Sammanställning av böcker kring

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Utanförskap
Vägen till Ensamheten


En Herrgårdsägen av Selma Lagerlöf.
Grottbjörnens folk av Jean Maria Auel
Möss och människor av John Steinbeck


Innehållsförteckning:

Framsida, böcker och författare. Sid 1

Innehållsförteckning. Sid 2

Inledning. Sid 3
Början på Jämförande analys. Sid 4
Utanförskap. Sorter och skillnader.

Mönster. Sid 5

Att sätta någon utanför. Sid 6
Undvika.
Resultat.

Negativt eller positivt med utanförskap. Sid 7

Miljön Sid 8
Författare och deras koppling till utanförskap.
Paralleller till vår verklighet.

Avslutning. Sid 9


Inledning

Romaner kommer ifrån olika tider och har olika författare men man kan ändå hitta olika anknytningspunkter. Framförallt de s.k. eviga frågorna berörs i många, många böcker. Den anknytningspunkt jag har valt är utanförskap. Det är ett tema som kommer igen i de tre romaner, Möss och människor, Grottbjörnens folk och en Herrgårdssägen som jag valt att jämföra och resonera omkring.

Hur man kan vara utanför beskrivs med flera olika uttryck, som ensam, vilsen, annorlunda, både fysiskt och mentalt.

Att vara utanför eller känna sig utanför tycker nog de flesta av oss att vi upplevt. Men om man ska se lite djupare, vad är det egentligen att vara utanför? Kan man tänka sig att det finns olika former av utanförskap, sådant som man själv uppfattar och annat som andra uppfattar? Är det t ex skillnad på att själv ställa sig utanför eller att helt ofrivilligt bli lämnad utanför? Ska båda sätten ses med negativa ögon eller kan man vara utanför och ändå bli lycklig? Kanske är det så att en människa som inte själv förstår att han/hon är utanför, faktiskt kan vara lycklig.

I mina tre böcker beskrivs olika varianter av utanförskap men ändå finns vissa likheter eller mönster som kommer igen i både tänkande och handlande. Det kan man se genom att iaktta huvudpersonernas försök att gömma och hantera sina annorlunda sidor och anpassa sig till den värld som inte riktigt är skapad för dem att leva i.

Man kan också se problemet ur den motsatta synvinkeln, dvs hur det är att vara orsak till någons utanförskap. Hur tänker människor som stänger någon annan ute och varför gör de det, med vilken rätt får de handla som de gör? Kan det verkligen finnas en tillräckligt bra anledning till att sätta någon utanför? Om man riktigt funderar igenom de frågorna, kanske
man då kan finna ett sätt att undvika utanförskap - eller är det något oundvikligt?

Böckerna visar vad utanförskap kan orsaka och vad det kan driva människor till. Konsekvenserna blir så tydliga i de tre exemplen, som på sitt sätt är lika men ändå olika, och de hjälper en att förstå de handlingar vi människor gör lite bättre. När någon ställs utanför
får det dessutom konsekvenser för deras medmänniskor. Vad de gör och hur de reagerar finns det likaså mönster för oavsett vilken sorts utanförskap den drabbade känner och upplever.

Utanförskap verkar vara något man främst ser som något negativt. Man ska försöka låta bli att vara annorlunda och på så sätt undvika att bli eller sätta sig utanför, det tycks vara en allmän tanke. Men det finns även några fördelar med att vara annorlunda, som de drabbade själva ofta inte ser. De blir som förblindade av att det som är annorlunda hos dem är fel och orätt. Det kan man hitta tydliga paralleller till i den verklighet som vi lever i.

Alla de tre böckerna beskriver helt olika miljöer och situationer vilket gör det möjligt att jämföra omgivningens och levnadssättens olika inverkan på uppfattningen av utanförskapet,
t ex i fråga om vilka möjligheter han/hon har att hantera sin situation. Om man nu lever i en storstad med en massa människor kanske man uppfattar en person som mindre utanför än en ensam människa som vandrar i en uråldrig skog.

Rollfigurerna har fått komma in i sina författare och låna saker ifrån deras liv för att skapa en trolig och bekant situation för läsaren. Författarens verklighet och upplevelser speglas ofta på olika sätt i dessa böcker. Kan det bidra till att vi lättare kan dra paralleller till vår egen verklighet och kan detta då ge oss lärdom och förståelse? Finns det något budskap man kan hämta från romanfigurernas utanförskap, något att dra lärdom ifrån till vår generation om hur vi ska leva eller kanske hur man kan undvika att bli utanför?


Jämförande analys

Utanförskap.
Ayla i Grottbjörnens folk uppfostras av neandertalare men är själv cromagnon. Hon är på alla sätt annorlunda, både fysiskt och psykiskt. Det hon försöker uppnå genom hela boken är att bli som de andra, då också troligen att få bli accepterad. Men måste man självklart vara utanför ifall man skiljer sig från majoriteten, eller blir man det först när man själv betraktar sig som annorlunda eller då andra gör det? Att påstå att det finns någon majoritet för ett visst sätt att vara känns fel eftersom vi alla är olika individer som har olika drag och personligheter. Tydligen är det bara vissa drag och personligheter man reagerar på och som upplevs som ”de andra”.
Lennie och Ayla är både grovt fysiskt och psykiskt annorlunda och på sätt och vis har man ändå förståelse för att de inte riktigt kan bli accepterade bland människorna de lever med. Lennie i Möss och människor är både efterbliven och större fysiskt än de flesta. Uppenbart tillhör ingen av dem majoriteten. Dessa två tyr sig till ensamheten och skapar en ond cirkel. Ju mer de drar sig undan ju mer blir de utanför. Men ändå gör de detta, både medmänniskorna och individen spelar roll i det utanförskap som uppkommer.
Vi har alla känt att vi har varit utanför åtminstone korta stunder, men dessa två får uppleva det genom hela livet. Detta blir mer ett livssätt för dem istället för bara en tillfällig känsla.



Sorter och Skillnader.
Det finns sådana som Ayla och Lennie som sätts utanför av omgivningen. Men sedan finns det sådana som själva väljer sitt utanförskap. Gunnar i en Herrgårdsägen var både smart och vanlig innan han blev ”knäpp”. Dessförinnan accepteras han av de flesta människor och kunde leva normalt i samhället. Men när han fick visshet om att hans släkts förmögenhet inte längre fanns och hans framtid inte längre var säkrad föll hans värld samman. Han blev som förbytt och vandrade sedan från gård till gård år ut och år in, hans enda väg till verkligheten var genom fiolen som han älskade mest i hela sin värld. ”Fiolen förde honom fram genom år efter år, väckte honom till minne av studier, av vänner, av nöjen”(sid 93). Men att han blev utanför berodde endast på honom själv. Han valde att bli annorlunda psykiskt och då blev han inte på samma sätt accepterad av de andra människorna.

Man kan också vara utanför och själv inte uppfatta det. Lennie som är efterbliven förstår inte verkligheten och sina medmänniskor. Det enda som existerar i hans värld är små lena djur och hans trogne vän. Med dessa nära sin sida bryr han sig inte om resten av folket. Ayla däremot som är i hög grad medveten om sitt utanförskap och försöker bryta det.

Både Iza och Creb som är Aylas adoptivföräldrar och Lennies trogne vän var respekterade på grund av just det som gör dem annorlunda, det är den stora skillnaden mellan dem och huvudpersonerna. Izas kunnande om växtriket gör henne till klanens medicinkvinna, Creb med ett öga kunde kommunicera med gudarna. Detta var de högt rankade för i sin klan och då gav det dem hög status. Men ändå var de utanför på grund av dessa annorlunda egenskaper och rädslan för de andra var för stor för att de skulle våga umgås med dem. Den trogne vännen var snäll och förstående mot den debile Lennie. Att han hade ett sådant tålamod och vilja att hjälpa sin vän gjorde att de andra såg upp till honom och respekterade honom. Vissa olikheter är alltså mer värderade än andra, den slutsatsen kan man dra, men ändå sätts deras ägare utanför, men istället för utstötta så blir de respekterade.

Om det är någon skillnad på att vara man eller kvinna när man är utanför kan man inte hitta i de här böckerna. Det handlar om samma känslor och ungefär samma principer för båda könen men däremot hamnar individer utanför på olika sätt. Ayla, upplevde jag, blir utfryst på ett mer mentalt sätt bland kvinnorna och på ett mer fysiskt sätt av männen. Kvinnorna nonchalerade och undvek henne medan dagssysslorna utfördes. Männen å andra sidan slog henne och trakasserade henne sexuellt för att bryta ner henne. Samma sak var det för Ingrid i en Herrgårdsägen. Hennes adoptivmamma skapade utanförskapet på känslomässig väg, fick henne att känna sig oälskad och värdelös genom att inte visa henne kärlek och tillgivenhet. Lennie blev slagen när en annan man försökte få honom att känna sig underlägsen och ovälkommen.

Mönster.
Huvudfigurerna i böckerna ser världen som ”jag mot dom”.
Lennie och hans vän sitter på stranden och diskuterar om att de inte är som alla andra ”...det är vi och dom, vi och dom”(sid 32). De har förstått att de inte är som alla andra. De skall köpa ett hus som alla annars bara pratar om, men till skillnad från alla andra skall de verkligen lyckas för de är speciella. Människor som ofrivilligt har satts i positionen att vara utanför vill bli accepterade av sina medmänniskor - vi människor är flockdjur som behöver en annan själ att bli bekräftad av. De som är för omedvetna eller har valt att själva sätta sig utanför varken försöker eller vill bli accepterade av andra.

Om man inte kan bli accepterad av majoriteten så söker man sig till andra som också är annorlunda, människor med liknande problem eller med en ännu lägre status. Ayla drog sig till Medicinkvinnan och trollkarlen. Lennie slöt sig till försvarslösa hundvalpar och negrer, medan Gunnar sökte sig till Ingrid, en sorgsen flicka utan mor, far eller något riktigt hem. Likasinnade kommer tillsammans. Utanförskapet är deras likhet.

Vem vet, det kanske är så vårt samhälle har byggts upp idag. Om man nu ser ut i världen är det mycket som tyder på det. Invandrare bor med sina landsmän. Rika bor med rika, och fattiga med fattiga. Att få oss att känna oss besläktade med någon eller några och skapa vår egna moderna klan ligger kanske i människans natur. När man hamnar på en plats på jorden där man omedvetet eller ofrivilligt har hamnat har man inget annat alternativ än att flytta eller att anpassa sig för att inte bli utstött och oönskad. Om man ändå inte lyckas bryter det mot ens natur och man kan inte finna frid. Ayla får lämna hela sin familj och drivs ut i ensamheten. Lennie måste möta döden för att han inte kan anpassa sig. Om nu frid är att tillfredsställa sina behov, få sina önskningar uppfyllda, vilket också innebär att bli accepterad, så var detta deras enda utväg.


Att sätta någon utanför.
Att se dessa annorlunda människor, att tvingas leva med dem och att försöka acceptera dem är nog inte heller alltid så lätt för de välanpassade. Att se människor tigga sig fram genom livet som Ingrid tidigare gjorde tycker vi ju inte särskilt mycket om och inte accepterar vi direkt allmänt efterblivna som Lennie. På något sätt föresvävar det oss som naturenligt att endast den starke ska överleva. Tiggare, negrer (”negrer”används här som i Steinbecks text) och efterblivna räknas inte här in i den kategorin. Det kan bero på hur vi själva är som människor, hur vi har blivit uppfostrade, om vi känner oss ha rätten att dela in människor i starka och svaga. De som anser sig ha den rätten tycker sig tillhöra majoriteten och därför har ”de andra”, de som pekats ut, ingen rätt att höra till deras grupp. Om sådana personer har tillräckligt stor makt blir det troligtvis ofta sådana människor som också fryser ut offren. Ser det som sin uppgift att visa vilken sort som har majoritet och ska behålla den. Så gör Broud, klanens nästa ledare i Grottbjörnens folk. ”Att hon är upptagen i klanen ändrar inte hennes ursrpung. Hon är född av de Andra, och hur skulle hon kunna lära sig allt det du kan? Du vet att hon inte är delaktig i våra minnen” (sid 73). Broud hyser ett stark hat emot Ayla. Han kan inte acceptera henne som en av dem och gör allt som står i hans makt för att göra livet till ett elände för henne. När han sedan blir ledare förvisar han henne från klanen. Han gör det trots att ett sådant beslut upprör hela klanen, som efter att ha sett Ayla växa upp ändå ser henne som mer klan än som ”den andra”. Vad är det som driver någon till att så starkt vilja skada någon annan?
Troligtvis känner de någon form av hot ifrån denna person mot sin egen existens. Man märker att Broud är avundsjuk på Ayla genom hela bokens gång och försöker få alla att se ner på henne.

Alla tycker inte på detta vis så klart, somliga har mer av vad man kan kalla förståelse för dessa udda individer. Förståelse att alla kan inte vara lika och att alla har olika behov. De dömer inte andra på grund av att de är annorlunda, utan som sker i dessa böcker hjälper de dem istället. Ingrid som hjälpte Gunnar ur hans galenskap med kärlek och förståelse, vännen som tog hand om Lennie, Iza och Creb som adopterade Ayla är några gestalter med detta tänkesätt. Men om man tittar lite närmare på dessa mer medmänskliga människor så är de också lite utstötta, annorlunda. Det är kanske det som behövs för att man ska kunna förstå. Det kan vara därför annorlunda drar sig till annorlunda. Att själv vara utsatt skapar förståelse för hur det är att vara utsatt. Är det så att när Broud utvisar Ayla så upplever han kanske sina känslor av ilska mot Ayla som mycket mer verkliga eller viktiga än dem som den utstötta Ayla upplever som nu riskerar en ”evig” ensamhet. Broud, som växt upp som klanens centralperson i egenskap av ledarens favoritson, har ju aldrig upplevt utanförskap. Förståelse för andra eller empati som det också kallas skulle då bero på att personen som visar det själv har upplevt en liknande situation.




Undvika.
Att undvika att bli annorlunda är svårt. För om man nu försöker undvika utanförskap så har man inte valt det själv. Att istället söka ensamheten fungerar inte heller p.g.a. den onda cirkeln som då uppkommer.
Alla människor lever och uppfostras olika. Det betyder att om man föds som cromagnon, då har man upplevelser och erfarenheter i sig vare sig man vill eller inte som inte t ex neandertalare har. Hur man än försöker bli en neandertalare från en cromagnon så går det inte. Ingen skulle kunna acceptera en röd fågel som en blå fågel. Det vi måste lära oss är att acceptera oss själva som vi är och sedan stå för den vi är.
Sedan behöver det inte betyda att man inte blir utanför, men det betyder att man kan leva med sig själv. Om man kan detta, är det en dygd att ta tillvara, och för andra att avundas.

Resultat
Frågan är om en människa ska kunna tolerera hur mycket som helst för att försöka passa in eller vara en bland de andra. För Ayla var situationen sådan att hon måste anpassa sig eller dö. Hon måste stanna, för hon har inte den kunskap som behövs för att kunna klara sig själv förrän i slutet av boken. Ändå tror jag att när väl gränsen för ens anpassningsförmåga är nådd så tappar man livslusten och då låter man någon ta ens liv eller tar själv sitt liv.

Att känna att man vill bli accepterad måste ligga i människans idévärld, för annars hade huvudpersonerna i dessa böcker inte brytt sig om att de blev utfrusna. Lennie och Gunnar är inte kapabla att förstå den verklighet de lever i, utan de har sin egen värld där de har sin egen fantasiverklighet. I den är deras medmänniskor små lena djur som för Lennie. Vissa människor som först delade samma idévärld som resten, men som sedan hamnade utanför, kanske inte ens klarar av att inte bli accepterade, så de väljer att stänga ut sig själva från de andras värld och skapar sin egen verklighet som Gunnar och på så sätt kommer närmare lyckan.

Men förr eller senare verkar det komma till en punkt då människan sätts på ett prov som hon inte klarar ensam. Man kan helt enkelt inte vara totalt utanför. Ifall man är det kan det få tragiska följder som för Ayla och Lennie. Gunnar lyckas hitta kärleken med Ingrid. De accepterar varandra och hon får honom att komma tillbaka från sin galenskap och blir då åter accepterad av samhället. De två kan då finna den lycka som de andra två huvudfigurerna bara kunde nå genom döden eller ensamheten.


Negativt eller positivt med utanförskap.
Att se negativt på att vara så annorlunda att det skapar det utanförskap människor känner verkar vara naturligt i böckerna. Men ändå har de vänt många av sina annorlunda egenskaper till sin fördel.

”Hon var en av de andra, en nyare och yngre ras som var mer vital och dynamisk och inte fjättrad i traditioner och tyngd av en hjärna som var helt upptagen av minnesfunktionen. Hennes hjärna fick henne att se andra linjer, och hennes höga panna rymde framlober som gav henne ett annat sätt att se och tänka framåt.” ”Naturen hade bestämt att hennes ras skulle efterträda den gamla utdöende som klanfolket representerade (sid 386).” Att Ayla både var fysiskt och mentalt bättre utrustad för överlevnad märktes väl i boken, hennes sätt att tänka, hennes fysik som gjorde det möjligt för henne att göra saker som att simma, kasta ”base boll” och mycket mer. Ändå var detta negativt i de andras ögon, fast det egentligen, som vi ju vet idag, endast var en fördel för släktet.

Lennies dumhet som alla såg ner på visade sig ändå vara det som gjorde att han kunde vara lycklig. Han förstod inte att han var utanför, medan hans styrka som man såg upp till, visade sig leda till hans död eftersom hans förståndsgåvor inte kunde kontrollera den.
Gunnars galenskap och vandringar visade sig leda honom till Ingrid, kärleken och lyckan och bort från ensamheten.

Lennie och vännen ser sina olikheter som positiva eftersom de anser sig kunna klara något som ingen annan av de människorna de umgås med klarar av. De skall lyckas köpa sitt hus och leva fritt, något som alla andra bara drömmer om.



Miljön
Miljön i alla de tre böckerna förmedlar samma känsla av ensamhet. Detta tror jag bidrar till intrycket att dessa personer är mer utanför än kanske i andra böcker där de utsatta lever i lite mer centrala miljöer. I alla böckerna är huvudpersonerna vandrare. Grottbjörnens folk utspelar sig för 35000 år sedan i sydvästra Europas skogar, en Herrgårdsägen utspelar sig i Sveriges skogar och bondegårdar i 1400-talets Värmland och Möss och Människor utspelar sig i depressionstidens Kalifornien under 30-talet, där huvudpersonerna vandrar från samhälle till samhälle. Ayla som aldrig passerar något samhälle utan lever ständigt ute i skogen, i djupa grottor, ensam eller med sin klan, uppfattar man som mer ensam än Lennie som bor då och då på en stor gård med en massa arbetare runt omkring sig. Denna stora natur Ayla ständigt har omkring sig symboliserar frihet, oberördhet och vildhet. Den känslan smittar av sig på rollfigurerna, och vi formar dem i vår fantasi efter den miljön de befinner sig i.


Författarna och deras koppling till Utanförskap.
Författarna till dessa böcker har själva relaterat sina egna liv till sina böcker. Det gäller speciellt Jean Maria Auel som flyttade till en helt ny plats där hon kände sig annorlunda och utanför för att kunna leva sig in i hur Ayla måste ha känt sig.

Detta visar också att om man ska ge en trovärdig bild av något måste man nästan ha upplevt något motsvarande själv. Alltså måste det mesta från böckerna vara kopplat, kanske på något undermedvetet sätt, till författarens egna livsupplevelser.

Selma Lagerlöf växte upp med en alkolist till far vilket måste ha varit enormt påfrestande för henne och hennes familj. Att inte få känna att man har en normal uppväxt eller en normal pappa måste kännas hårt för en flicka i den åldern då hon inget annat ville än att få vara som alla andra. Detta har naturligtvis lämnat spår inom henne som här i boken kommer fram i det utanförskap och förakt alla visar Gunnar. På ett vis symbolisera Gunnar fadern genom den galenskap och dysterhet han sprider till alla i sin omgivning under sin färd, medan författarinnan själv eller hennes mor finns i Ingrid som försöker hjälpa Gunnar på rätt spår igen.
Selma Lagerlöfs förmåga att gestalta det mystiska och okända i den verklighet hon beskriver inger oss en stark känsla för romangestalterna och deras lidelser.

John Steinbeck var själv ständigt ute och sökte äventyr. Han ville uppleva spänningen i faran och det som ropade på honom där ute i det okända, precis som sina huvudfigurer. De liksom han själv kanske inte trivdes i den värld de levde i och sökte sig i fantasin bort mot något bättre, gestaltat i Lennie och hans vän och deras dröm om en egen gård där man kunde leva av dess grödor och djur.


Paralleller till vår verklighet.
Att författarna själva kopplat sina egna livsupplevelser, sin verklighet till böckerna gör att vi kan känna igen saker. Vi kan koppla händelser från böckerna till vår värld. Hur utanförskap och ensamhet finns överallt här hos oss. Mobbning, självmord och depression som blir allt vanligare i vårt samhälle idag är i hög grad kopplat till det utanförskap som man känner igen i dessa böcker.
Vi kan dra lärdom av att läsa detta. Att vi nu blir åskådare till dessa människoliv, ser allting tydligt och får dela alla rollfigurers känslor bidrar till att vi kan förstå hur en drabbad känner sig. Att läsa böckerna kan kanske skapa ett igenkännande eller en egen upplevelse av utanförskap och därmed skapa en vilja att stoppa detta i vårt eget liv eller inse vad man gör när man tvingar en annan människa till utanförskap och förstå vilken plåga man skapar för sitt offer.

En människa hade lika mycket känslor och tankar då som nu. När vi förstår hur dessa människor fungerar så kanske vi även kan förstå att vi fungerar på samma sätt

De tre miljöer böckerna beskriver finns även idag fast mer utvecklade. Det gör att de människor, som bor i de områden där böckerna utspelar sig, nu kan koppla sin dagliga miljö till hur det var förr, och lära sig om sina hemtrakters historia på det sättet, hur det var förr, vad dessa områden hade för del i människans utveckling. Läsningen kan ge en uppfattning om hur andra människor klarade sig för länge sedan där de själva bor nu, drängarna på gårdarna, herrgårdslivet och till och med något om evolutionen.
Detta gör säkert också att de som nu bor där en roman utspelar sig får ett helt annat intresse för bo...