SLUT

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Besvikelsen blev bara större med tiden.
Det sägs att tiden löser alla problem men de här problemet blir bara större.
Jag vet att jag hade blivit varnad för honom innan men jag lyssnade inte. Jag var redan kär då. Jag visste det inte med det samma men jag insåg det rätt snabbt den dagen han var hemma hos mig.
Jag minns det som igår men egentligen är det över ett år sen.
Jag minns hur jag för första gången lutar mig över honom och kysste honom. Den bästa kyssen i mitt liv. Just den stunden, i det ögonblicket så var jag i himlen. Jag flög omkring där på mina små rosa moln.
Efter kyssen visste jag inte vad som skulle hända men jag trodde att jag skulle känna såhär för evigt.
Men den känslan av att kärleken är sann försvann någon gång mellan alla svek och tårar. För jag grät. Så mycke jag grät när jag förlora honom. Det gjorde jag.
Många nätter låg jag sömnlös för att jag inte kunde sluta gråta och när jag väl slutade gråta så var det som om min ända uppgift i världen var att dö.
Jag kunde inte se hur mitt liv skulle formas av denna händelse.
Men jag förstod att ingenting skulle bli sig likt.
Från och med den fredagen som jag kysste honom för första gången till den dagen då han sa att han ville gå var de bästa i mitt liv.
Men nu ångrar jag det. Ja, jag ångrar det så mycke att jag skulle vilja flytta tillbaka tiden och göra det ogjort. Jag skulle ha fattat innan att han bara lekte med mina känslor. För det var det h...