En tillräckligt vacker dag för att dö

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Kvinnomisshandel är ett ämne som är långt ifrån något nytt. Två kvinnor som själva har varit utsatta för detta och som skrivit om det är Maria Eriksson i sin bok ”Gömda”(1995) och Jeanette Lindblad I sin bok ”En tillräckligt vacker dag för att dö”(1994).
Att skriva om sina upplevelser var från början ett sätt att för framtida ev. rättegångar dokumentera den fysiska och psykiska misshandel som pseudonymen Maria Eriksson utsattes för. Jeanette Lindblad skrev sin bok om sina år av misshandel i Brasilien efter att hon flytt till Sverige med sina två barn. Kan två svenska kvinnor som lever i två olika länder, ja till och med på två olika kontinenter ändå ha någonting gemensamt i sina upplevelser? Vad är det som får två stycken starka och driftiga kvinnor att så totalt brytas ner av sina män?

Marias bok tar sin början i en mellansvensk småstad i början av 1980-talet, Jeanettes bok i en förort till Rio de Janeiro under samma tids period. Jeanette är en ung och oförstörd kvinna som lämnar det trygga Sverige för att arbeta so designer i Brasilien. Där faller hon snabbt för den avslappnade kulturen och dom förföriska och charmiga männen. Den första mannen hon träffar är Fransisco. Hon blir snabbt gravid och föder deras dotter, Gabriella. Med denna man upplever hon en tid av lycka, men ganska snart visar sig Fransisco ha svåra alkoholproblem och Jeanette tvingas att försörja hela familjen. I takt med hans ökade alkoholkonsumtion blir han också mer och mer våldsam mot Jeanette. Efter att han nästan har misshandlat Jeanette till döds lyckas hon lämna Fransisco, som nu är så alkoholiserad att hans mor får ta hand om honom. Jeanette ser nu ljust på framtiden i det land som hon räknar som sitt och sin dotters hemland. Hon har också byggt upp en framgångsrik väskindustri med kunder över hela världen. Efter en tid presenteras hon för Carlos, den vackraste mannen hon träffat. Även denna gång blir Jeanette snabbt gravid med Carlos som snabbt visar sig vara en smågangster och narkotika handlare. Det är också här som historien finner sina första likheter med Maria Erikssons.

Maria är en ung ambitiös banktjänsteman som på sin fritid hjälper flyktingar med översättningar och myndighetskontakter. Hon blir på en fest presenterad för en man av arabiskt ursprung. Efter en tid av uppvaktning blir dom ett par och snart är även Maria gravid. Efter att till mannens stora besvikelse ha fött en dotter, Emma, börjar han den psykiska misshandeln av Maria och hennes familj. Han vill nu också att hon konverterar till hans religiösa tro, Islam. Maria lyckas att bli fri från Emmas far och träffar snart en ny man, Anders, som hon nu skaffar barn och gifter sig med i tron att hennes förra man nu ska tröttna på sina ständiga trakasserier. Det är också nu ett femton år långt helvete börjar för Maria.

Dessa båda romaner om två svenska kvinnors livsöden har mycket gemensamt men man kan också finna stora yttre skillnader. Vad är det som får två stabila, framgångsrika kvinnor att så totalt låta sig nervärderas och brytas ner innan dom i sista sekunden kan bryta upp, och då måste fly för sitt och sina familjers liv? Det finns nog ingen standard svar på denna fråga. Misshandeln av kvinnor har lika många grunder som det finns misshandelsfall. Klarlagt är i alla fall att kvinnomisshandel inte bara är en klass, etnisk, kulturell eller religiös fråga.



En slående likhet mellan kvinnorna är att misshandeln börjar först efter att de har fött barn och att det utåt sett verkar som om männen passar på när kvinnorna är som mest sårbara. Kvinnorna finner sig till en början i misshandeln för att skydda sina barn.

En annan skillnad som man kan se är att Marias man är psykiskt störd av sina upplevelser i krig, men han bygger även sin terror på religiösa grunder. Jeanettes båda män har drogproblem som gör dom labila, men också den brasilianska kulturen har en stor inverkan då männen har ett macho ideal att leva upp till. Att kvinnan i Brasilien har en lägre ställning än mannen gör det också svårt för Jeanette att få några sympatier från andra kvinnor i hennes närhet. Men även här kan man spåra likheter i de båda berättelserna. Maria blir misshandlad på öppen gatan i Sverige utan att få någon hjälp, Jeanette utsätts för samma grova misshandel på allmän plats utan att få hjälp.

En av dom stora skillnaderna mellan de båda kvinnorna är hur dom tvingas att fly från sina plågoandar. Maria tillbringar nästan 10 år på ständig flykt i landet innan hon lämnar Sverige medan Jeanette stannar kvar hos sin man till den dagen då hon tillsammans med sina barn lämnar Brasilien.

De båda romanerna är uppbyggda på två skilda sätt. Maria Erikssons roman Gömda i sin originaltappning från 1995 är mera ett dokumenterande över misshandeln med en rad detaljer och utdrag ur sjukjournaler. Jeanette Lindblads bok är mera rapp och har ett tempo som jag saknar i Gömda. En sak verkar dock stå helt klart. Det enda som får folk att reagera är den personliga berättelsen. Bägge dessa romaner är mer välberättade än välskrivna, men fyller ändå sitt syfte att; att beröra läsaren.

Sammanfattningsvis kan man säga att problematiken med patriarkatets översitteri är långtifrån något nytt. Kvinnomisshandel är bara en del i spelet som männen tar till för att styra.
Mikael Ring, specialist på dödligt våld på länskriminalpolisen i Stockholm, har kartlagt samtliga fall av dödligt våld mot kvinnor i nära relationer sedan början av 90-talet. Undersökningen visar preliminärt att i snitt 16 kvinnor om året dör till följd av det våld som dom utsätts för av pojkvänner, makar eller män som de haft relationer med tidigare (källa: DN 25/11-04).
Enligt Liza Marklund som har skrivit och debatterat detta ämne under många år är det viktigt att kvinnan i ett tidigt skede av en ny relation lär sig att känna igen dom signaler som dessa män sänder ut (aftonbladet 17/10-04). Den så kallade normaliseringsprocessen är när mannen steg för steg flyttar sina gränser, vilket gör att kvinnan får mindre och mindre plats att röra sig på. I början kan mannen t...