Den psykiatriska reformen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Psykiatrireformen som infördes den 1 januari 1995 gav kommunerna ett tydligare ansvar för boende, service, arbete och vård för de psykiskt funktionshindrade som inte behövde dygnet runt-vård.

Innan reformen trädde i kraft avsattes pengar till psyksjukhus som styrdes av landstingen, precis som vilka andra sjukhus som helst. I och med reformen lade man dock i Stockholm ner Beckomberga samt Långbro sjukhus vilka inhyste psykiskt sjuka människor.
Reformen innebar att ansvaret för de psykiskt sjuka kom att läggas på respektive kommun istället för landsting och som på så vis till viss del var en del av statens ansvar tidigare.

Försök att integrera den psykiatriska vården med övrig sjukvård har pågått sedan 80-talet.
Målet har hela tiden varit att häva den psykiatriska ”utstöttheten” gentemot andra vårdinstitutioner. Mentalsjukhusens ganska strikta isolering har uppfattats som ett hinder för att hitta den bästa behandlingen för patienterna så att de sedan kunde integreras i samhället.
Viljan att vilja förändra psykiatrivården är delvis det som tvingat fram de slutgiltiga kraven på en ny vård och nya organisationsformer.

Syftet med reformen var i första hand att genom förändringar och ändrad lagstiftning kring ansvarsfördelningen, tillgodose de psykiskt sjukas levnadsvillkor.
Från den dåvarande borgerliga riksdagens sida ville man skapa förutsättningar för de psykiskt sjukas behov på ett mer tillfredsställande sätt än vad som tidigare gjorts.
Målet med reformen var att skapa möjligheter för gruppen så att de tillslut skulle bli delaktiga i den sociala välfärden och en fungerande, naturlig del i det svenska samhället.
Reformen skulle också förbättra och förtydliga ansvarsgränserna för vilken instans som skulle ha ansvaret att göra det som var bestämt.
För att skynda på utvecklingen mellan psykiatrin och kommunerna avsattes 1,2 miljarder kronor i vad som kom att kallas ”stimulanspengar”. Kommunerna kunde sedan ansäka om dessa pengar efter att man presenterat projektplaner för hur man skulle ta itu med problemet med social utslagning.

Såhär sju år efteråt konstaterar Socialstyrelsen att kommuner och landsting samarbetar bättre.
Bra bostäder, vettig sysselsättning, socialt stöd och psykiatriska öppenvårdsmottagningar har byggts upp och fungerar på många håll. Det konstateras också att för många har psykiatrireformen inneburit ett betydligt bättre liv.
Det skrämmande är dock att det enligt Socialstyrelsen fortfarande finns undangömda människor på mentala institutioner. Socialstyrelsens rapport publicerades i Göteborgsposten den 18 maj 2001 där man bl.a. kunde läsa;
Det finns människor som definitivt inte har fått sina förhållanden förbättrade. De har inte fått tillgång till ett eget boende eller ett boende under hemlika former. De finns kvar på institutioner fastän platserna nu betalas av kommunen iställe...