Havets öga

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag har läst boken Havets öga som är skriven av Lennart Hagerfors. Han föddes 1946 och har skrivit både diktsamlingar och romaner. År 1979 debuterade han som skönlitterär författare med kortromanen Hjärnbarken tur och retur. Några andra exempel på titlar Lennart Hagerfors skrivit är, Sarekmannen och Kongolesen som skrattade. Den sistnämnda av dem har anknytning till Afrika, där han själv levde nio år av sin barndom. Anledningen till detta var att hans föräldrar var missionärer där.

Boken Havets öga handlar om David 18 år som bor med sin familj i närheten av Southampton. Han får anställning som städare och handräckare i tredjeklass köket på den nybyggda atlantångaren Titanic. Han tycker att det är svårt att lämna sin familj, men är samtidigt glad och upprymd över att slippa sitt gamla jobb i hamnen och åka iväg till en ny kontinent. Han känner att han är en del av något stort och det gör honom stark. Men David och hans arbetskamraters slit på
båten blir fruktansvärt tungt och krävande.
Men de klarar av de svåra stunderna genom att hålla ihop och stötta varandra. Han bor ihop med två av de andra städarna, John och Peter. Redan första dagen blir han förälskad i en av flickorna på båten, Emily och allt verkar bli riktigt behagligt för honom på resan. Men efter några dagar till havs så händer det som inte får hända. Det osänkbara lyxskeppet skeppet kolliderar med ett isberg och sjunker mot havets djup. I flykten skiljs kamraterna åt och slutligen överlever bara David och Mary. Resten klarar inte den stränga kylan, utan går en ung död tillmötes.

Boken utspelar sig på våren 1912 ombord på den nybyggda atlantångaren Titanic. Den gigantiska kreationen ligger och vilar sig i det böljande vattnet, redo för sin jungfrufärd till New York. Den är hela 274 meter lång, 34 meter bred och 50 meter hög från skorstenarna ner till vattenytan. Det är det största skepp mänskligheten någonsin skådat. Sidorna av fartyget är täckta av tusentals hyttventiler och på skeppsryggen står det fyra mäktiga skorstenar pekandes mot skyn. På båten finns det tre resandeklasser.
I förstaklass reser det fina och rika folket som bland annat har sina egna tjänare och promenaddäck. I andraklass reser det mest affärsmän och den är det inte så mycket att orda om. Sist kommer tredjeklassen, där David och hans arbetskamrater håller till. Det är den lägsta klassen och där reser barnfamiljer och de personer som inte har så gott om pengar. Det är stor skillnad på första- och tredjeklass. Förstaklass hytterna är inga hytter, utan stora flotta rum med tapetserade eller panelbelagda väggar och ett stort möblemang. De har tillexempel skrivbord, garderober, soffgrupper, fåtöljer och skåp med glas och sprit i. Förstaklasspassagerarna har också barer, restauranger, gymnastiksalar och grekiska bad, för att nämna några av deras lyxiga bekvämligheter. Tredjeklassresenärerna däremot reser enkelt i små hytter med kojar och kanske ett nattduksbord. De klär sig i gamla, slitna kläder och många har dessutom dålig hygienen. Förstaklass däremot har fina kläder och luktar gott. Det är stor rangskillnad mellan folket på båten, både bland besättningen och bland passagerarna. Resenärerna på båten har inte betalat lika mycket för sina biljetter. Därför bemöts de också olika beroende på resandeklass.
Som tillexempel så får tredjeklasspassagerarna komma långt innan båten ska avgå och genomgå en hygienkontroll innan de tillåts att komma ombord på båten. Medan förstaklasspassagerarna kommer strax innan avgång med sitt stora buffliga bagage. Bland besättningen är det också klassindelning. Eftersom David och hans arbetskamrater jobbar i tredjeklass och som städare, betyder det att de har absolut minst att säga till om. Dessa skillnader och kontraster med att var man ska vara på sin plats och göra sin uppgift när denne blir tillsagd, medföljer vissa problem. Dem får som tillexempel ta kvälls- diskarnas jobb, som egentligen inte ingår i deras arbetsuppgifter. Men dem är starka individer och står på sig. Efter att dem fört fram sina klagomål till Giles så får de också en lite bättre arbetssituation.

Boken innehåller många olika karaktärer och personligheter. Bokens jag, David Tomlin är 18 år. Han har brunt hår, blåa ögon och är normalt byggd. Han känner längtan efter att stå på egna ben så när hans ser sin chans att följa med den nya atlantångaren till nya äventyr så tar han den raskt. Han börjar lite trevande och försiktigt, men utvecklas under resans gång när han tvingas ta ställning. Han ser orättvisor och reagerar. Han dagdrömmer och funderar mycket om olika saker som berör honom.
På båten träffar han också Emily. Hon fick sitt städar jobb i tredjeklass genom sin bror som känner Giles (deras befäl). Men Giles utnyttjar situationen och ser det som att Emily är skyldig honom något i gentjänst, för han hjälpt henne få anställning på båten. Som tur är så får han ingen vidare framgång med sina närmningsförsök. David och Emily förälskar sig i varandra, men eftersom personalen inte får röra sig fritt ombord så får de svårt att träffas ensamma. Emily är 16 år och har en vacker och smal figur som David känner sig dragen till. Hon har goda personliga egenskaper. Hon snäll, modig, rätt fram, rakryggad och står för sin sak.
En annan person som också är väldigt viktig för handlingen är Davids rumskamrat John. Han och David blev snabbt goda vänner och han var en förtroendeingivande person. Han har en stark överlevnadsvilja och var kritisk emot klassamhället. Han visade på att pengar och rikedom inte är allt. Det är inte det yttre som är viktigast.
Davids, Emilys och Johns befäl heter Giles. Han är arbetsledare för personal i tredjeklass. Han tar inte hänsyn till sin omgivning och är till en början både sträng och elak. Men han ändrar senare beteende och försöker lyssna på sin personal.

Jag tycker att boken var ganska bra, men ett dåligt slut drar delvis ner betyget. Jag ger boken ”Havets öga” tre smilegubbar av fem möjliga med motiveringen:

Jag tycker att boken är bra för att man får ta del av en grupp människors liv ifrån flera perspektiv. Både från det rika, välbärgade folket och det fattiga folket. Man får följa vännernas lycka, gemenskap, osäkerhet, rädsla, glädje och förälskelse. En sak till som jag tycker att författaren verkligen prickat rätt är på hans sätt att skriva. När han inte ger konkreta direktiv om hur man ska tänka, utan han låter läsaren själv göra slutsatserna efter eget huvud. Författarens budskap i denna bok tror jag är något so...