Vad gör livet meningsfullt att leva?

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag tror att alla har en livsuppgift. Inte alla uppfyller den, för att den på olika sätt verkar oförnuftig eller ouppfyllbar. De som dock försöker uppfylla den tror jag mår bättre än andra. Jag tänker mig att livsuppgiften är en kombination av något man är bra på och något som man får glädje av. Det är ju också en funktion av varandra: det man är bra på finner man stimulerande och roligt, och det man tycker är roligt blir man ofta bra på, eftersom man gärna gör det ofta och därför blir allt bättre på det.
På så sätt håller jag med Sartre, Nietzsche och Kierkegaard om att var och en själv väljer vad som gör livet värt att leva; alla har olika livsuppgifter som de är ämnade att uppfylla, när de försöker göra det känner de lycka och stimulans – de känner att deras liv är meningsfulla.
Jag tror att alla innerst inne vet vilken deras livsuppgift är, men många ser den bara som en hobby och vågar inte satsa på den på allvar. Utöver själva livsuppgiften finns olika aktiviteter som utsöndrar glädjeämnen, uppmuntrar oss att göra saker som säkrar vår arts överlevnad. Exempel på sådana här aktiviteter är sex, att äta och att ta hand om barn. Detta fyller därför också livet med mening. Det är dels meningsfullt på individnivå, men också för hela mänskligheten.
Jag tror, på hedonistiskt manér, att det som är njutningsfullt är eftersträvnadsvärt: eftersom vi har ett belöningssystem som utsöndrar lyckokänslor när vi gör något som är viktigt för det större sammanhanget, guidar dessa lyckokänslor oss och uppmuntrar oss att göra meningsfulla saker för samhället. Dessa viktiga aktioner som kopplas till dessa härliga känslor fyller därmed våra liv med mening. Därför uppfattas relationer och att få barn som viktiga och meningsfulla upplevelser i livet.
Det jag tror är meningen med livet, är alltså kärlek, relationer, att bilda familj och att självförverkliga sig: uppfylla sin livsuppgift.
Harald Ofstad (1920-94), professor i praktisk filosofi i Stockholm, ansåg att ett liv är värdefullt om vi åtminstone till viss del lyckas förverkliga vissa värden, som inte bara är värdefulla för oss själva utan även för andra. (Levander, 101)
Det tror jag Ofstad har rätt i, eftersom vi får positiv bekräftelse från andra av att göra saker för samhället. Dessutom ger det en skön känsla, vi känner oss nyttiga: vi gör en positiv skillnad, vår tid på jorden går inte obemärkt förbi! Att göra någonting meningsfullt för samhället fyller därmed våra liv med mening.
Enligt Ofstad finns det fem primära värden:
’(I) att söka kunskap – nå fram till allt djupare och mer omfattande vetande om människan och naturen, (II) att försöka komma underfund med hur det är etiskt riktigt att handla, och handla så, (III) att skapa och uppleva det som har estetiskt värde, (IV) psykiskt och fysiskt välbefinnande och (V) att identifiera sig med sina medmänniskors väl och ve.
Allt annat är sekundärt.’
(Ur Ofstad Val och värde 1962)
Ofstad fortsätter med att säga att de första fyra värdena ”i någon mån kan ersätta varandra”. Den ene får ett meningsfullt liv genom konst, den andre genom vetenskap. (Levander 101)
Det här tycker jag stöder min tes, att alla har en livsuppgift, att endast en riktig syssla är nödvändig för att fylla vårt liv med mening. Vissa tycker om och är bra på konst, medan andras intresse- och kunskapsområde återfinns inom vetenskapen.
Värde II tror jag att välmående människor strävar efter automatiskt, men känner man sig sviken av livet försöker många ge igen på andra i form av destruktivt beteende exempelvis att tala illa om andra för att själv känna sig lite bättre. Det mår de knappast bättre av, de drabbas av dåligt samvete och andras avsky, när de mår ännu sämre behöver de än mer få utlopp för de dåliga känslorna, det hela resulterar i en ond cirkel. Värde IV där psykiskt välbefinnande är en del tror jag man får gratis om man förverkligar sig själv och känner sig älskad.
”Men det sista värdet, som ju inte är något annat än kärlek, är inte utbytbart. ’Utan förmåga till kärlek kan vårt liv aldrig bli optimalt värdefullt’, hävdar Ofstad.” (Levander, 101)
Jag tror, till skillnad från Ofstad att människan både behöver kärlek och att utföra sysslor som känns meningsfulla.
Att ha en bra relation och familj är fantastiskt, men utan stimulansen av att utföra ett jobb, en syssla som är självutvecklande och stimulerande, tror jag att man känner sig frustrerad eftersom man inte får utlopp för allt man kan göra, man får nog en känsla av att vara lite onyttig för samhället.
Att utföra en stimulerande, utvecklande syssla, men att inte ge och ta emot kärlek tror jag också ger en känsla av att man saknar något väsentligt. Däremot är det ju så att vi måste må bra privat för att kunna utföra vårt yrke eller studera etcetera. Känner man sig inte älskad är det svårt att må bra. Så skulle jag rangordna likt Ofstad, skulle jag hålla med om att kärlek är viktigare än att förverkliga sig själv och sina drömmar för att...