Den första gång jag såg dig...

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Den första gång jag såg dig tyckte jag att du var precis som alla andra killar, en stor idiot.
Att killar var idioter hade jag lärt mig genom den jobbiga vägen för några år sedan. Då hade jag blivit ”playad” eller utnyttjad kan man nog säga på svenska.
Efter det hade jag lovat mig själv att aldrig mer falla för en kille förrän jag verkligen kände honom.
Det var med dessa tankar jag nu gick omkring och detta var troligen orsaken till att jag inte föll för dig jag när jag först såg dig.
Du skämtade med alla i klassen och då var det inte några små skämt, utan du avslöjade allt du visste om en person. Vilket inte var lite eftersom du alltid tjuvlyssnade när någon pratade, men du sa aldrig något om mig. Anledningen till det var att jag kommit till klassen för några månader sedan och berättade då inte något om mig själv.
För av vilket skäl skulle jag berätta om mig själv för helt främmande människor?
Jag själv tyckte inte att det fanns någon anledning överhuvudtaget, men om jag skulle ta och berätta något så skulle ändå ingen lyssna. För det finns nog ingen människa som vill lyssna på hur hemskt mitt liv har varit.
Egentligen klarade jag mig ganska bra på min förra skola, trots att mitt liv var kaos. Jag valde i alla fall att byta när jag hade chansen.
Den största orsaken till det var att jag hade tröttnat på mitt dåvarande liv. Jag behövde lite omväxling och det fick jag i den här skolan som låg långt från min gamla.
Åter till dig, du var en sådan där kille som en tjej skulle kunna falla för direkt när hon såg dig. Du hade brunt, kort hår, himmelsblå ögon och var ungefär 1,75 centimeter lång.
Du trodde förmodligen att jag gillade dig, men så var det inte, i alla fall inte i början. Det var först när våran lärare sa att vi skulle ha temavecka och han delade in oss i samma grupp.
Min första tanke när jag hörde att jag skulle vara med dig var: ”Nej, snälla vem som helst förutom honom”, men våran lärare hade sagt att han inte ville höra några protester. Så jag sa inget, satt bara tyst och stirrade in i väggen framför mig. Jag visst att jag inte kunde få våran lärare att ändra sig.
Vad gick det här temaarbetet nu ut på? Jo, vi skulle låtsas att vi var gifta.
När läraren berättade det höll jag på att dö. Skulle jag låtsas vara gift med en kille jag inte kände, en person jag bara visste kunde vara enormt irriterande.
När läraren berättade vad det hela gick ut på så verkade det ganska roligt eller det skulle vara kul om man fick vara med en normal kille. Man skulle planera ett helt boende och allt som hörde till.
Du och jag började hela arbetet med att säga hej och sen tystnad.
Våran lärare kom fram till oss och förklarade lite noggrannare vad det var vi skulle göra. Sedan pratade och planerade du och jag om vad vi skulle göra och det gick faktiskt lite framåt.
Vi kom fram till att vi skulle åka hem till mig efter skolan och fortsätta med arbetet.
Resten av dagen gick jag runt och funderade på hur det egentligen skulle vara att arbeta med dig. För att på lektionen hade det gått ganska bra att komma överens.
När skoldagen sedan var slut väntade du på mig vid mitt skåp. Jag såg dig på långt håll och ökade direkt på stegen.
När jag var framme sa jag hej till dig och du svarade med ett tja. Fast jag tyckte att det verkade som om du var lite blyg, men det är inte så troligt. För varför skulle du vara blyg för mig när du inte är det för någon annan på hela skolan? Så jag ignorerade den känslan och öppnade mitt skåp i stället för att fundera vidare, jag tog ut lite böcker som jag skulle ha med mig hem.
När jag var klar frågade jag dig om vi skulle gå. Du svarade ja på en gång och nu verkade du inte vara det minsta blyg.
Hela vägen hem till mig gick vi och småpratade och vi kom väldigt bra överens. Det var då som jag började förstå att du kunde vara väldigt snäll och riktigt trevlig.
När vi till slut kom hem till mig började vi med detsamma med skoluppgiften. Vi skrattade och pratade i mun på varandra. Du lyssnade på vad jag hade att säga och tyckte inte att mina idéer var dumma eller töntiga.
Vi satt i flera timmar med arbetet och hittade på saker som vi kunde skriva, men vi kom aldrig så långt att vi skrev ner dem.
Det var den kvällen hela min uppfattning om dig förändrades. Du var inte alls en stor idiot som jag först hade trott, utan du var snäll mot mig och gullig.
När klockan hade blivit sex sa du att du var tvungen att gå. Jag ville i själva verket inte att du skulle gå, men det kunde jag inte säga till dig. Då hade du förstått att jag gillade dig och jag vågade ännu inte ta chansen att säga det. För att du kanske inte tyckte om mig på samma sätt som jag tyckte om dig, och jag skulle inte klarat av att fortsätta med skolarbetet med dig om du visste att jag gillade dig.
Vi skyndade oss att plocka ihop allt och gick sedan ut i hallen. Det var då det hände när vi sa hej då. Vi stod mitt emot varandra och helt plötsligt lutade du dig fram emot mig och gav mig en hastig kyss på kinden. Sedan öppnade du dörren och sa hej då.
Jag har ingen aning om jag svarade eller inte, jag stod bara som förstenad och stirrade in i dörren fram för mig där du hade stått. När chocken lagt sig gick jag till mitt rum som i en dimma.
Det tog ett tag för mig att förstå vad som hänt, men när jag väl förstod det kände jag mig upprymd och full av tankar. Då slog det mig plötsligt att du kanske gillade mig.
Da...