Dante Alighieri

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Dante Alighieri var en italiensk medeltids författare. Han föddes 1265 i Florens, Italien och dog 1321 i Ravenna, Italien. Många uppgifter om Dantes eget liv är osäkra. Inte en enda rad skriven av Dantes egen hand finns bevarad. Dante var en lärd man, som byggde sina stora verk på antika, kristna och arabiska källor. Han är mest känd för två verk: ”Vita nuova (Nytt liv)” och ” Divina Commedia (Den gudomliga komedin)”.
Dante gick med i ”White Guelphs” som var en motståndsgrupp. Under åren 1295- 1300 var han kommunalråd och år 1300 ambassadör i San Gimignano för att sluta som ambassadör i Rom. Efter en seger av ”Black Guelphs” år 1302 landsförvisas Dante och fick aldrig mer återse sin hemstad Florens igen.



Vita Nuova:

Vita Nuova är en samling fraser och lyrik där han lovar och prisar sin kärlek till Beatrice. Boken handlar om hans stora kärlek till Beatrice. Dante ser Beatrice för första gången på en gata i Florens, när dom var ca 9 år gamla. Efter ytligare 9 år återser han henne:
” Den timmen på dagen, då jag fick denna ljuva hälsning av henne, var ingen annan än den nionde och enär detta var första gången som hennes ord ställdes till mig och voro ämnade för mina öron, fylldes min själ av en så stor ljuvlighet, att jag lik en berusad drog mig undan människorna. Jag skyndade att söka enslighet i en kammare som var min egen och satte mig att tänka på den älskliga.”
(Ur Vita Nuova)

20 år gammal gifter Dante sig med Gemma Donati, men hans egentliga kvinna i livet, genom sina skrifter förblev Beatrice. Beatrice återträffar han endas en gång till i livet innan hon dog, 24 år, år 1290. Efter det störtade han djupt in i studier, skrev skrifter till hennes minne.


Divina Commedia:

Förmodligen tog det Dante många, många år att färdigställa Divina Commedia. Man säger att den är en av de absoluta höjdpunkterna i den medeltida kulturen. Divina Commedia består av ca 100 sånger, som är ca 150 rader vardera. I inledningen går Dante vilse i en mörk skog. Då uppenbarar sig den döde romanen Vergilius. Denne mycket berömde roman, som existerar i ett slags skuggkropp blir Dantes vägvisare. Han tar med honom på en vandring genom dödsrikets helvete och skärseld. Det är med diktens hjälp Dantes själ blir räddad. I helvetet möter Dante döda människor som i livet begått olika typer av brott, t.ex. Judas som förrådde Jesus, Brutus och Cassius som mördade den romerska kejsaren Caesar. Skildringarna från helvetet är groteska och målade:
” Vattnet var nästan svart och mycket grumligt; med dessa dunkla vågor såsom sällskap gick vi nu utför en besvärlig bergväg. Den dystra bäcken strömmade ned till foten av ondskans mörka sluttning och i träsket som man benämner Styx har den sin mynning, och jag som noga såg mig runt, blev varse folk i kärret, nedsmetade med gyttja och alla nakna, och med vredgad uppsyn. De slogs, och inte blott med nävarna, utan med huvuden, med bröst och fötter och slet med tänderna varandra i stycken.”
(Ur helvetet, sång VII,7)
Styx- underjordens flod, gränsar mellan liv och död.

Från helvetet kommer de båda dikterna upp till andar sidan av jordklotet. Där ligger den väldiga skärelsberget. Det är där frälsta människor rensas från sina tidigare synder. Dante frågar Vergilius hur de ska klara att bestiga det:
”Då svarade han: detta berg är sådant att det känns tungat i början längst här nere, men när man kommer högre avtar mödan.”
(Ur skärelden, sång IV,4)

När de tillslut når toppen på berget träffar Dante på sin ungdoms kärlek, Beatrice. Hon hade hela tiden övervakat vandringen och det var tack vare hennes böner som Vergilius bestämde sig för att hjälpa Dante. Hon tar över rollen som vägvisare. Beatrice för honom genom de olika himmelskretsarna allt närmare Gud.
Beatrice förekommer alltså även i denna bok, - hon har till och med samma röda klänning på sig som när han först gången såg henne i Vita Nuova.
Till sist möter Dante det gudomliga och blir...