Hur människan utvecklats

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Vår utveckling till det vi är idag började enligt forskare och arkeologer med Lucy. På den tiden levde man ganska mycket som apor, förutom att man mestadels gick upprätt. Eftersom man gick upprätt hade man händerna fria och kunde letade föda på marken samt ta hem föda vilket jag förmodar är av jakt och fiske till boplatsen. Man kunde också tillverka redskap vilket hjälpte dom i vardagen.
Senare utvecklades vi till Homo Sapiens, då levde man i grupper på ca 30 personer. Man delade på födan, alla fick äta av bytet – inte bara dom som jagat. Det tros vara orsaken till att det mänskliga samhället uppkommit.

För ca 100 000 år sedan levde neandertalarna, dom var den starkaste typen av människor som någonsin funnits och hade större hjärna än oss. Dom jagade och följde bytet dit det gick, hade med andra ord ingen fast bostad. Neandertalarna använde stenverktyg som handyxor och skrapor.
Neandertalare begravde dessutom den som dött tillsammans med verktyg och annat som skulle kunna vara till nytta i ett nytt liv. Antagligen trodde man på ett liv efter döden.

Cro-Magnonmänniskan levde för ca 35000 år sedan, dom var till väsentliga delar lika oss och hade något större hjärna än dagens människor. Dom levde på jakt men åt också växter. Vapen och verktyg gjorde dom i ben och flisa.
Dom bodde i någon form av hyddor, där dom målade väggarna. Motivet var ofta andar.
På gravplatser har man funnit smycken, jaktvapen och olika verktyg bland skeletten vilket tyder på rituella begravningar. Cro-Magnonmänniskorna hade stark sammanhållning och tog hand om sjuka, skadade samt gamla i gruppen.

På stenåldern, ungefär för 5200 år sedan levde Ismannen. Han hade vandrat uppför branterna 3200 meter upp i alperna. Han la sig ner för att vila och somnade, snön föll och frös sedan till is. Djupfryst och täckt av snö bevarades sedan mannen tills han hittades 1991. Han var då den första och ända bevarade människan från stenåldern – till och med inälvorna fanns kvar.
Han hade tre revben brutna och i nedre delen av ryggen, på vaderna och händerna fanns sjukliga förändringar. På dessa ställen hade man tatuerat grupper av korta streck som antagligen skulle bota det onda. Det tyder på att man hade en tro, på gott/ont och antagligen var man då religiös. ...