Dubbelmordet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Prolog
Mannen som bodde ut i förorten jobbade sent som vanligt. Nu var klockan väldigt mycket och han fick skynda sig om han skulle hinna med sista tåget hem. När han sakta steg ut genom porten från kontoret i stan kände han den kalla höstvinden svepa genom Armanirocken. Han huttrade och började gå mot tunnelbanan. Att promenera på Malmskillnadsgatan sent på kvällen var inte direkt någon bra idé men han ignorerade de prostituerade som väntade på sin kommande nattkärlek. Han kände sig trött och stel efter dagens arbete och han visste att han snart måste skära ner på arbetstimmarna.
När han nådde Östermalmstorgs tunnelbanestation såg han några invandrare som var påtända och onyktra. Han tittade förnedrande på dem. När han stod framför spärrvakten tog han upp sin rabattkupong och vakten stämplade.
Han började sakta gå mot rulltrappan som ledde till Mörby Centrum tågen. Han skulle precis ta steget ut mot rulltrappan då någon ryckte tag i hans axel. Han kände igen personen och hälsade glatt men fick ett otrevligt svar.
– Du tog allting ifrån mig! Din lille djävul!, skrek personen och började rycka allt hårdare i honom och slängde ner honom på golvet. Därefter började han dra honom mot rulltrappan.
– Hjälp! Hjälp!, skrek den hjälplösa mannen.
Invandrarna och spärrvakten tittade mot de två männen. De fick plötsligt en chock när de såg att en av männen blev knuffad utför den långa rulltrappan.


Tisdag 6 Oktober
Larmet kom in till stationen kl. 23.09. Spanare William Lundgren hade jouren denna tisdagnatt. Egentligen avskydde han att ha jour men han kände ändå ett ansvar. Han höll precis på att somna då kommissarie Telander slog upp dörren. Lundgren vaknade med ett ryck.
– Erik Silversköld har hittats död i tunnelbanan!, sade Telander.
– Stjärnadvokaten?, frågade Lundgren.
– Ja, tydliga tecken på en rejäl knuff!, svarade Telander.
– Några vittnen?, frågade Lundgren .
– Tre påtända invandrare och en förvirrad spärrvakt, sade Telander.
– Och mördaren?, frågade Lundgren förväntansfullt.
– Han kom undan, suckade Telander.
– Toppen!, sade Lundgren ironiskt.
– Vi sticker till mordplatsen nu!, informera Rydberg!, vi ses i min bil, sade Telander.
En sekund senare hade Telander försvunnit bakom dörren. Nu började det igen, kasta sig in i ett fall och försöka lösa det. Han älskade egentligen sitt arbete men han behövde verkligen en semester riktigt långt borta.
Han sköljde sitt ansikte med kranvatten och gick ut i korridoren. Luften var något kvav och instängd. Det var ovanligt lugnt i natt och de flesta såg trötta ut. Han knackade på Rydbergs dörr och fick ett irriterat svar. Rydberg kom ut från sitt rum och hade små påsar under ögonen.
– Vad har hänt?, frågade hon.
– En död man i tunnelbanan, svarade Lundgren.
– Vem?, frågade Rydberg.
– Erik Silversköld, stjärnadvokaten du vet!, svarade Lundgren.
De började gå mot garaget.

Stämningen i bilen var spänd mellan poliserna. Gatlamporna blinkade som en fyr inne i bilen.
– Vem larmade polisen?, frågade kriminalinspektör Charlotte Rydberg.
– Spärrvakten!, svarade Telander trött.
– Några andra vittnen än invandrarna och spärrvakten?, frågade Lundgren.
– Nej, svarade Telander kort.
När de slutligen var framme vid Östermalmstorgs tunnelbanestation gick de snabbt ur bilen och ner mot rulltrappan.
De såg hur blod färgade rulltrappan här och var.
– Vad har hänt här egentligen?, frågade Telander en av utredarna.
– En man har blivit knuffad nerför denna rulltrappa som är den längsta i hela Stockholm. Vi konstaterat att den döde är Erik Silversköld, stjärnadvokaten. Ni kan åka ner och titta själva.
Utredaren gick bort mot en reporter från Rapport.
Lundgren och Telander åkte ner medan Rydberg stannade för att prata med ett av vittnena.
När sista rulltrappet gick in under golvet gick Lundgren och Telander fram mot liket. Offret var stjärnadvokaten Erik Silversköld som jämt och ständigt hade nya klienter och syntes varje vecka på TV. Lundgren tittade illamående på den döda advokaten.

Onsdag 7 Oktober
– Är alla samlade?, frågade Telander.
Han fick ett svagt ja från alla.
Han fortsatte:
– Som ni alla säkert vet så blev en man mördad i går kväll vid elvatiden. Den mördade är Erik Silversköld.
Telander lade upp ett foto på overheaden som visade en mörk, vältränad man i fyrtioårsåldern.
– Erik Silversköld var bosatt i Danderyd utanför Stockholm. Fru och två barn. Kändisadvokat, hade de riktigt stora fallen. Mycket god ekonomi.
– Är han registrerad hos oss?, frågade en spanare.
- Nej, ingenting, inte ens en felparkering.
– Är de anhöriga underrättade?, frågade en annan.
– Ja, Rydberg åker ut till hustrun efter mötet och jag tar hand om spärrvakten som är vittne till händelsen. Lundgren åker till Stockholms Bårhus och tar emot information från rättsläkaren., sade Telander.
– Ni hörde allesammans! Det är bara att sätta igång att arbeta.

Huset var i rött tegel och stod lite enskilt från de andra husen. Tomten var stor och hade sjöutsikt. Deras tujor stod längs med staketet. Grinden var stängd och försiktigt öppnade hon den. Rydberg avskydde att prata med anhöriga. Sakta lyfte hon upp handen och plingade på dörren. Hon väntade några sekunder och plötsligt stod någon framför henne. En kvinna i trettioårsåldern, tårögd, ljusblå morgonrock och halvlångt brunt hår.
– Vad vill du?, frågade hustrun lite argt.
– Jag kommer från Stockholmspolisen, sade Rydberg och visade upp sin polisbricka.
– Kan jag komma in?
– Ja, kom in du, svarade hustrun.
Hallen var inrett med fina tapeter och golvet var av klinker.
– Vill du ha kaffe?, frågade hustrun.
–Nej tack, jag ska bara ställa några frågor om din man.
De satte sig i vardagsrummet med utsikt över vattnet.
– Hur var Eriks och din relation?, frågade Rydberg.
– Den var bra, han arbetade lite mycket men för övrigt bra, svarade hustrun.
– Ok, när såg du honom senast?, frågade Rydberg.
– I går morse när han åkte till jobbet, svarade hustrun och började gråta.
– Hur mår barnen?, frågade Rydberg.
– Dom är hos sin mormor nu för att slippa all media.
– Har Erik någon bror eller syster?, frågade Rydberg.
– Ja, en bror. Vänta lite så ska du få adressen, svarade hustrun.
Hustrun reste sig och gick ut i hallen och letade i en skål efter en papperslapp. Hon kom tillbaka.
– Varsågod, sade hon.
– Tack, sade Rydberg.
Det var en skrynklig lapp med en adress i Solna. Efter att Rydberg ställt några ytterligare frågor tackade hon och gick mot bilen. Hon började köra mot Solna.

– Stora delar av kroppen är söndertrasade. De flesta benen är helt brutna, sade rättsläkaren.
De gick fram mot britsen och rättsläkaren lyfte på täcket som var över liket. Där låg Erik kall och blek och ögonlocken stängda.
– Troligen har han blivit så rejält knuffad att han har flugit och därefter landat mitt i rulltrappan och rullat ner häftigt den sista biten, fortsatte rättsläkaren.
Lundgren mådde lite illa av att titta på den livlösa kroppen.
– Vad kan det här mordet bero på?, frågade Lundgren.
– Hämnd kanske, svarade rättsläkaren.

Nu syntes spärrvakten i korridoren. Telander och spärrvakten hälsade och de gick in i förhörsrummet.
– Kan du berätta vad som hände den här tisdagkvällen?, frågade Telander.
Spärrvakten beskrev tydligt hur mördaren rörde sig och tydliga kännetecken. Det var en sak som fångade Telanders uppmärksamhet. Efter att vittnet gått funderade Telander över tatueringen som spärrvakten hade sett på mördarens hals. Telander fick ett vagt minne av den tatueringen, en halvstor örnliknande fågel. Plötsligt kom han på det. Det var hantverkaren som hade fixat hans värmepanna för drygt en vecka sedan. Hantverkaren hade precis en sådan tatuering på halsen. Telander kom ihåg hans namn och slog upp det i hans dator för att se om han fanns med i polisregistret. Det gjorde han. Det stod:
”Dömd för misshandel, snatteri och olaga frihetsberövande”.
Telander läste vidare.
”Bosatt på Råsundavägen i Solna. Nära släktingar Erik Silversköld”.
– Det måste vara brodern till den döde Erik Silversköld, sade Telander tyst för sig själv.
Telander ringde till Rydberg men hennes mobil var avstängd. Han kom ihåg att hon skulle åka ut till Erik Silverskölds hustru. Han ringde istället till hustrun och hon svarade gråtande efter några signaler.
– Lina Silversköld, sade hon.
– Ja hej, jag heter Olof Telander och jag ringer från Stockholmspolisen.
Lina var tyst.
– Jag undrar om min kollega Charlotte Rydberg har varit där, frågade Telander stressigt.
– Ja, hon var här för 20 minuter sedan, svarade Lina trött.
– Sade hon vart hon skulle åka sen?, frågade Telander.
– Ja, hon skulle åka till Hans Silversköld, Eriks bror alltså.
– Helvete, sade Telander och slängde på luren.
– Hallå, Hallå. Polisgris, sade Lina tyst.
Telander rusade snabbt ut i korridoren.
– Stort larm!, Kriminalinspektör Charlotte Rydberg ensam med Erik Silverskölds misstänkte mördare!!, skrek Telander i korridoren.

Rydberg satt med kaffekoppen i handen medan hon frågade Hans Silversköld:
– Vad gjorde du tisdagskvällen den 6 oktober?
– Varför vill du veta det?, svarade Hans.
– Därför att din bror Erik blev mördad då!, sade Rydberg argt.
– Han var väl inte mycket till bror, han roffade åt sig hela pappas arv medan jag gick lottlös. Jag fattar inte hur man kan göra så mot sin egen bror. Dessutom gjorde han mig till åtlöje inför pappa under hela min uppväxt.
– Svara på frågan bara, sade Rydberg med tålamod.
– Erik, den kloka och harmlösa pojken. Yngst och hade toppenbetyg. Ska vi ta mig då:
– Hans, dyslektiker och gjorde alltid fel. Dåliga betyg och en odåga. Skam för familjen brukade pappa säga.
Hans fortsatte:
– Ja Erik, han är kändisadvokat på en av Sveriges bästa Advokatbyråer, löd pappas ord på olika mottagningar. Mig nämnde han inte ens. Han skämdes väl över mitt hantverkarjobb. Vet du vad det värsta var?
Rydberg svalde.
– Det var den kvällen då jag stötte ihop med pappa på stan. Då han inte låtsades om mig.
Hans tog några djupa andetag.
– Det var då jag bestämde mig!, sade Hans.
– För vadå?, frågade Rydberg.
– För att döda honom!, sade Hans.
Hans fortsatte:
– Fast pappa var redan död när jag verkligen hade bestämt mig. Men när Erik tog hela arvet bestämde jag mig för att mörda honom istället.
Rydberg blev alldeles kallsvettig och rädd. Vad skulle hon göra nu?
Plötsligt kände hon sig yr och svimfärdig.<...