Gavrilo Princip

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Gavrilo Princip föddes 1894 i Bosnien, i byn Oblej, och var det fjärde av nio syskon. Han gick i skola i Sarajevo och Tuzla, men åkte 1912 till Belgrad för en mer serb- nationalistisk utbildning. Där kom han i kontakt med den militanta organisationen Svarta Handen, vars mål var att befria serberna från Österrike-Ungern och skapa ett enda stort serbiskt rike, genom att förena de sydslaviska områdena i Österrike-Ungern med Serbien. Samma år gick han även med i dess militära utbildning.

Svarta Handen var en hemlig serbisk organisation som leddes av höga officerare inom militären. Medlemmarna bestod mestadels av unga idealister och fattiga bönder, men där fanns även diplomater, journalister, advokater och universitetsprofessorer.

Österrikes tronföljare, ärkehertig Franz Ferdinand, ansågs ha moderna idéer, och ville ge Serbien ett visst självstyre. Många i Svarta Handen såg detta som ett hot, för om folket fick större frihet så behövde de ju inte längre någon frihetskamp.

Svarta Handen hade fått reda på att ärkehertigen skulle komma till Sarajevo för att besöka diverse sevärdheter och hålla ett tal vid stadshuset. Detta sågs som ett gyllene tillfälle för Svarta Handen att försäkra sig om att ärkehertigen aldrig skulle få överta Österrikes tron.

Så när Franz Ferdinand anlände till Sarajevo den 28 juni 1914, i ett följe av 4 andra bilar, väntade sju beväpnade män (däribland Gavrilo Princip), utspridda på olika platser längs gatan, på att bil nr. 2 där Ferdinand, tillsammans med sin fru, skulle passera.

Den förste som bilen passerade gjorde ingenting, men näste man, Nedjelko GabrinoviV, tvekade inte, för så fort han såg bilen så kastade han den bomb han hade redo.

Men ärkehertigen hade sett bomben komma farande och lyfte reflektivt upp armen, så bomben studsade på hans arm, på den nerfällda suffletten och exploderade på gatan bakom dem. Detta ledde till kaos, folk skrek och försökte komma därifrån medan andra försökte tränga sig fram och se vad som hade hänt.

Varken Ferdinand eller hans fru hade blivit skadade, men de i bilen bakom och ett tjugotal åskådare hade fått splitterskador och fick bli undersökta av tre läkare som snabbt kom till platsen.

Nedjelko, som hade kastat bomben, svalde snabbt en cyanid kapsel och hoppade i den närliggande floden, men fyra av åskådarna reagerade kvickt: de hoppade efter, drog upp honom ur vattnet och tog honom till polisstationen. Cyaniden han hade tagit var för gammal och gjorde bara att han kräktes hela vägen. På polishuset förhördes han direkt, men svarade inte på någon fråga utan sa bara att ”han skulle berätta senare”. Därefter blev han satt i en cell.

Bomben hade inte skrämt ärkehertigen, för han beordrade att färden skulle fortsätta. De fem återstående attentatsmännen avvaktade, vissa var osäkra om attentatet hade lyckats och några var helt enkelt för rädda för att göra något. När bilarna kom till stadshuset så höll borgmästaren i staden ett ganska nervöst tal om ”hur mycket folket älskade tronföljaren”, och ärkehertigen ett som tackade invånarna för deras ”hjärtliga mottagande”. Båda talen var ju såklart skriva innan ankomsten.

Ärkehertigen ville nu besöka sjukhuset där de skadade från bomben låg, istället för att besöka ett museum som det igentligen var planerat. Men chauffören i den första bilen hade blivit dåligt informerad om den nya färdvägen och åkte mot museet, och bil nr. 2, där ärkehertigen satt, följde bara efter den första. När chauffören förstod att han kört fel så tvärnitade han och började sakta backa tillbaka. Olyckligtvis precis där Gavrilo Princip stod och väntade. Han sprang snabbt fram och sköt två skott mot paret i baksätet och försökte sen skjuta sig själv, men blev stoppad av en åskådare. Allt fler av åskådarna försökte sen komma åt Princip, och det tog ett tag innan en grupp kunde föra honom till polisstationen.

Bilarna åkte nu till en guvernörs residens och först märktes det inte att ärkehertigen och hans fru blivit skjutna, dom verkade vara okej så alla trodde att Princip hade missat sina skott, men ungefär halvvägs så började det rinna blod från Ferdinands mun och sedan föll hans hustru ner på hans knä. När dom kom fram så lyftes de skadade in i huset och blev undersökta av läkare. Frun var troligen död redan när hon lyftes in, och ungefär en kvart senare dog även ärkehertigen.

Några veckor efter mordet ställde Wien ett ultimatum till Serbien:

· Att Österrike skulle få vara med i utredning av mordet
· En garanti på att inget liknande skulle få hända igen
· Att regeringen skulle få bort de grupper som hade starka anti-österrikiska åsikter
· Svar inom 48 timmar

Svaret kom 3 minuter innan tidsfristen tog slut, och var positiv till allt utom en Österrikisk inblandning i utredningen. Svaret gjorde omvärlden nöjd, men inte Wien som började rusta för krig. Fem veckor senare förklarade dom krig mot Serbien, som hade starkt stöd av Ryssland. Den ryska armén började röra sig mot Österrike, och det som skulle komma att kallas den Svarta Veckan påbörjades: fyra dar senare förklarade Tyskland krig mot Ryssland, två dar efter det attackerade Tyskland Belgien samtidigt som de förklarade krig mot Frankrike. Dagen efter det förklarar Frankrikes allierade, Storbritannien, krig mot Tyskland.

Det krig som spåddes att pågå högst ett par veckor varade i fyra år och man kan nog lugnt säga att Gavrilo Princip blev delaktig till följande händelser:

· I Första Världskriget dog 12-15 miljoner människor
· Många nya uppfinningar kom till användning, t ex: kulsprutan, stridsvagnen, flygplanet, handgranaten, skyttegravar och olika krigs gaser, som senare skulle användas i gasningen av judar under Förintelsen.
· Efter kriget uppkom flera nya stater och fria länder: Ryssland förlorade bl. a Finland och de Baltiska staterna. Ungern blev en ny stat och Serbien fick som dom ville om ett land där alla slaver på Balkan skulle ha en stat - Jugoslavien.
· Rumänien fördubblade sin area medan Tyskland förlorade en åttondel, bl. a delar av Danmark och nästan hela Polen. Detta ogillades såklart av Tyskland och detta blev en stark orsak till andra världskrigets början.
· Första världskriget innebar att kvinnorna började komma in i arbetslivet istället för att bara jobba hemma.

De gärningsmän som greps dömdes så sm...