Första dagen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Första dagen

Jag vaknade klockan halv sju och började genast sätta på mig kläder. Dagen var varm och solen sken stekande varmt. Jag gick ner till köket där frukosten var serverad. Det var bacon och ägg. Min favorit!
- Vi åker inom en halvtimme, ropade pappa.
Jag orkade inte lyssna. Jag kände ingen i skolan och pappa brydde sig inte ens en gång.
- Vi åker nu, sa pappa.
Jag gick långsamt till bilen. Klockan var sju och det tog fyrtiofem minuter att åka till skolan.
Pappa började prata med mig om hur kul det skulle bli i skolan. Han försökte uppmuntra mig men det gick inte så bra.
Vi stannade vid macken för att tanka. Pappa köpte mig en ny penna med hjärtan på. Men jag var fortfarande inte glad. Jag fortsatte att tänka på hur det skulle gå i skolan.
Vi kom fram till skolan några minuter före åtta. Jag var den enda där. Dom enda jag såg var ett par lekisbarn som sprang runt i en sandlåda.
Jag gick till rektorn för att få mitt nya schema.
Dagen började med bild och slutade med engelska. ”Typiskt, det är idrott idag och jag som inte har några kläder” tänkte jag för mig själv.
Det ringde in. Jag och läraren var först in i klassrummet. Bänkarna var placerade två och två. Jag satt mig längs bak till höger.
Sedan kom resten av klassen. Jag försökte säja hej till en av tjejerna men jag vågade inte. Ingen ens tittade på mig. Det kändes som jag var osynlig. Jag hade hoppats att någon skulle vilja komma och prata med mig men ingen gjorde det.
Alla hade någon att sitta bredvid utom jag, jag satt själv ensam i mitt hörn.
Nästa lektion var idrott. Jag gick fram till våran idrottslärare och berättade att jag inte hade några kläder. Hon visade mig till lådan med kvarglömda kläder. Jag fick ta en ful rosa Musse Pigg tröja och ett par shorts och skor.
Det var innebandy vi skulle spela. Jag gillar inte riktigt innebandy.
När vi började spela verkade det som att ingen såg mig. Alla hade så kul och ingen passade ens mig. Jag rörde inte ens bollen!
Timmarna gick och nu var det dags för engelska.
Alla ställde sig snabbt utanför dörren.
Våran lärare kom sakta igenom korridoren. Det var alldeles tyst.
Han låste upp dörren och gick sakta in till katedern.
Alla gick in till klassrummet. Jag fick återigen sitta själv. Han tittade på alla med en mycket sträng blick. Lampan var inte på i klassrummet men man kunde fortfarande se.
Sedan av någon underlig anledning tog han av sig ena skon och sedan den andra. Ena strumpan tog han också av sig sakta men säkert. Han slängde iväg strumpan och hoppade på ena foten och tände lyset med tån!
”Jättekonstigt”, tänkte jag för mig själv!
När han skulle ta på sig strumpan igen, såg han att den hade hamnat i vasen på katedern. Den var jätteblöt.
Han gick runt i klassrummet och tittade på allas fötter med en letande blick.
Jag råkade plötsligt tappa något när läraren kom förbi. Han ramlade över mig och a...