Skottet i sarajevo

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Jag valde att skriva en uppsats om det här ämnet eftersom jag fick en teori när jag läste om första världskriget i årskurs nio. När jag tog reda på information om ämnet verkade det som om österrikarna ville gå till angrepp på Jugoslavien, och att Österrikes kejsare, Frans Josef, avskydde sin brorson. Dessutom hade chauffören till bilen där Frans Ferdinand satt fått ändrade instruktioner angående vägen, men körde ändå fel och gav Gavrilo Princip det tillfälle han behövde för att utföra dådet. Det kan visserligen vara rena tillfälligheter, men jag tycker att det låter tänkbart, kanske till och med sannolikt, att österrikarna på något sätt hjälpte till att anordna attentatet som kom att resultera i Frans Ferdinands död. Att det resulterade i första världskriget är dock en fråga om tidpunkt. Hade det skett några år tidigare eller senare skulle det förmodligen inte ha resulterat i den världsomvälvande händelse som det faktiskt gjorde. Bortsett ifrån informationen om själva händelsen tänkte jag lägga till lite information om första. Jag tycker att det är ironiskt att en längtan efter enande startade det första världskriget, men att de i dagsläget är stora stridigheter eftersom de nu vill bli självständiga småstater.

Bakgrund

Året var 1914. De slaviska folken ville enas och bilda riket Jugoslavien. Jugoslavien betyder ”Sydslavien” och folken i området ville enas i ett rike eftersom de tillhörde samma folkslag och talade samma språk. I vägen för den drömmen fanns det Österrikiska kejsardömet, som däremot ville erövra området och redan hade kontrollen över en del av det, ett område som kallades, och än idag kallas, Sarajevo. Under den här tidpunkten hade alla större länder ingått i en av två allianser, Trippelalliansen och Trippelententen. Situationen såg ganska mycket ut som en variant av det kalla kriget (som i och för sig inte inträffade förrän flera decennier senare) där bägge sidorna hade jämnstarka trupper och dessutom skulle dra med sig hela västvärlden och Ryssland i ett eventuellt krig. Man har liknat situationen i Sarajevo med en krutdurk som bara behövde en antändande gnista för att sätta hela Europa i brand. Den 28: e juni anländer ärkehertigen Frans Ferdinand till Sarajevo för att besöka alla delar av landet, inkluderat de områden som ansågs problematiska. Hans fru, ärkehertiginnan Sofie Chotek, kom även hon med och skulle besöka bl. a. skolor och barnhem under vistelsen där. När de anlände i Sarajevo skulle paret eskorteras i en bil för att först få en titt lite runt omkring.

Man hade fått varningar om att ett terroristangrepp skulle kunna ske. Trots detta så ökade man inte säkerheten på annat sätt än att man ändrade rutten för kortegen. Vid färden genom staden anfölls de först av en medlem i terroristorganisationen ”Svarta Handen”. Han slängde en bomb mot bilen där paret satt, men kronprinsen lyckades avvärja anfallet med sin arm, och bomben studsade in under bilen bakom. Man jagade denne person ner till floden där man lyckades ta fast honom. Han drack av ett gift som han hade med sig, men han dog inte, utan fördes bort medvetslös. Trots denna händelse fortsatte kortegen vidare. Vid en vägförgrening svängde bilen in på den rutt man bestämt sig för att undvika tidigare. När man upptäckte misstaget försökte man köra tillbaka för att svänga in på den andra vägen. Då fick nästa person, studenten Gavrilo Princip, sin chans. Han sprang fram till bilen och avfyrade två skott, som dödade Frans Ferdinand och Sofie Chotek. Gavrilo Princip hade blivit den antändande gnistan.

De inblandade personerna

Här följer en kort beskrivning av de huvudpersoner som var inblandade i skottet i Sarajevo.

Frans Ferdinand

Han föddes 1863 i staden Graz i Österrike. Då Frans Josefs son tagit självmord blev Frans Ferdinand, som var Frans Josefs brorson, tronarvinge. Däremot skulle hans barn inte få ärva tronen, eftersom det var kravet för att hans skulle få gifta sig med Sofie Chotek, som var av mycket lägre börd än han själv. Han lär dock ha sagt att giftermålet var det klokaste han har gjort. Frans Ferdinand hade även vissa planer på förändringar inom och utom riket, som kejsaren Frans Josef starkt motsatte sig. Han levde fram till år 1914 då han blev mördad under ett besök i Sarajevo.

Frans Josef

Frans Josef föddes 1830. Han var kejsaren i Österrike, senare Österrike-Ungern. Vid 18 års ålder blev han krönt. och hans liv var präglat av tragedier. Han gifte sig med Elisabet av Bayern, i folkmun även känd som Sissi. Hon mördades 1898 av en anarkist. Han hade en bror, Maximilian av Mexico, som avrättades genom arkebusering 1867. Han hade även en son vid namn Rudolf, som dessvärre tog självmord. Som en klen tröst ledde detta åtminstone till att han fick stort stöd av folket och blev en symbol för dem. När meddelandet nådde Frans Josef lär han ha varit på sin årliga semester i Ischl. Enligt en av mina källor lär chefadjutant baron Margutti berättat att vid mottagandet av detta meddelande, så skulle kejsaren först bara ha stått still i en så lång stund att han först trodde att kejsaren fått ett slaganfall, innan denne yttrade sig och sa följande ord, naturligtvis översatt: ”Hemskt! Men så går det när man utmanar den allsmäktige. En högre makt har ställt saker och ting till rätta, något som jag misslyckades med.”

Frans Ferdinands familj

Sofie Chotek föddes i Stuttgart år 1868 och kom senare att bli Frans Ferdinands hustru. Hon blev mördad tillsammans med Frans Ferdinand under besöket i Sarajevo. Deras barn var Sophie, född 1901, Maximilian, född 1902 och Ernst, född 1904. Det var barnens lärare, doktor Stanowsky som fick berätta att deras föräldrar blivit dödade.

Gavrilo Princip

Gavrilo Princip föddes 1894. Han kom att bli en student som var engagerad i organisationen ”Svarta handen”. Det var även han som avlossade de två skotten som kom att döda Frans Ferdinand och Sofie Chotek. Han dog av tuberkulos i sin fängelsecell år 1918, blott 26 år gammal.



Gavrilo Princip

Dragutin Dimitrijevic

Dragutin Dimitrijevic föddes 1877. Han sägs ha varit så flitig, att när han gick på militärhögskolan skulle han ha fått smeknamnet ”Apis”, dvs. ”Biet”. Hans dröm var att skapa ett enat Jugoslavien, och det var därför han blev medlem i "Narodna Obrana", d.v.s. ”Svarta Handen”. Han var en av de tidigaste medlemmarna, enligt källa, nr 6. Han blev väldig snabbt självutnämnd ledare i organisationen. Vissa påstår att detta var möjligt med hjälp av hans snobbigt uppvridna mustascher det utpräglat artiga sättet, men jag tror personligen inte att det spelade så stor roll för den framgången. Vad som däremot kan ha hjälp honom att uppnå denna position är att han var en orädd, intelligent serbisk patriot som var redo att göra vad som helst för att uppnå sitt mål med ett enat Jugoslavien. Anledningen till att han ville röja Frans Ferdinand ur vägen var att han hade planer på att ge Serbien ökat självstyre, vilket skulle göra att serbernas längtan efter ett enande skulle minska, och därför även försvåra möjligheten till ett enande med Jugoslavien.

Världskrigets början

Mordet på Frans Ferdinand var det som inledde den s.k. ”Svarta Veckan”. Efter att tronföljaren blivit mördad skickade den Österrikiska regeringen ett meddelande till den Serbiska. I det brevet krävde man upplysningar och fria händer inom undersökningarna till mordet. Svaret blev visserligen nekande, men regeringarna för alla länder utom Österrike ansåg att ursäkten var fullgod. Även Tysklands regering, som var Österrikes främsta allierade, ansåg att det var ett tillräckligt svar. I Österrike såg man däremot en chans att äntligen få klämma åt Jugoslavien, som varit en nagel i ögat för dem under en lång tid. De förklarade krig mot Jugoslavien, vilket gjorde att ryssarna, som var allierade med Jugoslavien, att förklara krig mot Österrike. Eftersom tyskarna var allierade med Österrike, blev de tvungna att förklara krig mot Ryssland. De satte även in en ny strategi, blixtkriget, mot Rysslands allierade Frankrike. Eftersom de gick genom Nederländerna drogs även britterna in i kriget, eftersom de garanterat deras neutralitet. Allt detta skedde under det korta tidsintervallet en vecka, den som kommit att gå till historien som den ”Svarta veckan”.

Varför blev det krig?

Varför blev det krig? De olika länderna hade olika motivation att delta i kriget. Österrike ville klämma åt Jugoslavien, Jugoslavien ville få frihet, fransmännen ville ta tillbaka Elsass och Lothringen från Tyskland, som de förlorat i samband med Tysklands enande, Tyskarna och fransmännen har historiskt sett varit ärkefiender, och det var säkert bägges motivation i kriget. Ryssarna ville försvara sina slaviska bröder, samtidigt som de säkert även ville bromsa Tysklands tillväxt. Britterna har historiskt sett alltid varit ganska maktlystna, och de var även allierade med Ryssland och Frankrike. Dessa saker tillsammans med det faktum att de lovat Belgien neutralitet lär ha varit britternas skäl att gå med i kriget. De bröt även sin egen neutralitet och satte press på Tyskland i och med att de gick med i trippelententen. Ändå bör det sägas att ingen ville ha ett världskrig, men att ingen heller trodde att det gick att undvika. Alltså försökte man istället välja det bästa minst tillfället att påbörja kriget. Eller som författaren Hobsbawm uttrycker det på sidan 403 i boken Imperiernas tidsålder: … ”en del regeringar kom fram till att det bästa kanske skulle vara att välja det allra gynnsammaste eller åtminstone minst ogynnsamma ögonblicket för att inleda fientligheterna". Dessutom har det faktum att alla länder såg till att ingå allianser sett till att ingen blev lämnad utanför, vilket jag personligen tycker var ganska klantigt. Det fanns en kraft som motverkade kriget, och det var arbetarrörelsen. Dessvärre sågs de som talade för detta endast som ”tyskar” eller ”fransmän” o. dyl., vilket gjorde att den internationella solidariteten sattes åt sidan till fördel för nationalismen. En av de få framträdande motståndarna var den franske socialistledaren Jean Jaurés. Han höll ett tal i den franska regeringen den 30 juli 1914, som enligt källa ska ha avslutats med orden:

”Ned med kriget. Krig mot kriget. Leve den socialistiska internationalen”.

Han mördades nästa dag av en fransk nationalist.

En annan känd krigsmotståndare, som dock blev mer berömd på grund av en viss revolution, var en rysk vänsterfigur vid namn Lenin. Han lär ha skrivit följande ord i tidningen ” Sotsial-Demokrat”:

”Att krossa och plundra andra nationer som är konkurrenter om marknader, att avvända arbetarnas uppmärksamhet från de inrikespolitiska frågorna, att lura dem med nationalism - ...