Trettioåriga kriget

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Trettioåriga kriget var ett krig som pågick 1618 – 1648. De första orsakerna till kriget var att en del länder i Europa gått över till protestantismen i början av 1500-talet och hela kriget började som ett religionskrig. Martin Luther, som hade varit en stor en stor person för katolicismen, gick också över till protestantismen och då startade katolikerna en motreform som ledde till flera beväpnade konflikter.

I mitten på 1500-talet bestämde man i nuvarande Tyskland att folket skulle följa samma religion som fursten och alltså skulle de då vara katoliker som kejsaren i Wien var. Under 1608 spändes läget mellan protestanter och katoliker och protestanterna unionen och katolsk ligan bildades.

Sedan hände det inte så mycket förrän i maj 1618 då protestanterna i Böhmen gjorde uppror mot kejsaren. Inte förrän då reagerade kejsaren och skickade dit en armé som lyckades jag bort protestanterna. Under några år som följde intog kejsaren de tyska furstendömena.

Nu fick Christian IV och Gustav II Adolf chansen att slå tillbaka mot katolikerna. Chansen gick till Christian IV som fick ta befälet, men den danska armén blev besegrad och katolikerna intog istället hela Jylland. Nu blev även Sverige inblandad och lade sig i kriget. Orsakerna till Sveriges inblandning anses vara två. Dels att Gustav Adolf såg sin chans att ta tillbaka landområden runt Skåne och östra Danmark för att kunna ta tull vid Östersund och befästa fatiga Sverige som en rik stormakt och för att Sverige inte ville bli ett katolskt land som det nu var hotat till.

Sverige lade sig inte i kriget förrän 1630 då det redan gått 12 år. Under 1629 förberedde sig Sverige på krig och året därpå på midsommarafton såg svenska fartyg tysk kust och steg iland med 38 000 man varav endast 15 000 svenska. De utländska trupperna var mycket dyra och kostade Sverige dyra summor men å andra sidan sparade man på den egna befolkningen.

När svenskarna kommer dit finns där ingen katolsk armé och Sverige breder ut sig över stora delar av Pommern. Nu intog svenskarna stad efter stad ända tills man nådde Frankfurt som var den första staden som satte upp något försvar. Men staden togs genom stormning och plundringen gick så våldsamt till att efteråt fanns det så många döda att det tog sex dagar att begrava alla. Efter att de intagit Frankfurt marscherade Gustav Adolf västerut mot Magdeburg och efter att furstarna av Brandenburg och Sachsen nu vägrade svenskarna tillträde i deras furstendömen och ett smått nederlag i Magdeburg så hade han tappat allt sitt tålamod. Han tågade nu mot Berlin med de 20 000 man som återstod. Kurfursten klarade inte mera och skrev fördrag med svenskarna. Efter detta behärskade Gustav Adolf hela norra Tyskland.
Slaget vid Lützen

En dimmig november dag 1632 gick svenskarna till anfall mot Wallenstein. Det var så dimmigt att man först inte kunde se de andras trupp. Wallenstein hade tidigare ställt upp kanoner som kom att skada svenska framryckningen ordentligt. Precis när det börjat gå bättre för svenskarna så fick Wallenstein förstärkning och nu började det gå utför för svenskarna. Kungen som var mycket närsynt red fel i dimman och hamnade bland fiende soldater och dog av ett skott genom huvudet. Då tog Hertig Bernard över befälet, han gav order om nytt anfall och tvingade Wallenstein till reträtt. Man kan säga att slaget slutade oavgjort.

Freden slöts 1648 då fick Sverige två kustområden i Pommern och nu till hörde Sverige också en av Europas stormakter.

Följder

Efter att Gustav II Adolf dött så fick drottning Kristina ta över tronen När hon bara var 4 år. Eftersom drottning Kristina var så ung så såg adeln sin chans att ta makten och uppfostra henne på deras sätt. Riksdagen med adelsmännen ägde mycket mark. Nu blev Sverige också en del av Europa och många nya städer och landsvägar by...