det antikroppar som är riktade mot blodkroppar med en typ av antigen.
Vi säger att man t.ex. har blodgrupp A, då har man antikroppar som förvarar mot B blodkroppar i blodplasman. De antikropparna kallas för anti B, de personer som har blodgrupp B har antikroppar som kallas anti A i sin blodplasma. Blodgrupp 0 har både anti A och anti B, medans blodgrupp AB varken har antikroppar riktade mot A eller B blodkroppar.
Rh
Rh-systemet är ett annat system som endast har två grupper, en positiv (+) och en negativ(-).
Ett annat antigen heter Rh antigent och de som har dessa antigen så är man Rh+ och annars så är man Rh-. Vid vissa tillfällen så ersätter man bokstäverna Rh + och Rh– med D + och D- eftersom att D antigenerna är de viktigaste inom Rh systemet.
Så här ser systemet ut för hur man kan ge och ta blod från varandra inom Rh systemet.

Rh+ ger blod till: Rh+
Rh- ger blod till: Rh+ och Rh-
Sjukdomar
Förr i tiden så var sjukdomar väldigt vanliga eftersom vi människor inte visste hur vi skulle äta och leva ett sunt liv. Men nu har vi lärt oss det och vi har även bra forskare som kan bota våra sjukdomar. Hjärt- och kärl sjukdomar är den vanligaste dödsorsaken i Sverige, men forskningen går framåt och framåt hela tiden. Högt blodtryck och höga blodhalt fetter är väldigt vanligt men man kan ta tabletter för att förhindra att få en t.ex. stroke som man kan få när man har högt blodtryck.
Högt blodtryck
Högt blodtryck (hypertoni) uppstår oftast hos äldre personer. Detta är en väldigt allvarlig sjukdom om man inte behandlar den, det innebär att man rör på sig och förändrar de dåliga matvanorna. Om man inte tänker på detta finns risken att man kan drabbas utav stroke eller hjärtinfarkt. Vissa som är drabbade av högt blodtryck tar även en medicin mot detta.
När blodet går igenom hela kroppen uppstår ett tryck, det är detta som kallas för blodtrycket. Övertryck kallas det när hjärtat drar ihop sig och trycket är som högst. Blodtrycket sjunker mellan sammandragningarna av hjärtat och når sin lägsta nivå som kallas för undertrycket.
Åderförkalkning
Åderförkalkning brukar ske i kroppens pulsådror och artärer hos vuxna. Åderförkalkning kan man få när maten innehåller mer fett än behövande. Blodkärlens väggar blir tjockare och hårda p.g.a. fettlagring. Den vanligaste hjärtsjukdomen i Sverige är kranskärlssjukdomen, när hjärtats kranskärl drabbas av åderförkalkning. Det är kranskärlen som försörjer hjärtat med blod. Lindrig återförkalkning brukar ej ge större besvär men när kranskärlens trånga väggar svårt låter blodet passera så kan man vanligtvis få kärlkramp.
Kärlkramp
Om man har förträngning i någon artär så leder det till kärlkramp, det är åderförkalkningen som orsakar denna förträngning. Anledningen till att man får kärlkramp är att det passerar för lite syre genom kranskärlen och då blir det syrebrist i hjärtat. Det är då man börjar få kärlkramp. Symtom är bl.a. bröstsmärtor och men blir lätt andfådd.
Blodpropp
När en blodpropp levrar sig så blir den som en klump och sätter stopp för ett blodkärl. Detta påverkar blodcirkulationen negativt eftersom blodet då inte kan nå alla celler som behöver syre och näring. Det är väldigt vanligt med blodproppar i benen. Det finns olika sätt att behandla en blodpropp. Man ska t.ex. alltid ha aktiva benen så att de rör sig och rökning hjälper blodproppen att utvecklas så man ska inte röka. Det finns även medicin man kan få av läkaren för att förhindra en blidpropp. Den medicinen gör så att blodet blir tunnare och det blir lättare för blodet att passera genom blodkärl.
Hjärtinfarkt
Hjärtinfarkt orsakas utav att det blidas en blodpropp i hjärnan. Detta anfall kan komma direkt helt utan förvarning och den kan vara livsfarlig. Många dör av hjärtinfarkt men de allra flesta lever ett helt normalt liv efter en hjärtinfarkt. Det som händer när man får en hjärtinfarkt är att det bildas en blodpropp som blockerar för en kransartär. Då är det bara ett litet kärl som är skadat men det finns många hjärtmuskelceller som försörjer sig på just detta kärl. Hjärtmuskelcellerna dör sedan av syrebrist eftersom kärlet inte levererar syret. Nar man har en hjärtinfarkt så är vanligaste symtom är: ont i bröstet, illamående och kallsvett.
Stroke
Man kan ungefär säga att en stroke och en hjärtinfarkt är likadana, det enda som skiljer dem åt är att när man får en stroke så får man blodproppen i hjärnan i stället för hjärtat. Men det finns två olika sorters stroke, ena är när man får en blodpropp och andra är när man får en hjärnblödning. Hjärnblödning får man t.ex. av hårda slag mot huvudet då blodkärl brister. Den kombinationen av sjukdomar som oftast ger stroke är högt blodtryck och återförkalkning.
Hjärtats klaffar
Ibland kan det uppstå olika fel i hjärtats klaffar, t.ex. att blodet rinner tillbaka så att klaffen inte riktigt stängs när blodet förts igenom den. Vissa har klaffar som är för hårda och knappt kan öppnas av blodets strömmande tryck. Hjärtat får i båda dessa lägen jobba hårdare och det blir då utslitet. Numera så kan man fixa dessa problem genom att operera bort de dåliga klaffar och sätta in konstgjorda klaffar.
Ändrad hjärtrytm
Vissa har ett hjärta som slår i olika takter varje slag, ibland för snabbt och ibland för segt. Detta kan man lösa med medicin eller en pacemaker. En pacemaker är som ett konstgjort hjärta som sänder ut impulser till hjärtat så att hjärtat vet hur de ska slå. Man placerar den under huden och den har trådar som förs ner till hjärtat genom blodkärl.
Sömnapné
Sömnapné märker man att många folk som snarkar har. Det innebär att man snarkar och även gör uppehåll under andningen i sömnen. Central och obstruktiv är två olika sorters sömnapné. Obstruktiv sömnapné är den vanligaste och den är baserad på att bröstkorgrörelserna fortsätter under hela andningsuppehållet. Om man t.ex. sover på en dålig ställning så kan det vara svårt att dra in luften genom näsan eller munnen. Anledningen till att det kan vara svårt att andas in luften är att de övre luftvägarna är för trånga. Om man snarkar så är det ett symtom som visar att man har trånga övre luftstrupar. Om man inte behandlar detta så är risken stor att man hår hjärt- och kärlsjukdomar och bl.a. höjt blodtryck.
Blodbrist
När man har blodbrist innebär det att man har för lite järn i kroppen och detta kallas för järnbristanemi. När man har anemi så betyder det att kroppen får för lite syre och det visar kroppen genom att man bl.a. blir trött, blek, yr, huvudvärk och ibland andfådd. Anemi innebär alltså att kroppens mängd hemoglobin och antalet röda blodkroppar sjunker (Hb värdet sjunker). Blodbrist kan även innebära att det finns för lite hemoglobin och röda blodkroppar. Man bota detta genom att ta järntabletter.
Åderbråck
Åderbråck börjar med att man är för inaktiv och är still för det mesta. Därför måste man röra sig för att blodcirkulationen ska komma igång. Man kan säga att åderbråck är utvidgade och större vener som kan uppstå i alla sorters vener men är vanligast på benen. Åderbråck brukar oftast vara någonting man lider utav smärta. Man känner åderbråck som: trötthet i benen, kramp i vaderna, svullnade ben p.g.a. dålig blodcirkulation. Man behandlar detta med hjälp av stödstrumpor eller förband. Detta hjälper inte mot skadan utan bara för behaglighetens skull. Om man vill bli av med skadan så opererar man oftast bort de vener som är skadade. Man kan även spruta in ämnen som gör så att problemet löser sig. Om man inte behandlar åderbråck så kan du utvecklas till en kärlinflammation.
Leukemi
När man har leukemi så är det alltså de vita blodkropparna som är drabbade av cancer. Sjukdomen leukemi är indelad i två delar: kronisk leukemi och akut leukemi.
Akut leukemi
Det finns olika typer av akut leukemi och de heter lymfatisk, som är vanligt hos barn och myeloisk, är vanligt hos vuxna. Det som bildar sjukdomen är egentligen benmärgen eftersom den okontrollerat bildar vita blodkroppar. Vita blodkropparna mognar inte som de egentligen ska göra. De tränger bort de normala, specialiserade cellerna i blodet och i benmärgen. Det man vet hittills är att det är giftiga kemiska ämnen och farliga strålningar som skapar sjukdomen. Ju yngre man är desto större chans finns det att man kan bli botad mot denna sjukdom.
Symptom på akut leukemi är bl.a. trötthet, blekhet, infektioner, hög feber, näsblod och smärtor i lederna. Man kan behandla akut leukemi, man ger då patienten giftceller. Målet är att ta bort de celler som inte är friska i benmärgen så att de normala blodkropparna åter kan bildas fullt ut.

Kronisk leukemi
Även kronisk leukemi finns i två former med samma namn som akut leukemi, lymfatisk och myeloisk. De som lever med lymfatisk leukemi lever ett ganska normalt liv utan särskilt många konsekvenser. Den sjukdomen behöver ingen direkt behandling. De som lever med myeloisk leukemi har inte samma vita blodkroppar som är sjuka utan deras är annorlunda.
Symtomen för kronisk leukemi är trötthet, dålig aptit, viktminskning. Det är blodbristen som bidrar till trötthet.
Andningen
Vi andas eftersom alla organ som kroppen innehåller ska få syre, de skulle inte fungera utan syre. Cellerna behöver även celler vid förbränning av födan så att de kan arbeta. När cellerna förbränner födan så behöver de något som fraktar iväg avfallen (koldioxid), blodet. Blodet tar alltså med sig syrerikt blod genom hela kroppen och lämnar över det till cellerna och de tar med sig cellernas koldioxid avfall. Så andningen är viktig för att cellerna ska kunna arbeta.
Såhär går det till: syre kommer till lungorna och därifrån får blodet sitt syre som ska transporteras runt i kroppen. När syret kommit ända fram till kapillärerna så lämnar ca 25 % av blodet banan som de följer runt kroppen och går ut till behövande organ och vävnader. De som blir kvar sparas så att det kan komma till användning när vår syreförbrukning ökas och vi får syrebrist.
Så går andningen till: vi använder näsan eller munnen när vi andas, oftast näsan när vi sover, och oftast munnen när vi anstränger oss. När vi tar ett djupt andetag så lyfts våra revben upp och mellangärdet sänks, utrymmet i bröstkorgen ökas även. Detta leder till att trycket i lungsäckarna sjunker och utrymmet i lungor blir stora. Luften som man nu har sugit in når lungblåsorna. De musklerna som gjort så att bröstkorgen utvidgas slappnar av när vi andas ut och därför sänks även bröstkorgen.
När vi anstränger oss och vårt muskelarbete jobbar hårt så ökar förbränningen i muskelcellerna och de behöver därmed mer syre, de ger även mer koldioxid till blodet. Eftersom det är mer koldioxid i blodet än vanligtvis så blir andningen både djupare och snabbare tack vare andningsmusklerna. Därför så får blodet mer syre att transportera ut till muskelcellerna.
Luftvägarna
Lungornas uppgift är att ta upp syre och transportera det till blodet. Det är luftvägarna som transporterar till och från lungorna och värmer även upp luften som vi andats in och gör den fuktig. Detta eftersom våra känsliga lungor inte ska skadas. Det är luftvägarna som transporterar det syre som vi har andats in. Syret passerar näsan, bihålorna, svalget, struphuvudet, luftstrupen, bronkerna och luftrören.
Näsan: näsan består av brosk och ben, inuti näsan så finns det en vägg som skiljer de två näshålorna ifrån varandra. Näsans väggar är alltid fuktiga eftersom det förekommer slem från slemhinnorna. Hårstråna som finns inuti näsan fungerar som ett luftfilter så att inte smuts kommer in och på näsans sidoväggar finns även tre näsmusslor. Näsans nedre del är som ett tak för munnen. Om man skulle ta bort den nedre delen av näsan så skulle näsan och munnen vara ett gemensamt rum. Ibland när man är magsjuk så kan man spy, och sedan snyta ut en del mat från näsan, detta eftersom näsan och munnen är som två ”rör” som går ihop med varandra. Inuti näsan finns det en slemhinna som är viktig för att luften som vi andas in ska bli varm och fuktig. Detta sker eftersom det finns små blodkärl som ligger under slemhinnan och dessa kärl finns runtomkring näsmusslorna.
Struphuvudet: det består av broskdelar, det är dessa som bildar ingången till luftstrupen. Dessa broskdelar håller sig på plats med hjälp av olika ledband. Struphuvudet är i en bindvävshinna som sitter fast i tungbenet.
När man t.ex. sväljer mat så öppnas både struplocket och tungbenet. Struplocket sitter som ett lock på struphuvudet så att maten som man sväljer ska komma till matstrupen och inte luftstrupen.
Luftstrupen: Efter struphuvudet så kommer luftstrupen som delar upp sig i två luftrör som leder till varsin lunga. Inuti luftstrupen så är det slemhinnor av samma sort som finns i alla andra andningsvägar. Luftstrupens vägg har broskringar som grund och dessa hålls ihop av bindväv och glatta muskler. Flimmerhår är de som skyddar våra slemhinnor av att medföra smuts som kommer ner i t.ex. luftrören. Dessa flimmerhår finns på slemhinnan och är ytterst små. Smutsen som flimmerhåren stoppar förs ut genom kroppen när vi t.ex. hostar eller snyter.


Luftrören: när inandningsluften har kommit ända ner till lungorna så fortsätter de att dela sig i små ”grenar” som innehåller för att rören ska vara utspända. Dessa granar delas in i mindre grenar (som ett träd) som inte har brosk på utsidan. Längst ut i dessa grenar så slutar de allra minsta grenarna i lungblåsor.
Stämbanden: De är långa, utspända och elastiska som slappnar av och spänns beroende på om brosken rör sig. Det finns ett mellanrum mellan dessa stämband, detta lilla mellanrum utvidgas när vi andas fritt utan att prata och röstspringan är vidöppen. Men när vi pratar eller sjunger så spänns dessa två ihop och kommer allt närmare varandra och luften från lungorna pressas ut mellan dem.
Vad händer med stämbanden när vi sjunger? Jo, luften i lungorna pressas ut genom struphuvudet och gör så att stämbanden svänger och vibrerar, även luften från lungorna börjar svänga och ljudet blir allt starkare av hålrummen i bröstkorgen, munnen, näsan, bihålorna och svalget. Vi uttalar orden med hjälp av kinderna, tänderna, läpparna och tungan, försök t.ex. säga ”T” utan att använda tänderna.
Gasutbytet: lungorna är uppbyggda av vävnader med lungblåsor som innehåller luft. Lungblåsornas väggar består endast av ett tunt lager platta celler, eftersom att syre och koldioxid lätt ska kunna passera genom dessa. Runt om lungblåsorna så finns det ett kapillärnät. Blodet i dessa kapillärer innehåller mängder av koldioxid, som förs genom lungartärerna och sedan ut till lungorna. Koldioxiden från kroppens vävnader och celler, kan finnas både i blodet eller vara bundet till hemoglobin. Sedan så passerar koldioxiden lungblåsornas väggar till lungorna. För att de ska kunna passera lungblåsans vägg så måste den alltid vara fuktig. Efter detta så andas vi ut och vi blir av med koldioxiden i kroppen tills vi andas igen.
Sjukdomar i luftvägarna
Sjukdomar och infektioner i luftvägarna kan vara väldigt besvärliga och orsakas av att slemhinnorna i våra luftvägar är väldigt varma och fuktiga. Detta leder till att det bildas bakterier eller virus. Våra slemhinnor släpper lätt in bakterier och giftiga ämnen i vårt blod.
Luftvägsinfektion
Luftvägsinfektion är en s.k. förkylning, när man är förkyld så är det virus som har attackerat näsan och svalgets slemhinnor. Några dagar efter förkylningen så känner man av symtom som, snuva, täppt i näsan, lite feber och man kan även få lite ont i halsen. Förkylning försvagar motståndskraften som leder till att svalget, luftröret, mellanörat och näsans bihålor angrips.
Halsfluss
Halsfluss är en infektion där tonsillerna (halsmandlarna) attackeras av virus eller bakterier. De blir därmed svullna och röda och svår smärta i halsen när man sväljer, man får ofta även hög feber. Om det är bakterier som har attackerat tonsillerna så brukar man bota det med antibiotika. Om det är virus så kan man inte det bota det med antibiotika så det går över av sig självt. Följdsjukdomar efter halsfluss är mycket vanliga då man bl.a. får halsböld, värk i lederna och njurinflammation.
Körtelfeber
Epstein Barr är ett virus som orsakar körtelfeber och är vanligt vid 9 års ålder. Man blir smittad i kontakt med andra personer när man t.ex. kysser och utbyter saliv. När man har blivit smittad så sprids viruset ut i blodet och de vita blodkropparna och sedan förs det till lymfkörtlarna, mjälten och levern. Detta är anledningen till att levern kan påverkas av infektionen. Ibland kan även mjälten påverkas och svullnar infektionen. Viruset sätter sig kvar i kroppen efter att man har blivit frisk. Det tar ungefär 2-3 veckor att bli frisk från en körtelfeber men trötthet sätter sig i kroppen även efter sjukdomen. Man kan inte ta antibiotika till detta eftersom det är ett virus och man måste låta det gå över av sig självt.
När barn blir smittade så är det som en vanlig förkylning men allt svårare om man får det i tonåren då man kan få huvudvärk, halsont, feber, svullna lymfkörtlar, stora halsm...