Psykvården i Sverige

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

1.1. Generellt
Psykiatrin utgör en del av hälso- och sjukvården. Den psykiatriska vården bygger på att människor med psykisk sjukdom eller funktionshinder ska ha såväl samma rättigheter som skyldigheter liksom andra grupper i vårt samhälle.

Det övergripande målet inom psykvården är att vård som ges skall ske i så öppna och normala former som möjligt. Den enskilde individens tillstånd ska ligga till grund för hur denna vårdas. Då vården anpassas till individen uppnås bättre resultat.

Primärvården i Sverige har huvudansvaret för hälso- och sjukvården. De ansvarar för personer med lägre grad av psykiska störningar. Patienter som primärvården inte har kompetens att behandla hänvisas till psykvården för specialistsjukvård. Eftersom psykiatrin är en del av den övriga sjukvården gäller samma bestämmelser som för denna. Psykiatrin rymmer dock vissa komplement vad gäller lagstiftning. Dessa gäller tvångsvård.

Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) reglerar vården av personer som lider av allvarlig psykisk sjukdom, då öppen vård inte bedöms kunna ges. Det kan handla om personer som anses vara farliga för sin omgivning.

Lagen om rättspsykiatrisk vård (LRV) är aktuell för personer som begått brott och anses lida av en allvarlig psykisk sjukdom. Lagen gäller de personer som får psykiatrisk tvångsvård som brottspåföljd. På senare tid har andelen med rättspsykiatrisk vård som brottspåföljd ökat.

Psykvården starkt debatterad
Under 2003 inträffade en rad olika tragiska händelser där psykiskt sjuka människor var inblandade. Ett axplock av dessa kommer att behandlas senare i arbetet, t ex vansinnesfärden på Västerlånggatan i Stockholm och mordet på en yngre flicka i Arvika. Dessa händelser väckte uppmärksamheten på psykvården och denna började debatteras och ifrågasättas starkt.

Det kom fram att flera av de personer som var inblandade i de tragiska händelserna tidigare sökt hjälp i psykiatrin. Utan tillräcklig hjälp blev de en fara för samhället. Psykvården var då och är fortfarande en ganska bantad organisation, vilken som så många andra instanser i samhället lider av resursbrist. Trots att antalet psykiskt sjuka inte sjunkit har psykiatrin minskat i omfattning. T ex så har psykiskt sjuka människor fått sitta på häkten i stället för att direkt kunna omhändertas av psykvården, som ett resultat av för få vårdplatser.

De händelser som inträffade i fjol samt det allmänna ifrågasättande av psykvården som pågått fick i oktober regeringen att tillsätta en nationell psykiatrisamordnare för att under en treårsperiod utreda och analysera psykvården. Man utsåg Anders Milton, ordförande i Svenska Röda Korset och f.d. ordförande i SACO, direktör i svenska Läkarförbundet och styrelseordförande i Världsläkarförbundet.

Avsikten med denna utredning är att hitta ett sätt att på nytt bygga upp en kvalitativ psykvård och att vidta rätt åtgärder. Det handlar om förbättring i organisationen och att på ett bättre sätt kunna utnyttja de resurser man tilldelas.

En anledning till att psykvården inte fungerat optimalt är att samarbetet mellan kommuner och landsting inte varit fulländat. Landstingen ansvarar för helheten och vården i stort medan kommunernas ansvar ligger på det individuella planet. Kommunerna står för uppsökande verksamhet och planering. Enligt utredningar har det dock gjorts gällande att personer med psykisk störning på flera ställen i Sverige inte fått lämpligt boende och dessutom varit utan sysselsättning. Här har det alltså brustit i kommunernas planering.

Dessutom har akutvården varit bristfällig och antalet slutenvårdsplatser för få. Därför har nu åtgärder vidtagits för att förbättra samarbetet mellan kommuner och landsting. De två instanserna har fått ökade möjligheter att utveckla samarbetet utifrån lokala förutsättningar. Dessutom har man infört hårdare krav på gemensam planering vid utskrivning från slutenvårdplatser. En gemensam vårdplan från kommunens och landstingets sida ska då anpassas till den enskilde patientens bästa.

Med andra ord kommer psykiatrin efter Anders Miltons utredning med största sannolikhet att genomgå en övergripande förändring. Ytterligare en reform kommer kanske på så sätt att äga rum.


1.2. Reformen
Psykiatrireformen inleddes den 1 januari 1995. Huvudsyftet med reformen var att förtydliga kommunernas ansvar för att planera och samordna insatserna för de psykiskt sjuka. Särskilt avsedde var personer med långvariga psykosliknande sjukdomar som schizofreni. Tidigare hade många "medicinskt färdigbehandlade" upptagit dyrbara vårdplatser enbart för att det inte funnits någonstans för dem att ta vägen.

Socialdepartementet poängterar att reformen uppkom till följd av den sedan länge pågående avvecklingen av mentalvården och inte att den hade som syfte att spara pengar åt staten.

Tanken var att socialtjänsten skulle få större ansvar vad det gällde att ordna bostad, arbete med mera åt de tidigare internerade. Genom att väl integrera de som tidigare fått vård skulle man minimera antalet incidenter till följd av dessa personers tillstånd samt skapa en ny arbetsför grupp.

2600 personer inom slutenvården bedömdes inte vara i behov av den och fick genom reformen andra placeringar med möjlighet till vård. 8000 platser för så kallade heldygnsboenden finns nu kvar i Sverige, att jämföra med de dryga 32000 platserna som fanns i slutet av sextiotalet. (www.bgf.nu) Särskilt hemlösa utmärker sig för att ha en stor andel psykiskt funktionshindrade, 34 % av dessa ansågs vara i behov av psykiatrisk vård. Detta i kombination med deras avsaknad av fast boende ger dem även en större brottsbenägenhet än andra sjuka.

Det blev stadsdelsnämndernas och socialtjänstens uppgift att försöka återinlemma de psykiskt sjuka i samhället. Tanken var att man på sikt skulle ersätta mycket av den slutna psykvården med öppenvård och sjukvård i hemmet. Men den skrala ekonomin har fördröjt öppenvårdssatsningen, och när det gäller hemsjukvården är det ännu oklart vad som är kommunens och vad som är länssjukvårdens ansvar. Enligt direktiven ska kommunen sköta vården i särskilda boendeformer medan länet sköter vården i ordinärt boende. (http://hem.passagen.se/mikamart/psykvard.html) Begreppet ”medicinskt färdigbehandlad” blev för kommunerna, som nu fick det större ekonomiska ansvaret för patienterna, var något man skyggade för. När patienten bedömdes färdigbehandlad och då blev en kostnad skrevs denne ofta ut och placerades i tidigare nämnda öppna boenden. (www.politiken.se)

Kritiken mot nedskärningarna inom psykvården har varit stor, många har pekat på att den kortsiktiga förtjänsten som reformen resulterar i, i slutändan kommer straffa sig i form av fler våldsbrott, olyckor och liknade. I nästa avsnitt går vi igenom de mest uppmärksammade av dessa, redan inträffade, fall från den senaste tiden.

Även regeringen har reagerat på flertalet brutala incidenter och en särskild psykiatrisamordnare skall nu tillsättas. I stort är det samarbetet mellan kommun och landsting som varit bristande, var gränserna för de olika parternas ansvar går har varit oklart. Socialminister Lars Engqvist säger sig ändå vara nöjd med reformen och vill fokusera på att förbättra samarbetet myndigheter emellan. (www.politiken.se)

Under juli 2003 genomfördes flera lagändringar för att underlätta detta. Kommuner och landsting har också gemensamma nämnder där de diskuterar de olika formerna av mentalvård, något som förhoppningsvis ska minska glappet i gränsfallen där ingen vet i vems händer ansvaret ligger. Utskrivning av patienter från slutenvårdsanstalter skall hädanefter få skärpt planering.

Skepsisen är stor och åsikten bland flertalet är den att om det verkligen funnits resurser så skulle alla som nu lever i öppenvård flyttas tillbaka till heldygnsvården. (www.bgf.nu)

Enligt Socialdepartementet har psykiatrireformen i stort haft positiva effekter, särskilt gällande lagstiftningen samt statliga stimulansmedel som använts. De psykiskt sjukas situation har uppmärksammats och särskilt unga färdigbehandlade har gynnats av de nya boendeformerna men utvärderingen pekar ändå på att de än har svårt att integreras fullt ut i samhället. Vidare kunde kommunerna identifiera oroväckande 1500 personer hallucinationer och aggressivt beteende som de ansåg ha svårt att behandla med dagens medel.

2. GENOMGÅNG AV AKTUELLA FALL

2.1. Västerlånggatan, Stockholm, maj 2003
Det utan tvekan mest uppmärksammade fallet av våldsbrott begångna av psykiskt funktionshindrade sedan det Mijailo Mijailovic bedömdes frisk i laglig mening, är det där en man i hög fart kör ner för gågatan Västerlånggatan i Stockholm.

Det var på en lördag i maj i fjol som en 50-årig man åkte ner en sträcka på 160 meter innan han våldsamt kolliderade mot ett betongfundament. Genast dödades en kvinna, två dagar senare dör en ung man i sviterna av olyckan. 18 människor skadades.

Enligt vittnen ska mannen sedan stigit ur bilen och samtalat med omkringståendes innan han greps av polis. Han ska ha uttryckt kyla och förvirring direkt efter dådet och påstod att en organisation tog kontrollen över bilen vid Mynttorget.

Mannen antogs tidigt lida av någon form av psykisk sjukdom, han hade även dömts för smärre brott tidigare. Under den rättspsykiatriska undersökningen kom det fram att mannen trodde sig vara förföljd av flera män från tidigare nämnda men ospecificerade organisation och att han därför även sökt psykiatrisk vård. Var och hur kunde han inte fastställa men det är en klar fingervisning på vad reformen av psykiatrin kan ha medfört; att människor i stort behov av mentalvård inte fått den. Mannen uppvisade tydliga symptom för paranoia, just det området som tillsammans med schizofreni det har skurits ned inom.



2.2. Åkeshov, Stockholm, maj 2003
En 32-årig man löper amok vid tunnelbanestationen i Stockholmsförorten Åkeshov. Med ett järnspätt mördar han helt oprovocerat en äldre man och skadar dessutom ytterligare 6 personer.

Mannen är enligt undersökningar psykiskt sjuk. Anledningen till att han anföll de människor som oturligt nog befann sig vid t-banan den tidpunkten var enligt honom själv att han trodde att dessa människor var troll och att de förföljde honom.

Skrämmande är att mannen alldeles innan dådet varit på besök hos en beroendemottagning. Han hade en bokad tid men kom för sent till denna, istället fick han en ...