Härskarringen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Trilogin om Härskarringen är ett mästerverk skrivit av J.R.R Tolkien. Tolkien började så tidigt som 1937 men trilogin släpptes inte förrän under mitten av 1950-talet. Han tillbringade nästan hela sin författarkarriär åt att bygga upp en värld runt Härskarringen. Första och andra boken, Sagan om Ringen och Sagan om de två tornen släpptes 1954 och ett år senare kom den tredje och avslutande delen i trilogin om Härskarringen ut, Sagan om konungens återkomst. Nu under de senaste åren har Tolkiens verk uppmärksammats i högre grad, detta på grund av att böckerna har filmatiserats. Filmatiseringarna har liksom böckerna blivit enormt populära. De har vunnit många Oscar bl.a. bästa film, bästa ljud och bästa visuella effekter m.m. Böckerna är några av världens populäraste och mest lästa, ungefär 100 miljoner människor har läst trilogin sen den trycktes 1954-1956. Tolkien föddes i Sydafrika den 3 januari 1892 och dog 81 år senare, 1973 på ett sjukhus i Bournemouth, England. Under sin livstid hann Tolkien skriva tio böcker som alla handlade om livet i Midgård, och även omkring 5 andra böcker.


Historien utspelar sig under en förhistorisk tid i slutet på den tredje tidsåldern i den påhittade världen Midgård, en sagovärld utav högsta klass. I Midgård lever många olika sorters raser bl.a. hober, människor, alver, trollkarlar och dvärgar som generellt står på ljusets, de godas sida. Det finns också de som står på mörkrets sida onda trollkarlar, orcher, uruk-hai och ringvålnader. De goda raserna liknar i allmänhet människor till utseendet.

Hober Är ett kortvuxet folk, de är oftast emellan 60-120 cm långa. Gillar inte äventyr. De lever helst för sig själv i sitt land Fylke där lugnet råder.
Alver Alver är de vackraste av alla raser i Midgård. De är experter på att ta sig fram snabbt och tyst. Alver åldras inte fysiskt och kan inte dö av ålder eller sjukdom, men kan däremot dödas av eld eller järn.
Trollkarlar Det finns fem trollkarlar i Midgård, i sin uppgift har de att rådgöra och försvara det goda. Trollkarlar har en magisk inre styrka.
Dvärgar Dvärgar är starka, har hård hud och är dukiga på att smida. Dvärgar är mindre än människor brukar var mellan 110-140cm långa.

Orcher Orchers är monster, representerar ondskan. Orcher har röd hud och är läskiga. De är kannibaler, och deras enda lycka är andras smärta.
Uruk-Hai Större och starkare orcher och görs utav den onde vite trollkarlen Saruman.
Ringvålnad Är bundna till ringen, de var en gång i tiden stora krigare. Är föreviga slavar till Mörkrets herre Sauron. Deras uppgift är att söka upp ringen. De är osynliga men kan synas därför att de bär en svart kappa. Häxmästaren heter den som är anförare för Ringvålnaderna

Trilogin handlar om en till synes liten och betydelselös ring, Härskarringen. Ringen gör sin bärare osynlig och om den används för länge blir bäraren förslavad till ringen och hans liv blir bundet till ringens existens. Sauron, mörkrets herre han som smidde ringen en gång i tiden, är för evigt bunden till ringen, han flyttade över all sin kraft till ringen. Hans själ lever så länge ringen ”lever”, men får inte sin fulla styrka och sin skepnad förrän han har ringen på sitt finger.





Bilbo Bagger var han som en gång för länge sedan råkade på ringen. Bilbo var en hob som bodde i den stilla och bekymmersfria staden Hobsala i landet Fylke. Då det en dag kom en trollkarl vid namn Gandalf den grå och med sig hade han 13 dvärgar ledda av den store Thorin Ekenskölde, den rättmätige konungen under berget. Då dom skulle ha med sig den lugne och alls inte minsta äventyrslystna hoben, Bilbo Bagger. Detta var ett av många genidrag av den smarte trollkarlen Gandalf den grå. Tillslut så följde Bilbo med Trollkarlen och de 13 dvärgarna för att ta tillbaka berget Erebor som nu var bebott av den store farliga draken Smaug, så Torin åter kunde regera som konungen under berget. Under den långa färden som gick tvärs över hela Midgård hittade Bilbo en ring, den enda ringen, Härskarringen. Den han tog från det lilla monstret Gollum som en gång hade varit en hob som hade blivit förvrängd till ringen där han bodde där nere flera hundra meter under berget och bott i över hundra år. Ringen sökte sig hela tiden till sin herre Sauron och hade en egen vilja, det var ringens vilja att den skulle ramla av Gollums finger i just den stunden som Bilbo kom förbi.

På Bilbos elftiförsta födelsedag kände sig Bilbo väldigt trött och i behov av en vila, så han hade bestämt sig att försvinna bort till alvernas stad Vattnadal och inte ännu en gång återvända till Fylke. Detta gjorde han med hjälp av sin magiska ring, som han satte på sin ringfinger under sitt avsluts tal och upphörde att synas.
Frodo Bagger, Bilbo Baggers brorson och arvinge fick ärva allt som tidigare varit Bilbos. Allt förutom ringen var Bilbo till en början villig att lämna kvar till Frodo. Efter att den vise Gandalf såg vad ringen gjorde mot Bilbo övertalade han Bilbo att lämna ringen hos Frodo. Efter att Bilbo gav sig av, kollade Gandalf på ringen och fick sig en märklig syn när han skulle ta i ringen, han fick se Saurons öga, den onda trollkarlen som en gång för länge sedan dödades men aldrig dog helt på grund av att ringen inte förstördes och Sauron levde igenom sin ring han hade lagt sitt liv där. Efter att han fick se denna syn begav sig Gandalf iväg för att söka reda på mer fakta om ringen. Efter att Gandalf under en lång tid efterforskat om ringen fick Gandalf reda på att detta var Härskarringen, den enda Ringen.

Härskarringen

Tre ringar för älvkungarnas makt högt i det blå,
Sju för dvärgarnas furstar i salarna av sten,
Nio för de dödliga, som köttets väg skall gå,
En för Mörkrets herre i ondskans dunkla sken
I Mordorslandets hisnande gruva.
En ring att sämja dem,
En ring att främja dem,
En ring att djupt i mörkrets
Vida riken tämja dem -
I Mordors land, där skuggorna ruva.

Den ringen som en gång smiddes utav mörkrets herre, Sauron i Domedagsklyftan i Mordor. Sauron är förevigat bunden till ringen och lever bara igenom ringen, utan ringen så lever inte Sauron. Ringen fick absolut inte finnas och erövras utav Sauron, om detta skulle ske skulle Sauron återfå sin fulla styrka och skulle nästintill inte gå att besegras. Detta hände en gång under slutet av den andra tidsåldern då Saurons arméer hade besegrat nästan allt hopp och allt




fritt folk i Midgård. När nästan allt hopp var borta, då Isildur med sin fars avbrutna klinga, Narsil det bästa svärdet Midgård någonsin hade skådat, högg av Saurons ringfinger. Sauron försvann men bara för ett tag han levde fortfarande kvar fast utan skepnad, han blickade över Midgård genom ”Sauron-ögat” i Mordor och samlade sina krafter.

Gandalf samlade till ett möte i Vattnadal hos den visaste utav de visa, alven Elrond. Detta därför att Sauron började återfå sina krafter och byggt stora styrkor, och att den då mäktigaste trollkarlen Saruman den vite bytt sida och ställt sig på Saurons sida. Elronds råd beslutade att sända ut ett sällskap med uppgift att omintetgöra ringen på det enda stället man kunde förinta den på, där den en gång utformades, Domedagsklyftan i hjärtat av mörkrets land, Mordor. Brödraskapet hade representanter från varje släkte. Från människorna kom Aragorn av Arathon ättling till Isildur han som för länge sedan fällde ringfingret av Saurons hand och är den rättmätige konungen av Gondor, Boromir son till Gondors rikshovmästare Denethor II, som styr över Gondor. Att företräda alverna utsågs Legolas son till Thranduil härskare av alvriket i Mörkmården. Från Dvärgarna utsågs Gimli son av Gloin. Gandalf den grå kom att företräda Trollkarlarna i Midgård och från hoberna Frodo Bagger, och Frodos trädgårdsmästare Sam Gamgi och deras två vänner Merry (Meriadoc) och Pippin (Peregrin). Brödraskapet med uppgift att förinta den enda ringen i Domedagsklyftan i dunklet av Mordor. Den som fick den svåraste uppgiften var Frodo som självmant tog på sig rollen som ringbärare och den till synes osynliga bördan. De startar sin resa genom att vandra ifrån den vackra alvstaden Vattnadal och vandra över den långa bergskedjan som sträcker sig lodrätt tvärsöver Midgård. Det går inte som väntat för ringens följeslagare med trollkarlen Gandalf i spetsen när de ska vandra över berget. Det blir snöstorm och de tvingas istället gå under berget, genom det urgamla dvärgriket Moria. Där utspelar sig blodiga bataljer mot orcher och andra hemska varelser, där trollkarlen Gandalf går förlorad när han räddar de andra från att bli dödade av en Balrog, en elddemon. Brödraskapet vandrar vidare, kommer ut ur Moria och vandrar därefter vidare mot Mordor. Under resan dit händer mycket spännande bl a mord, svek, blodiga strider där ödet spelar en stor roll.





















Författarens språk:
Jag tycker att språket i boken är intressant och passar väldigt bra ihop med historien, språket är rätt gammalt, lite ”finare” och inte så ungdomligt, boken utspelar sig i en äldre tid och där passar språket väldigt bra. Trilogin är ju också skriven på 50-talet då språket var annorlunda. De böckerna jag har läst är inte original utgivningen, och språket omgjort till att vara lite enklare, så jag kan tänka mig att i den första svenska upplagan är antagligen språket än mer komplicerat. Tolkiens beskrivningar av miljöer och folk är väldigt bra fast kan man ibland störa sig en grad på när han kan skriva mer än en hel sida om små saker som att beskriva en liten flod. Emellanåt kan det också smyga in lite äldre uttryck som är svårare att förstå som till exempel ”Bilbo skulle fylla elftiett år”. Rätt ofta i boken förekommer dikter och sånger som är väldigt svåra att förstå budskapet i, där är språket väldigt komplicerat och svårt att förstå, men som tur är inte sångerna så viktiga att förstå för att förstå hela handlingen, det är mer som att beskriva personens känslor och uppfattningar. Jag tycker på det hela att språket bara förgyller och ger mer glans åt boken och inte är något direkt minus i stort set...