Bokrecension: Författar porträtt och analys Herr Arnes Penningar av

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Den 20 november, 1858 föddes Selma Lagerlöf på Mårbacka i Östra Ämterviks socken i Värmland. Hon bodde och växte upp med sina föräldrar och sina fyra syskon på Mårbackas herrgård. Vid tre års ålder drabbades hon utav plötslig förlamning i båda benen, men det försvann lika fort som det kom, men hon hade dock svårigheter att leka som andra barn under sin uppväxt pga. bensjukdom.

Då det nya folkskolesystemet inte var fullt utvecklat så fick Selma och hennes syskon undervisning i hemmet, både i engelska och i franska.

I tidig ålder, när Selma var sju, så läste hon sin första roman- Oceola utav Mayne Reid, och redan då hade hon bestämt sig för att bli författare. Vid 10-års ålder blev Selmas far sjuk, så hon läste igenom hela bibeln vid hopp om att det kunde hjälpa fadern. Selma författade även en längre dikt om herrgården i Mårbacka vid 12- års ålder, och hon fortsatte att författa verser under sin uppväxt.

Selma tillbringade några år som hemmadotter innan hon mot faderns vilja flyttade till Stockholm och började vid Högre Lärarinneseminariet, under hennes utbildningsår så fick Mårbacka säljas och hennes far dog 1885.

Under de år hon läste litteratur så påmindes hon om de goda människorna som fanns i Värmland. Hon såg Sagan, boken hon skulle skriva om folket i Värmland. Hennes bok publicerades några år senare.

Efter hennes utbildning så fick Selma arbete på Elementarskolan för flickor, hon uppskattades mycket väl då hon hade en förmåga att berätta saker på ett fängslande sätt.

Selma Lagerlöf var första kvinnliga mottagaren utav Nobel priset i litteratur år 1909.



Under perioden 1891- 1945, som författare, lyckades hon producera 35 stycken böcker. De mest kända som Selma har skrivit är:

Nils Holgerssons Underbara Resa, (1906 och 1907) som från början var tänkt att användas i skolor som en geografi bok genom Sverige. Den handlar om Nils Holgersson som reser på en gås genom hela Sverige.

Gösta Berlings saga (1891) handlar om en präst som tvingas avgå då han missbrukar alkohol.

Jerusalem (1901 och 1902) är också en utav Selmas mest kända böcker, den handlar om ett par bönder som flyttar till Jerusalem där de väntar på ankomsten av Gud.

Kejsaren av Portugallien (1914) handlar om en pappa som inte gillar att dottern flyttar till Stockholm.



Selma var en mycket kreativ kvinna som redan under sin barndom gillade att skriva dikter. Hon hade ett sinne för skrivandet och kunde fånga läsarens intresse fort. Hennes vänlighet för andra människor och framförallt barn tror jag gjorde att många ville läsa hennes verk. Då det heller inte fanns så många författare som var autodikta under slutet av 1800-talet/ början av 1900- talet, så fanns ett högt intresse av att läsa deras böcker. Det fanns heller inte så många urval av böcker att välja bland, då författar fronten inte hade en så stor utbredd.



Herr Arnes Penningar

Boken Herr Arnes Penningar handlar om hur Solberga prästgård i södra Bohuslän plundras utav tre mördade. Herr Arne, som är medlem i prästfamiljen äger en stor kista med pengar, som under plundringen blir stulen. Alla på gården, utom Elsalill, en fattig flicka som också bodde där, mördades. Elsalill bosätter sig hos några bekanta till familjen och lever där ett bra liv, trots att saknaden efter familjen sårar henne varje dag. En dag så återuppstår prästfamiljen och Elsalill har blivit utvald att hämnas på mördarna. Genom Elsalills fostersyster som återuppstått får hon hjälp att hitta de skyldiga, men Elsalill möter ett problem hos mördarna då hon blivit förälskad i Sir. Archie, en utav de skyldige. Elsalill ställs nu inför ett val för vad som är viktigast för henne, kärleken eller den döda familjens hämnd.

Boken utspelar sig under 1500- talets Bohuslän, då Bohuslän fortfarande var norskt. Det förstår man genom första raden på sidan 1; ”På den tiden, då kung Fredrik den andre av Danmark regerade över Bohuslän...”. Boken är dock skriven några århundraden senare, det märks på språket i boken som är skriven på gammalsvenska. Det är många imperfektböjningar som slutar på t.ex. – o, som: Kommo, sprungo, (komma, springa).

Hela boken utspelar sig i Bohuslän, i staden Marstrand. Det är februari månad, det är vinter och isen ligger tjock på havet mellan Sverige och Danmark. Det förstår man när Torarin berättar för sin hund i början av boken att “... havet lär ha lagt sig inte bara i vikar och sund, utan långt utåt Kattegatt.” Marstrand ligger på en klippig ö och som jag förstått så är den känd som en blåsig stad. Desto längre in i boken man kommer så tunnas miljöbeskrivningen ut och man får rita sina egna bilder i huvudet om hur miljön ser ut. Selma nämner endast miljön om det är viktigt för någon händelse som t.ex. om Herr Arne och hans husfolks begravning. “... mot aftonen fanns där inte en tumsbredd snö, som inte hade blivit trampad av människor.” Hon knyter ihop ändarna och jag känner att det är ett bra slut som jag kan koppla till början. I boken står det att det är is på havet och i slutet står det att isen bröt upp och att havets portar var öppna, det var det enda jag gillade med boken.

Selma beskriver inte personerna i boken så väl, utan man får framkalla sin egen bild av hur personerna ser ut. Huvudpersonen är Elsalill, flickan som lyckas fly när deras gård blir plundrad. Elsalill är en flicka i ungefär 15-års ålder kan jag tro och hon verkar vara en sorgsen person som ser livet som jobbigt i allmänhet. Jag kan inte känna igen mig hos huvudpersonen särskilt mycket då deras levnadsstandard var helt annorlunda för århundraden sedan, och vi lever på ett helt annat sätt nu, vi tänker olika då det kretsar annorlunda saker runt om kring oss nu än då.

Det budskap jag tror Selma vill visa i boken är vikten av att göra det rätta, något som folket nu och, dem för hundra år sedan ständigt måste bli påminda om. Detta tycker jag visas på ett mycket bra sätt genom att man får följa Elsalill ända in i döden med all den heder hon då gjorde sig förtjänt av.
"Men allt som kvinnorna framskredo, så bröto storm och vågor in bakom dem och vräkte upp isen, där de nyss hade vandrat, så att, då de voro komna till Marstrand med Elsalill, stodo alla havets portar öppna.” (s. 73) Men även tror jag att hon vill meddela är att man bör, och även måste våga, motstå frestelser och istället göra det rätta. Detta tror jag att Selma valt att skriva om därför att det är ett ständigt aktuellt och viktigt ämne.

Jag tycker personligen att boken inte var bra alls, vilket jag tror mestadels att bero på att jag inte är så mycket för det onaturliga som Selma oftast brukar b...