Bokrecension: mannen utan öde av Imre Kertész

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Mannen utan öde
Mannen utan öde var en bok som jag hade hört mycket om innan jag började läsa den, både negativ kritik och positiv kritik. Det negativa var att en del tyckte att boken var för komplicerad och för händelselös för att man skulle kunna ta till sig den och lära sig något av den. Men jag hörde också mycket gott om den, att den var minnesvärd och att språket var underbart. Jag fick den uppfattningen att det var en komplicerad bok med ett mycket intressant innehåll och att det var en utav de bästa skildringarna av andra världs kriget.

Boken är skriven i jag form och handlar om en ung judisk pojke under mitten av 1940-talet. Han beskriver väl de olika personerna i olika situationer.

I början utav boken verkar det som om han har haft icke judiska vänner innan kriget men när raserna delades upp har han slutat att umgås med dessa människor och i stället tvingats till att vara med judiska vänner. jag får den känslan av att det stör honom lite och att han har tvingats att dra sig till sin familj, han känner sig lite isolerad från hans tidigare liv.

Den bästa delen av boken är slutet det förändrar mitt sätt att se på boken. Vissa menar att man inte ska tala om slutet i en sammanfattning av boken men jag tycker att det var en så viktig del av den så jag nämner lite i alla fall.
Att han kommer tillbaka och får hopp om framtiden och även om det är omöjligt att bara glömma allt som hänt kan man gå vidare och göra det bästa av det liv han påbörjat.

Språket i boken är underbart och det är en utav anledningen (tycker jag) till att boken är en utav de bästa skildringarna av koncentrationslägren.
Även om förhållandet är fruktansvärd och hemskt så beskriver han det positivt. Han har insett att han inte kommer att klara sig om han inte försöker göra det bästa av situationen. Han beskriver inte bokstavligt det hemska som händer utan man förstår det ändå, han ser allt så naturligt och självklart att judar och andra ”felande” raser ska plågas och vara mindre värda.

Man märker att det är ett avancerat språk och boken kräver högsta koncentration, det tycker jag är en fördel för att det är lättare att läsa boken på djupet och riktigt sätta sig in i handlingen och hans tankar.

jag tror att när en människa i tidig ålder utsätts för krig så växe5r de upp och utvecklas till vuxna väldigt tidigt. De upptäcker hur grym världen egentligen är och känner inget förtroende för någon. De är skeptiska till den kärlek och till samhället som de senare träffar på efter kriget.

Anledningen till att Hitler kunde genomdriva denna typ massmord var för att kunde hjärntvätta folk, han fick deras förtroende, tyskarna och de stora ledarna litade på honom.
Jag tror inte att något liknande skulle kunna hända idag eftersom vi har bättre kommunikation än då, idag skulle man få reda på något liknande mycket tidigare och det skulle bli skandal. Ett bevis på detta är när Vietnam kriget var och vi hade bättre kommunikation än på 1940-talet var det ju stora demonstrationer. Folket hade kunskaper om var som hände i kriget, hur fruktansvärt det var.

En av anledningen till att Hitler valde just Judar som offer var för att han ansåg att det var Judarna son hade skrivit på Versailles freden och därmed försatt Tyskland i kris.
Hitler ansåg att det var Judarna som tog alla jobb från resten av befolkningen, judarna var mer framgångsrika och hade större rikedomar.
Andra grupper som hamnade på koncentrationsläger var homosexuella, sjuka och svaga, tvillingar, romer och människor som hade någon form av handikapp.

Jag har funderat mycket över vad som krävs av en fånge för att kunna överleva ett koncentrations läger? Jag tror att man måste vara stark som person, tro på sig själv och vara självständig. För att klara av ett koncentrationsläger som är en nära döden upplevelse under en väldigt lång tid är det nödvändigt att leva i nuet och inte fundera så mycket på framtiden.
Jag tror att någonstans långt inne vet man att det är en väldigt liten chans att man överlever, så om man inte ser allt i svart så tror jag att man har större chans att överleva.

”Om stegen. Alla tog sina steg så länge de bara kunde: jag tog steg, inte bara i ledet i Birkenau utan redan här hemma. Jag tog steg tillsammans med min far, jag tog steg tillsammans med min mor, jag tog steg tillsammans med Annamaria och jag tog steg - och det var kanske det svåraste av dem alla - tillsammans med min syster. Nu kunde jag tala om vad begreppet jude betyder: ingenting, for mig åtminstone betydde det ingenting, inte förrän stegen började.” (Citat från boken mannen utan öde sid 204)

Stegen som han beskriver i citatet är nog steg i utvecklingen, i Birkenau tog han steg för att försöka förstå hur ett koncentrationsläger, varför det finns och vad som kommer att hända honom. Han var väldigt ovetande innan han kom dit och behövde smälta vad som egentligen höll på att hända honom, han såg ju alla dessa människor som stirrade honom när han anlände. Var detta ett arbetar läger? Eller var det hans öde?

Hemma hade han steg inom all lära känna sina släktingar och sina nya judiska vänner som han nu tvingats till att umgås med efter att han blivit känd som jude, efter att han fått en gul stjärna på sig som tydligt visade att han var en av judarna ett folk som skulle ses som skyldiga och skulle behandlas som s...