Dwight D Eisenhower

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Varför jag valde Dwight D Eisenhower

Jag valde D D Eisenhower, därför att han var en viktig person under andra världskriget och för att få veta mer om hans liv. Men det som var avgörande för mitt val var att han var ledare för de allierades invasion av Normandie. Jag var i Frankrike i somras och då undrade jag många saker, men jag hittade inga svar. Nu när jag har valt Eisenhower hoppas jag att jag kan få svar på dem.


Kort om D D Eisenhower liv


Dwight David Eisenhower senare kallad Ike, föddes i Tyler, Texas 1890. Hans pappa var ingenjör men han kunde inte försörja familjen, därför flyttade familjen till Abiline i Kansas för att försörja sig på jordbruk. Familjen var stor och därför fick Dwight jobba vid sidan om hans studier. Det tog lång tid att bli färdig med studierna och när han var färdig var han för gammal för att bli aspirant i flottan. Hans sökte istället in till kadettskolan på West Point och där kom han in. När han kom ut därifrån 1915 hade han inte jätte bra betyg utan var nummer 61 av 164 elever. Han sa själv att han troligen aldrig skulle bli mer än överste, eftersom han inte hade så bra betyg och var redan 25 år, men hans gissning skulle visa sig vara fel.

Dwight trädde in i första världskriget som officer och på bara tre år gick han från officer till överstelöjtnant. Under första världskriget var han instruktör vid ett utbildningsläger, trots att han begärde att bli flyttad till fronten, sa de överordnade att hans plats var som instruktör. Till slut fick han tillstånd att åka till Europa och slåss, men just när han gick ombord på transportfartyget fick han veta att det blivit fred i Europa. Efter kriget skar man ner stora delar av den amerikanska armén och Dwight fråntogs hans rang och fick bli kapten istället.

I början av mellankrigstiden ingick Dwight i många olika stridförband, men han hade fortfarande ofta uppdraget som instruktör. Han började sakta avancera i sin rang och 1939 var han tillbaka som överstelöjtnant. Han såg då som sin uppgift att utveckla pansarvapnet, som då fortfarande var ganska nytt. Bland mycket annat ville han att pansarvagnarna skulle ha flygunderstöd för att bli mer effektivt. Därför ville han också lära sig flyga och när han var 47 år tog han flygcertifikat.

Dwight var ganska okänd 1940 när han kallades till Washington och placerades på krigsdepartementets Byrån för Fjärran Östern. Ett av hans uppdrag var att organisera flygvapnet på Filippinerna som då var under USA:s ledning. Dwight blev uppmärksammad av general George Marshall, och Dwights karriär började nu skjuta i höjden. Från 1940 till 1942 hade Dwight gått från överstelöjtnant till generalmajor. Samma år föreslog George Marshall att Eisenhower skulle vara en av de tre kandidaterna som kunde bli ledare för de amerikanska styrkorna i Europa. När sen Storbritanniens premiärminister Winston Churchill fick välja så valde han Dwight. Många officerare blev väldigt förvånade att Dwight fick posten, därför han hade ingen stridserfarenhet. De var till och med officers kollegor som tyckte att man hade gjort bort sig när man satte Dwight på den posten.

1948 slutade Dwight i armén och blev istället rektor på Columbiauniversitetet, där det inte gick så bra. Han hade ju ingen akademisk bakgrund och var därför väldigt tillbakadragen i sitt arbete. 1950 bildades NATO och han blev utsedd till ledare. Han fick stöd av alla medlemsländer, han var egentligen bara med för att visa USA:s närvaro i Europa. Dwight hade aldrig visat sig intresserad av politik, ändå ville båda de två största partierna ha honom som presidentkandidat. Han var fortfarande en hyllad krigshjälte och partierna behövde en populär person. Han valde till slut det republikanska partiet. 1952 vann Dwight president valet enkelt. Alla tidningar var lyriska och tyckte att det var underbart att deras favorit Ike hade blivit president. Han var fortfarande lika tillbakadragen som när han var rektor. Han visste inte riktigt hur man skulle vara när man var president och alla problem blev bara större och större. Många tidningar sa inget om hans dåliga sidor och hyllade honom för att han fått slut på Koreakriget. 1956 ställde han upp till omval trots att han hade drabbats av en hjärtattack under den första perioden. Han hade fortfarande hjärtproblem under sin andra presidentperiod och han vara borta långa tider, vicepresidenten Richard Nixon fick ta över allt mer av presidentskapet. Nu började också folket ana oråd och blev nästan förtvivlade när Sovjet lyckades bli först ut i rymden. 1961 lämnade han över presidentposten till demokraten John F Kennedy. Han dog 1969.

Rollen i andra världskriget


1939 när andra världskriget bröt ut var Eisenhower ingen hjälte utan han var en vanlig anonym officer. 1940 blev han chef för personalen i 3d Division vid Fort Lewis. Dwight utvecklade olika manövrar för divisionen, en av manövrarna var den största träningsmanövrern som någonsin gjorts i USA. Ledningen tyckte att han hade gjort tillräckligt bra ifrån sig för att bli befordrad, vilket han blev till bistående general. I oktober 1941 fick Dwight börja jobba under George Marshall, som under en längre tid varit imponerad över Dwights arbete. Dwight fick arbeta med att göra upp olika stridsstrategier för armén i Fjärran Östern. Det blev nu massor av pappersarbete och han fick jobba 14 timmar om dagen alla sju dagar i veckan. Marshall ville egentligen ha en yngre befälhavare, men insåg att det inte fanns någon bättre general en Eisenhower.

Nu blev Dwight ledare för de amerikanska hjälpstyrkorna i Storbritannien. De första veckorna i Storbritannien jobbade han med att visa de olika stridsstrategierna han hade utvecklat. Marshall tyckte att man skulle förbereda sig på att invadera Frankrike 1943, eller om Sovjet skulle dras sig ur kriget, skulle man göra en självmordsinvasion 1942, d.v.s. skicka soldater till Frankrike för att hejda tyskarna från att anfall Storbritannien. Britterna tyckte att man först skulle ta Nordafrika för att sen ha en väldigt bra utgångspunkt, när man skulle anfalla Europa. Det tyckte inte amerikanerna som ville att man direkt skulle anfalla den franska kusten. Efter många om och men gav amerikanarna med sig, mycket p.g.a. att USA:s president Franklin Roosevelt höll med britterna. Dwight utsågs till befälhavare över Operation Torch (planen att ta Nordafrika), med det var han ledare för alla de brittiska och amerikanska trupperna i Nordafrika.

Den 8 november 1943 började invasion av Nordafrika. Dwights fallskärmsjägarer landade vid Casablanca, Oman och Alger, däremot anföll inte de franska trupperna. Dwight hade gjort en överenskommelse med den franska ledaren Jean Darlan, som skulle ge Darlan och Frankrike kontroll över Nordafrika efter kriget. Dwight blev mycket ifrågasatt av folk i sina egna led för Darlan var antisemit och nazistvän.Dwight lyckades till slut lösa problemet. Han sa till sina trupper att sätta fart mot Tunisien innan Tyskland skulle hinna förbereda sig, men det funkade inte. Det gick inte alls bra för Dwight i Nordafrika, han förlorade några slag och till slut i maj 1943 gav hans trupper upp. Dwight tog nederlaget väldigt hårt och han fick ta hjälp av Storbrittaninnens högsta general Montogmery. För Montgomery gick det däremot väldigt bra och han firade stor framgångar och under hans befäl lyckades man invadera Sicilien. Men den 8 september fick Dwights mannar tillfälle att agera igen, när de invaderade Salerno. Det hela gick väldigt långsamt, för tyskarna var väl förberedda och just där var det bergigt och svår forcerat. Till slut hade Dwights trupper ockuperat området och han blev på bättre humör. Dwight blev beordrad att komma till London för att planera invasionen av Frankrike, detta precis framför näsan på Montgomery som var helt säker att han skulle få uppdraget, eftersom han hade blivit hyllad av den engelska pressen efter sina framgångar i Nordafrika.

D-dagen och Operation Overlord



Dwight bestämde att de allierade skulle gå i land i Normandie och inte i Calais som tyskarna trodde (tyskarna trodde det för att Calais ligger närmast England). Attacken var planerad att börja någon gång i den första veckan av juni. Man var tvungna att ta med sig mycket folk och pansarvapen. För att lösa problemet med tunga artelleri hade Winston Churchill kommit på en idé om flytande hamnar, så kallade Mullberries. Vid dem var det enklare att lasta av stridsvagnarna, på det här sättet kunde man ha med sig mer tunga vapen.


Invasionen skulle startas när en dikt lästes upp i direktsändning i radio. Dikten gick så här: Les sanglots longs des violons de l´automne blessent mon coeur d´une langueur monotone. Det var uppgjort att starta invasionen den 5: e juni, men det var storm den dagen och man fick flytta invasionen till den 6: e. Dwight hade redan lyckönskat fallskärmsjägarna några dagar innan och nu satt han spänt och väntade på signaler frpn de två invaderande generalerna Omar Bradley, chef för de amerikanska styrkorna, och Sir Miles Dempsey som var chef för de brittiska styrkorna. Invasionen började med att man släppte ner sina fallskärmsjägare och sen gick till attack vid stränderna: Utah, Omaha, Gold, Juno och Sword. Operation Overlord genomfördes på ett bra sätt och man var mycket nöjd med vad som hade uträttats trots att det hade dött så ofantligt många.

Nästan direkt efter invasionen började Dwight och Montgomery bråka igen. Montgomery vill att de brittiska trupperna skulle få mer understöd så att dem kunde gå in i norra Tyskland, men Dwight tyckte att man skulle gå på en bred front tillsammans. Dwight ville inte att Montgomerys armé skulle skena iväg in i norra Tyskland bara för att sen bli inringade och besegrade. Montgomery drog iväg ändå och då ville inte Dwight hålla kvar sina styrkor i Paris utan han skickade iväg dem också, då blev det ju i alla fall en bred front till slut. Varken Montgomery eller Churchill tyckte det var någon bra idé, men Dwight fick stöd av Marshall. Det gick bra för de allierade och man drev bort tyskarna från fransk mark, men för att gå in i Tyskland behövde man nya förstärkningar. Tyskarna hade nu egentligen bara en stark fäste kvar och det var vid Ardenne skogen. Där fanns tyskarna SS pansarförband som höll tillbaka de allierade en längre tid, men till slut blev de också forcerade. Nu efter alla Dwights framgångar i kriget blev han den förste och hittills ände amerikanska general med femstjärnor. Nu var frågan: skulle hans armé få inta Berlin eller skulle ryssarna få tar Berlin? Churchill ville att Dwight skulle inta Berlin men det vill inte han själv. En av anledningarna för att Dwight inte ville ha så bråttom var att han litade Stalin. Stalin hade lovet att Europa skulle bli rättvist uppdelat efter kriget. Montgomery och Churchill litade däremot inte på Stalin, men Dwight lyckades övertygade Churchill och skickade istället sina trupper till södra Tyskland.

Den 8 maj 1945 gav tyskarna upp.Tyskland var sedan ockuperat i sex månader och ledare för ockupationen var Dwight D Eisenhower.


Presidenten Eisenhower


Efter kriget var Dwight en hyllad krigshjälte och många politiska partier villa ha honom som representant för sitt parti men han ville inte det, utan han blev i stället ledare för den nya militäralliansen NATO. Det blev alltså ingen Eisenhower i valet 1948, men fyra år senare hade han blivit övertalad att ställa upp i valet på republikanernas sida trots att han inte var säker på att han var republikan. Han skrev i sin dagbok: ”När valet var över och jag var rebulikansk presidentkandidat så var jag fortfarande osäker på om det hade varit ett klokt beslut att ställa upp.” Han blev hela de amerikanska folkets Ike och var riktigt populär.Han vann presidentvalet överlägset. Dwight valde den nu ökände Richard Nixon till vice president.

När Dwight hade tagit över presidentposten var stadsfinanserna väldigt ur balans och det tog hela tre år att få ekonomin någorlunda på sin fötter igen. Dwight tyckte inte om kommunismen och han litade på Joseph McCarthy (ökänd senator). McCarthy försökte med alla metoder få bort kommunismen från USA, men inte bara kommunister blev dåligt behandlade utan även handikappade och andra med speciella åsikter om saker och ting. McCarthy gjorde allt som stod i hans makt för att dem som han hatade inte skulle kunna leva ett bra liv. Till slut gav McCarthy sig på de högre stående (de som har mera makt) och då tog de stopp för honom, han blev sparkad och utfryst från samhället. Under hans tid som president blev det inte mycket gjort utan problemen blev bara större och större och det var speciellt de fattiga som förlora på det, missnöjet blev störst hos afroamerikanerna, av dem var det inte speciellt många som hade jobb och utan pengar hade man inte råd att gå till tandläkaren. Det värsta var att dem inte hade råd att skicka sina barn till college och de blev på så sätt en ond cirkel. Nu var kallakriget i fullgång och både Sovjet och USA försökte värva så många förbundsallianser som möjligt. Ett exempel är Koreakriget där Sovjet stöttade Nordkorea och USA Sydkorea. I början av kriget var USA inte närvarande, men när man insåg i USA att Nordkorea skulle vinna med Sovjets hjälp var man tvungen att hjälpa till. När USA gick med kriget var Nordkorea nästan inne i huvudstaden Seoul, men då ändrades hela kriget och med hjälp av USA tryckte man tillbaka Nordkorea väldigt långt, USA lyckades inte ena dem till att bli ett land igen (de var ett land innan Koreakriget som egentligen var ett inbördeskrig), men de amerikaner som kom hem efter kriget blev hyllade som hjältar. Just Koreakriget var en orsak att Ikes populära ställning förblev populär. De närmade sig nu val igen och Ike var populär som alltid. Men bara ett år innan valet drabbades han av en hjärtattack och tidningarna spekulerade vilt om han skulle vara med i valet eller inte. Ikes värsta konkurrent var demokraten Adlai Stevenson, det blev inget jämt val Ike vann hela 41 stater!! Medan Stevenson vann sju. Stevenson var långt efter i stater räknat men han vann i de flesta staterna med storstäder i och på så sätt var han inte lika långt efter. Dwight fortsatte med att inte göra så värst mycket som president och problemen blev inte mindre av det. 1957 råkade han ut för en till hjärtattack den är gången var det inte alls lika farlig som den innan men till räcklig för att han skulle bli rädd. Dwight ignorerade de mesta som president, till och med när kommunisten Fidel Castro fick makten på Kuba brydde han sig inte någonting, vilket som var ganska konstigt därför att om det var någonting som han brukade ta tag i så var det att försöka få bort kommunismen. Dwight började allt mer lämna över president ansvaret till vice presidenten Richard Nixon. När det nu blev val igen 1960 hade demokraterna en mycket bättre kandidat en Stevenson, John F Kennedy. Dwight hade tappat allt mer av sitt stöd och var inte längre favorit till att ta hem valet. Han förlorade valet och efter det drog han sig tillbaka från politiker yrket och blev en vanlig pensionär i stället.


Analys

Eisenhower var en älskad person och av många sedd som den absolut bästa generalen någonsin, vissa har till och med tyckt att han var en bra president. Jag håller med på att han var en riktigt bra general men som president var han usel. När man har tittat tillbaka på hans liv kan man ju gott säga att någon politiker var han inte, nej, hans värld hade med krig och olika konflikter att göra. Jag kan säga att jag faktiskt har trott att han var en bättre general än vad jag trodde, för när jag läste att han hade förlorat slag i Nordafrika blev jag väldigt förvånad. Han var ju en av de fem bästa generalerna genom tiderna, men det fanns ändå bättre ...