Återträffen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Bruno vrider nervöst koppen var efter varv och lyssnar på virrvarret av röster från lokalen. Det är helt otroligt! Idag ska han äntligen få träffa henne igen, Anna tonårsförälskelsen från förr, hon som bara försvann efter gymnasiet. Han drar handen genom de svarta lockarna och ser mot klockan än en gång.

- Hej Anna! Kul att äntligen få träffa dig igen!
- Hallå!
- Va vill du ha för något? Jag har beställt en Expresso till mig.
- En café late vore gott! Hur är de med dig då?
- Jo, då! Livet leker! Hur mår du då?
- Jag mår kanon, trodde ärligt talat att jag aldrig skulle få se dig igen!
- Nej inte jag heller! Och absolut inte här! Vart har du varit någonstans sedan sist? De var ju 10 år sen sist.
- Det senaste året har jag varit i Frankrike, USA och så en tripp förbi Mexico, och nu är jag här på Sicilien!
- Oj! Då lär du kunna en massa språk då?
- Nej faktiskt inte, bara svenska, italienska och lite engelska. Men vad gör du här i Italien?
- Jag har ju min familj här på Sicilien, så jag är och besöker dem i en månad nu. Men du är här bara på semester eller?
- Ja just de ja, jo jag är bara här på semester.
- Men hur länge blir du kvar och vart bor du?
- Jag bor på hotell Grandiose vid kusten, men jag har tyvärr bara en vecka kvar här.
- Så du trivs alltså? Har du varit och sett några se värdigheter ännu?
- Jo ja, väldigt bra! Nej jag har mest varit på stranden och en del på de Kubanska barerna.
- Då har du missat halva Italien! Jag rekommenderar att du tar dig utanför turistbyn och ser bergen och bergsbyarna! Jag kan följa med dig om du vill ha guidning.
- Jo, men de vore kanske trevligt, om jag får tid över. Men jag är inte direkt någon naturmänniska. Du skulle inte vilja visa mig något populärt uteställe? Vi skulle kanske ses ikväll eller något?
- Ja! Jo, gärna! Men i så fall har jag lite bråttom nu, tyvärr! Om jag kan få ditt nummer så ringer jag dig, då skulle jag kunna ringa och så hämta upp dig någonstans i staden om du fortfarande är kvar!
- Jo men visst! +46733577315!
- Jättefint! Helt underbart! Då ses i vi alltså ikväll, men jag ringer! Ha de så bra till dess!
- Desamma hejdå!
Senare på kvällen, efter flera omgångar med beslutsångest över valet av skjorta, var han äntligen där med Anna. Det var helt otroligt, han hade trott att han aldrig skulle få återse henne. Men nu var hon här, alldeles levande och underbar precis som förut och de hade pratat i timmar om precis allt.
- Va ska du göra efter den här resan här då?
- Jag ska hem förmodligen, hem till Sverige och pojkvännen.
- Pojkvännen?!
- Ja, Marcus. Sa jag inte de förut? Jag är förlovad med honom nu. Fast jag beslutade mig för att ta lite tid för mig själv innan vi gifte oss.

Luften gick ur honom och alla minnena kom tillbaka. Hur hans lyckliga gymnasietid ihop med skolans snyggaste tjej slutade i att han blev lämnat kvar på trappan medan hon åkte iväg med Marcus, med en ursäkt om att de var väl självklart att hon inte kunde tacka nej till att få åka på det stora flaket med alla andra, eller hur? Sedan var det beklagligt att de inte fanns någon plats kvar över åt Bruno.

- Vill du dansa, frågar hon glatt.
- Nej jag tror inte de, svarar han metodiskt och häller i sig vinet på ett vis som inte passar honom egentligen.
- Inte? Men gud vad tråkig du är. Hur som helst, jag måste gå och pudra näsan lite, kommer straxt.
- Jaha, okey.

En liten, italienska stod borta vid bardisken och såg vilsen ut, hon tog förtvivlat med sig glaset och började gå bort mot bortre delen av lokalen. När hon passerar Brunos bord, går klacken plötslig av och hon faller huvudstupa framåt. Glaset går i tusen bitar och Bruno flyger upp med ett ryck. Han böjer sig ner för att hjälpa henne medan han hör sig för hur ...