Imorgon när kriget kom

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ellie bodde utanför ett mycket litet samhälle som hette Wirrawee.
Hon bodde där med sin mamma och pappa på en liten gård där det ingick en stor slätt med paddockar och med djur. De hade också fem stycken hundar.
Ellie och hennes bästa vän Corrie började tröttna på vardagen och ville göra någon kul och nytt. Efter en tids tjatande fick de lov att ta familjens Landrover upp till Tailors Stitch, ett berg som låg några mil därifrån. De frågade också sina vänner om de skulle vilja följa med.
Vissa kunde inte eftersom det var en årlig utställning nere i Wirrawee som alla skulle gå till. Fastän det var utställning fick Carrie och Ellie med sig fem stycken vänner: Fi, Lee, Robyn, Homer, och Kevin. De planerade att vara borta i fem dagar så de packade och gav sig iväg. Det var Ellie som fick köra Landrovern upp för de svåra, klippiga vägarna i fem kilometers hastighet fastän hon inte hade körkort, detta bara för att hennes pappa litade mest på henne. När de hade kört några timmar kom de upp till toppen. Ellie älskade den platsen eftersom man kunde se ända till Cobblers bay. Det var hamnen på andra sidan havet. Sedan gav de sig iväg. De gick genom smala bergsklippor som nästan bara rymde en person på bredden, sedan genom ”satans trappsteg” som de kallade det. De gick längre och längre ner på branta stigar där det inte fanns några blommor utan bara grönt och brunt i flera nyanser än vad det finns ord till. Flera gånger tappade de bort stigen under högar av bark, löv och kvistar, men efter en stunds letande hittade de alltid den igen. De funderade på hur de skulle ta sig upp på samma stig igen men beslöt sig för att tänka på det när den tiden kom. Luften blev fuktigare ju längre ner de kom. De gick genom flera andra buskar på små stigar innan dem kom fram till en liten glänta. Det var som en liten dalgång som var känd som Helvetet. Folket nere i Wirrawee hade aldrig förut varit där uppe, utom en gammal eremit som sades bo nere i ”Helvetet” men ingen hade någonsin trott på den. Gläntan där var ungefär lika stor som en landhockey bana och där fanns bland annat tre stora vackra eukalyptusträd, massa andra träd och en liten bäck vid kanten. Allt var mycket vildväxt med en del rotskott och sly. Det fanns nästan ingen ren plats men ändå bestämde dem sig för att stanna just där bara för att allt kändes så lugnt och fridfullt just där. Bäcken var väldigt kall och till och med på sommaren var den som is. De slog upp sina tält när de röjt undan de värsta. De gjorde upp en liten eld nära vattnet och sedan satte de sig ner. De stannade där i fem dagar innan dom begav sig tillbaka till samhället. Där var ingenting sig likt.
Alla hundarna på Ellie`s gård var döda, de låt med ögonen öppna och skräckslagna och nosarna var intorkade i fradga utom en som nästan var död den med. Inne i huset var ingenting fel,
det var städat och rent precis som om någon i familjen bara gått för att handla. Det enda som var annorlunda var att det stank av rutten mat i kyl och frys, eftersom strömmen hade gått.
De fortsatte till nästa gård och likadant var det där. Djuren var döda och huset var tomt. Alla var rädda men ingen pratade riktigt om vad som egentligen kunde ha hänt med alla människor som deras syskon, föräldrar och alla andra släktingar och vänner. Till slut kunde dom inte undgå sanningen. Deras samhälle hade blivit invaderat av en okänd makt. Deras föräldrar och syskon hade blivit tillfångatagna på utställningsområdet. De plockade på sig så mycket mat de kunde och tog med sig allt nödvändigt som radio, mat och varma kläder för ingen visste när de kunde återvända till samhället. De packade allt i Landrovern för att återigen göra det enda rätta. Att återvända tillbaka till ”Helvetet”.

Miljön i boken är faktiskt baserad på riktiga ställen som t.ex. Dalgången ”H...