The Great Fire of London 1666

Duveholmsgymasiet

Samhällsprogramet

The Great Fire of London 1666

Frida Sjödin

Uppsats i Svenska

Handledare: Inger Nilsson

Ht 2012

Innehållsförteckning

Inledning

Syfte

- Metod

- Frågeställning 3                                                                     

Bakgrund  4

Avhandling 5

Slutsats 6

Sammanfattning 7

Källor och litteratur 8

Inledning

The Great Fire of London 1666 var ingenting jag fick lära mig om i skolan och jag tror inte ens att min lärare har nämnt det. Under ett besök till London fick jag höra någon som pratade om The Great Fire och eftersom att jag inte visste vad det var blev jag nyfiken.

Syfte: 

Mitt syfte med uppsatsen är att få reda på mer information om The Great Fire of London 1666, de frågor jag tänker jobba runt är:

 
Hur bröt branden ut?

Varför blev den så stor?

Vad fick det för följder?

Metod

Jag ska använda mig av internet och litteratur för att få reda på fakta och besvara mina frågor.

Bakgrund

The Great Fire of London är en av de mest välkända katastrofen i Londons historia.

Branden som varade i fem dagar lämnade en stor förödelse efter sig då en tredjedel av dåtidens London brann ner och gjorde 100,000 personer hemlösa.

Avhandling

The Great Fire of London började strax efter midnatt 2 september 1666 som en liten brand på hos bagaren Thomas Farynor på Pudding Lane. Branden tros ha orsakats av en gnista från ugnen som föll på närliggande ved som snabbt antände.

Augusti 1666 hade varit en varm period utan regn och London var torrare än vanligt. Tillsammans med en stark vind från öst  spred sig branden snabbt. 

Men för att förstå hur en gnista ur en ugn kunde vara starten till en stor brand som förstörde 2/3 av London måste vi få en bättre förståelse för hur samhället var uppbyggt på 1600 talet i London. Eftersom att tegelsten och murbruk var en dyr vara valde de flesta att bygga sina hus med trä och halm. 

För att värma upp husen använde man sig av eldstäder och ljus för belysning och värme. Småbränder var vanligt då materialen i husen snabbt fattade eld men oftast hann man släcka branden innan den bröt ut.

Det fanns ingen riktig polis eller brandkår utan frivilliga fick patrullera runt gatorna på natten. Deras uppgift var även att varna om bränder bröt ut. När branden bröt ut 2 september 1666 skyndade de sig att ringa i kyrkklockorna för att varna befolkningen.

Det fanns ingen bra utrustning för att släcka bränder och istället för att lägga tid på att släcka bränder använde man istället verktyg för att riva ner husen istället och på så sätt kunde branden inte sprida sig längre. Eftersom att det inte fanns någon brandkår förlitade man sig på att grannarna skulle samlas och hjälpa till att släcka branden tillsammans.

Men eftersom att bränder var vanligt i London på denna tiden var det få som insåg allvaret just denna gång. Ett ögonvittne vid namn Samuel Pepys vars dagböcker man har hittat vittnar om situationen bara några timmar efter att branden brutit ut. Han skriver att hans hembiträde väckte honom för att meddela att en brand har brutit ut, Pepys kollade ut genom fönstret men gick sedan och lade sig igen då han bedömde att branden var tillräckligt liten och långt bort.

Men frågan man kan ställa sig är varför branden varade i fem dagar och varför blev den så stor, varför gjorde ingen någonting för att stoppa den?

När nyheten om att en brand hade brutit ut och närmade sig valde de flesta att packa sina saker och fly istället för att ta sitt ansvar och hjälpa till.

Standardprocessen för att stoppa bränder var att riva husen i eldens väg för att skapa luckor så att branden inte kunde fortsätta. Londons borgmästare oroade sig mer över kostnaderna för uppbyggnaden av husen och gav därför inget tillstånd för att riva husen. När han väl insåg allvaret i situationen var branden för stor för att stoppa. Till slut gav borgmästaren sitt tillstånd för att spränga husen med krut för att stoppa branden.

Branden härjade fritt i fyra dagar och förstörde 13 200 hus, 87 kyrkor, 6 kapell och 44 företagsbyggnader.

Efter branden fick man inte längre bygga hus av trä och halm eftersom att det klassades som så brandfarliga material. De nya husen byggdes därför av tegelsten eller sten.

Innan branden 1666 fanns det ingen försäkring mot bränder men nu ansågs det vara en nödvändighet och redan ett år efter branden införde man de första brandförsäkringarna, de som hade tecknat en försäkring fick en viss symbol upphängd vid dörren på nedersta våningen. Brandmännen tog bara hand om de husen som hade försäkring vilket resulterade i att flera valde att skaffa det.

Slutsats

Branden bröt ur genom en gnista ur bagaren Thomas Farynors ugn på Pudding Lane.Gnistan antände närliggande ved som snabbt satte hela huset i brand.

Anledningen till att branden inte stoppades direkt utan fortsatte i fyra dagar var för att det inte fanns någon riktig rutin för vem som sköter vad vid större bränder. Man förlitade sig på sina grannar men i detta fallet valde de flesta att fly istället för att hjälpa till.

Branden togs först inte på allvar och ingen order om husrivning gavs ut snabbt nog för att skapa luckor och hindra att branden spred sig längre.

Följderna var enkla, förbud mot att bygga hus med trä och halm och hjälp av brandkår fick man endast om man hade tecknat försäkring. 

Samm...