SAAB

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

SAAB står för ”Svenska Aeroplan Aktiebolaget” och bildades inte alls för att göra bilar som de gör i dagsläget. Det var på mitten av 30-talet som Sveriges regering kom på att man var väldigt dåligt förberett för ett eventuellt krig, och man tyckte då främst att man var svaga på flygplansfronten. På den tiden fanns då bara ett företag som gjorde flygplan, ASJ. 1936 togs riksdagsbeslutet att en flygplansindustri var ett måste för att Sverige skulle kunna behålla sin neutralitet, och att den skulle byggas upp året därpå. 1937 bildades SAAB av finansmannen Axel Wenner-Gren, och den tolfte augusti började man att bygga fabriker och flygfält på Malöga. Året efter började man att producera det tyska bombplanet Junkers, och man gjorde även jaktplan åt Finland. 1940 flög SAAB:s första plan och ett år efter flög de första jakt –och attackplanen.

Men när Andra Världskriget var inne i sitt slutskede, förstod man att produktionen inte längre skulle bli lönsam, och att man inte skulle kunna livnära sig på att sälja flygplan till civilpersoner. SAAB hade vuxit till ett ganska stort företag, och man valde mellan massa olika saker att börja producera, t.ex. prefabricerade hus, färdigbyggda kök, hushållsmaskiner, motorcyklar, och även bilar. Eftersom man tyckte sig ha tillräckligt kompetent personal och tillräcklig utrustning valde man att börja producera bilar.

De som skulle producera bilarna kom alla från flygplansbranschen och visste faktiskt nästan ingenting om bilar och hur de var uppbyggda. Gunnar Ljungström som hade en mycket bra teknisk bakgrund blev SAAB:s främsta profil, och 1945 visade han upp den första skissen på en bil för ledningen. Man fick då 200 000 kronor för att tillverka en liten personbil, men de hade vissa krav på sig. Bilen skulle vara billig och anspråkslös, eftersom Europa var väldigt fattigt efter det stora kriget. Men det var först när Sixten Andersson kom till SAAB som arbetet sattes igång. Han var en extremt duktig formgivare, och det sägs att han är den mest allkunniga formgivare som har huserat i Sverige.

Andersson kom med en skiss som Ljungström och hans 15 medarbetare skulle försöka göra. Förutsättningarna var som sagt inte de bästa, de visste ju ingenting om bilar och av dessa personer var det bara två (!) som hade körkort. Andersson tyckte att motorn skulle ligga framför framaxeln, vilket den också visade sig göra sen. Eftersom kriget hade härjat i världen var det omöjligt att köpa motorer, och man började nu göra så kallade ”tvåtaktsmotorer”, eftersom de var lättast att göra för okunnig personal. Dessa hade även en massa fördelar, till exempel att den var liten, vilket passade bra i en liten bil som de skulle göra. Ytterligare ett plus med sådana här motorer är att de är lättstartade i kyla, och Sverige var (och är) ett kallt land. När grunden för bilen var lagd började man arbeta på en prototyp, som fick namnet 92.

Eftersom besättningen alla kom från flygplansbranschen, så tänkte de lite som sådana personer ibland också. Bilen utformades aerodynamiskt och testades i en vindtunnel, och man såg då att den hade ett luftmotståndsvärde på 0,35. Detta värde är fortfarande idag väldigt lågt. Om man tittar på bilen från sidan kan man även se att den har form av en flygplansvinge. Denna första prototypbil fick ”namnet” 92.001.

1947 tecknades ett avtal med Philipssons Automobil AB, där dessa fick ensamrätt på SAAB 92 fram till 1951. Det var tack vare dessa som SAAB kunde starta sin serieproduktion av bilar, eftersom de fick massa pengar för de 8000 bilar de skickade iväg dit. SAAB 92 började tillverkas 1949. Andersson arbetade sedan från och med prototyp 92.002 med Ljungströms designförslag, som sedan blev SAAB:s kännetecken de 30 följande åren. 1980 slutade han med det, då den sista SAAB 96 gjordes. SAAB 92.002 visades i juni 1947 upp för allmänheten och var en liten bil med framhjulsdrift. Denna bil var betydligt finare än den första prototypen (92.001), och det var inte många ändringar som gjordes innan bilen började serieproduceras. I början gjordes bilarna parallellt med flygplan och flygplansdelar, och tre bilar per dag producerades.

Rolf Melde, som kommit till SAAB september 1946, tävlade även med SAAB 92, eftersom väldigt många pratade dåligt om den och han ville ”sätta dem på plats”. Det visade sig att det var en ganska bra bil i tävlingssammanhang. Man vann dock ingenting, och man började därför skissa på en ny bil 1954, SAAB Sonett I . Karossen och chassiet vägde bara 70 kilo, och för att spara på ekonomin använde man delar av den kommande 93:an. Dock så ändrades tävlingsreglerna över en natt 1958, och denna bil skulle inte vara bra alls kom man då på. Sex stycken gjordes, alla finns väl bevarade.

I december 1955 presenterades den nya bilen SAAB 93. Den var ganska lik 92:an, men förändringarna fanns mest under ”skalet”. 92:ans tvåcylindriga motor var utbytt mot en trecylindrig, fjädrarna hade bytts ut samt en del andra småsaker. USA hade redan på planeringsstadiet varit ett mål, och det upplivades när SAAB Motors Inc. uppkom i New York, och dessa sålde 14 % av bilarna första året (1957). GT750 kom senare och var en förbättrad version av 93:an, anpassad för amerikaner, med bland annat ytterligare tolv hästkrafter.

1957 kom SAAB även ut med bilbälten, vilket de var först i Sverige med. Dessa såldes dock separat. Kort efter detta kom 93B ut, som var lite modernare och nu slapp man bland annat blanda oljan och bensinen själv, det gjorde bilen nu. 1959 kom även 93F, som såg ut att vara ännu modernare.

1959 började produktionen av deras nya bil, herrgårdsvagnen SAAB 95. Man kunde om man ville göra denna sjusitsig och man kunde lasta 500 kilo. Värt att säga är också att den var fyrväxlad, men dock inte fyra framåt som kom först senare. 110.527 exemplar gjordes.

Året därpå, 1960, visades den fjärde modellen upp, SAAB 96. Framifrån var den som 93:an, men helt annorlunda bakifrån. Rutan var 117 % större och mer bagage fick plats. Även instrumentpanelen var helt ny, och det blev succé. Försäljningen ökade med 50.000 bilar om året. Detta år upphörde även Philipssons ensamrätt på SAAB, och den nya återförsäljaren blev ANA. 1961 började man även införa säkerhetsbälten i alla bilar och skivbromsar på framhjulen. 1962 började man göra högerstyrda bilar, givetvis för kunder i England, och det fanns även fyrväxlad låda nu vilket saknades förut till folkets besvikelse. Så länge 95:an gjordes, förändrades även den i takt med 96:an, 95:an var alltså typ en ren kopia av 96:an fast i ”herrgårdsutförande”. 1964 införde man också det revolutionerande tvåkretssystemet som är väldigt säkert och används än idag. Tack vare detta utsågs SAAB 96 till Årets Bil i Sverige av Teknikens Värld 1964.

I början av 1966 var SAAB så stora att de kände sig tvungna att byta namn, och det nya namnet blev ”SAAB Aktiebolag”. Dock så fanns ett litet problem nu. Alla visste att man snart var tvungen att övergå till fyrtaktsmotor, men ledningen nekade hela tiden eftersom bilen fortfarande sålde. De gav dock med sig efter ett tag och i en tysk Ford Taunus hittade man en perfekt V4-motor som nästan passade perfekt in i SAAB:s bilar. Man tecknade då ett långt avtal med Ford som skulle skicka motorer. I augusti 1966 kom SAAB 96 V4, och det blev knallsuccé. Sedan följde cirka tio år av förbättringar av 95:an och 96:an, såsom strålkastartorkare, b...